Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Corpus reformatorum - Correggio (stad) - Correggio (målare, Antonio Allegri) - Corregidor - Correns, Carl - Correr, Museo - Corrèze - Corrib, Lough - Corrientes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Correggio—Corrientes
92
sedan 1834 i Tyskland och omfattar
Melanch-thons (28 bd), Calvins (59 bd) och Zvvinglis
verk (4 bd utkomna). Ett supplement till
Melanchthons verk utkom 1910. L. W-r.
Correggio [kåre’d^å], stad i n. Italien,
prov. Reggio nell’ Emilia, 18 km n. v. om
Modena; som kommun 19,415 inv. (1924).
Målaren C:s födelseort.
Correggio [kåre’d$å], italiensk målare (1494
—1534), eg. Antonio A 11 e g r i, kallad C.
efter sin födelsestad C. (se ovan). Från 1518
var han verksam i Parma. Hans
utgångspunkter äro att söka hos Mantegna, i
Ferrara-skolan och hos Lionardo da Vinci. Han visar
sig likväl tidigt självständig, tänjer på
traditionerna och bryter dem, är i hög grad
ursprunglig och för måleriet in på nya banor.
Han behandlar kyrkliga ämnen med högst
världslig uppfattning. »Heliga samtal» —
madonna, omgiven av helgon och änglar —
målar han upprepade gånger. På de tidigaste
sitter madonnan högt på sin tron, Johannes
döparen, Franciscus m. fl. helgon gruppera sig
vördnadsfullt där nedanför. Men på de senare
är tronen borta, och hon sitter förtroligt och
trångt i kretsen av helgon, ibland av skäligen
tvivelaktig karaktär. Dessa målningar
stämma ej till andakt, de äro i främsta rummet
hymner till kvinnofägring. De kvinnliga
helgonen äro behagsjuka, smäktande skönheter,
änglarna välnärda vackra gossar, mjuka i
hullet, skämskt leende, barnen fulla av yster
livsglädje. Målaren bryter helt med den
kristna konstens högtidliga allvar — likaså
vad uppfattning och behandling av ämnet
vidkommer, i kupolfreskerna i Parma, Kristi
himmelsfärd i San Giovanni evangelista (bild 1—2)
och madonnans himmelsfärd i katedralen.
Liksom Mantegna i takmålningar i kastellet i
Mantova framställer han sitt ämne i
»grodperspektiv», sett nedifrån, ger åskådaren
illusion av att han blickar upp i den öppna
himlen. Figurer äro grupperade i kupolens
svick-lar, på målade estrader och på kompakta
moln, madonnan ses sväva uppåt, buren av
en hop änglar, flygande figurer i virvlande
rörelse fylla rymden i nära nog bacchantiskt
tummel och jubel. De djärvaste uppslag äro
här genomförda och helt nya effekter nådda.
Under sitt sista skede behandlade C. i sina
stafflimålningar vid sidan av madonna- och
helgonmotiven ämnen ur klassiska mytologien
— de flesta erotiska, Jupiter och Antiope
(bild 4), Danae, Leda (med sina leksystrar
badande i en skogsbäck i sällskap med
lekfulla svanar, bild 7), målningar av högst
sen-sualistisk charm, med full harmoni mellan
innehåll och form.
C:s konst har föga intellektuellt innehåll,
den är uteslutande skönhetskult, kan uttrycka
extas, sinnlig berusning, kan vara naiv,
lekfull, smäktande och någon gång onekligen i
enskilda partier närma sig det banala. Oftare
är den idyllisk, lyrisk, svärmisk. Teckningen
är mjuk utan mycken skärpa och karaktär i
linjerna. Den måleriska behandlingen är
pa-stos, smältande och smekande, har ej de
vene-zianska målningarnas glödande, strålande
färg. C. är ljusdunklets mästare, målar i
milda förtoningar.
C:s inflytande blev mycket stort; det gjorde
sig starkt gällande i barockens konst och även
i rokokons såväl måleri som skulptur. C. är
rikast representerad i Parma (även i stadens
museum), därnäst i Dresden (flera stora
madonnakompositioner), f. ö. i Rom, Florens,
Madrid, Wien, Paris, London, Berlin,
Petersburg m. fl. »Danae» och »Leda» togo
svenskarna 1648 som krigsbyte i Prag och sände
till Stockholm, men de fördes 1654 ur riket av
drottning Kristina. — Monogr. bl. a. av C.
Ricci (1896), H. Thode (1898), G. Gronau
(1907). Avbildningar i samlingen »Klassiker
der Kunst»; en givande studie av J. Lange i
»Udvalgte skrifter», II (1901). G-gN
Corregidor [kårel$idå’r], sp. (av lat.
corrU-gere, förbättra), spansk ämbetsman, förr med
domarmakt. I spanska Amerika hade den
högste juridiske ämbetsmannen i ett distrikt
(corregimientd) denna titel.
Co’rrens, Carl, tysk botanist (f. 1864 17/0).
Ord. prof, i Münster 1909, sedan 1914 förste
direktor för Kaiser-Wilhelm-institutet för
biologi i Berlin-Dahlem. C. återupptäckte
1900 (samtidigt med
H. de Vries och E. v.
Tschermak) de
men-delska ärftlighetsla-garna och är en av de
ledande
ärftlighets-forskarna. Särskilt är
han banbrytaren för
vår nuv. uppfattning
av könets nedärvning
(se
Könsbestämning) och har tills,
m. R. Goldschmidt
utgivit »Die Vererbung
und Bestimmung des Geschlechts» (1913). Han
har vidare först påvisat s. k. komplementära
arvfaktorer samt löst frågan hur xenier (se
d. o.) uppstå. Led. av sv. Vet.-akad. 1924.
Corre’r, Mus e’o, en av venezianen Teodoro
Correr (d. 1830) bildad samling konst- och
konstslöjdsföremål, skänkt till staden
Vene-zia; kärnan i dess Museo civico (»Museo C.»).
Corrèze [kårä’z], depart. i s. v. Frankrike
(Limousin); 5,888 kvkm, 273,808 inv. (1921).
Üppfylles till stor del av Auvergnes högland
men är i v. en bördig slätt. Genomflytes av
floden C., från Millevachesplatån till
Dor-dognes biflod Vézère; 85 km lång. I dep.
får-och hästavel. Odling av säd, tobak, lin, vin
och frukt. Huvudort Tulle (13,732 inv.).
Corrib, Lough [lå’^ kå’rib], Irlands näst
största insjö, i v. Connaught; 8 m ö. h., 190
kvkm, 44 m djup. Avflyter till Galwayviken.
Corrie’ntes, provins i republ. Argentina
mellan floderna Paranä och Uruguay; 84,402
kvkm, 364,819 inv. (1921). Låglänt med bör-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
