Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cossa, Luigi - Cossa, Pietro - Cossé, släkt - Cossmann, Bernhard - Cossus - Cosswa - Costa - Costa, Affonso - Costa, Emilio - Costa, Isaak da - Costa, Lorenzo - Costa, sir Michele - Costa, Uriel da - Costa-Cabral, Antonio Bernardo da - Costa i Llobera, Miguel - Costarica, República de Costa Rica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Cossa, P.—Costarica
104
duzione etc.», övers, till flera språk) är, om
än väl encyklopediskt avfattat, synnerligen
användbart. Hans »Primi elementi di scienza
delle finanze» (1873) översattes till åtta språk,
däribland till sv. av T. Rabenius under titeln
»Första grunderna af finansvetenskapen»
(1882). »Primi elementi di economia politica»
(1876) delades sedermera upp i tre bd och
utkom i flera uppl.; blev i sina olika gestalter
översatt till flera språk. (E. H. T.)
Co’ssa, P i e t r o, italiensk dramatisk
författare (1830—81). Vann stort rykte genom
sina historiska skådespel, utmärkta för
dramatisk kraft, god kolorit och
karaktärsteckning. Det förnämsta av dessa torde vara
det historiska skådespelet »Nerone artista»
(1871). C. hämtade sina motiv företrädesvis
ur forntidens men även ur modernare
historia. Hans »Teatro poetico» (8 bd) utgavs 1887.
Se vidare Trevisano, »P. C.» (1885), och
Fran-chetti i Nuova Antologia (1891).
Cossé, fransk släkt, se B r i s s a c.
Co’ssmann, Bernhard, tysk
violoncell-virtuos (1822—1910). Spelade 1840—46 i Stora
operans orkester i Paris, 1847 i Leipzig under
Mendelssohn, från 1850 i Weimar; 1866—70
lärare vid konservatoriet i Moskva; 1870—78
i Baden-Baden; sedan lärare vid
Hochskonser-vatorium i Frankfurt a. M. T. N.
Co’ssus, se Träfjärilar.
Cosswa, se Anckarsvärd, sp. 912 o. 915.
Co’sta, lat., revben.
Costa [kå^te], A f f o n s o, portugisisk
politiker (f. 1871). Som jur. prof, och advokat
tillhörde C. republikanska oppositionen under
monarkiens sista år, tog framträdande del i
revolutionen 1910 och var
därefter
justitieminister i den provisoriska
regeringen till aug.
1911. Som det
radikala partiets ledare har
han uppträtt som en
hänsynslös
partigäng-are och under tre
kortare perioder, jan 1913
—jan. 1914, nov. 1915
—mars 1916 och april
—dec. 1917, varit
konseljpresident och
fi
nansminister; i den senare egenskapen
medverkade han även i Almeidas nationella sam:
lingsministär mars 1916—april 1917. C.
yrkade ivrigt på sitt lands deltagande i
världskriget. Han var portugisisk delegerad vid
Pariskonferensen 1919. V. S-g.
Co’sta, E m i 1 i o, italiensk rättslärd (f.
1866). Sedan 1897 professor i romerska
rättens historia i Bologna, har C. i sitt
nämnda läroämne utövat omfattande och högt
skattat författarskap. Bl. a. har han skrivit
»Corso di storia del diritto romano», I, II
(1901—03), »Storia del diritto romano
privato» (2:a uppl. 1908) samt »Storia del
diritto romano pubblico» (1906). C. G. Bj.
Co’sta, Is aa k da, holländsk skald (1798
—1860), av judisk börd; han blev kristen 1822.
Lärjunge och vän till Bilderdijk, skrev C.
lyrik (»Poezij», 1821, »Feestliederen», 1828)
och epos (»Vijf-en-twintig jaren», 1840,
»Hagar», 1852) i religiös och konservativ anda.
Co’sta, L o r e n z o, målare från Ferrara
(omkr. 1460—1535). Utbildad i Ferrara under
intryck av C. Tura och F. Cossa, var C. senare
verksam i Bologna och i Mantova, dit han 1507
kallades till hovmålare efter Mantegna.
Målade religiösa och mytologiska kompositioner,
uppskattade för sina med behagfull kolorit
utförda landskapsbakgrunder. H. W-n.
Co’sta, sir M i c h e 1 e, italiensk musiker
(1808—84); sedan 1829 i London, där han var
dirigent vid flera teatrar (Covent garden, Her
Majesty m. fl.). Han ledde även musikfester i
Birmingham och skrev egna oratorier, vilka
utfördes vid dessa. C. erhöll 1869 knightvärdighet.
Co’sta, Uriel da, se Acosta.
Costa-Cabral [kå^to-kocora’!], Antonio
Bernardo da, portugisisk statsman (1803
—89). Som minister framkallade C. 1842 ett
uppror i Oporto för att ersätta den då
gällande mera frisinnade författningen med den
reaktionära av 1826. Upproret lyckades, C.
gjordes till greve av Thomar och styrde
under några år landet med nästan diktatorisk
makt och stor godtycklighet. Han drevs i
landsflykt genom ett upplopp 1846, återkom
1847 och blev 1849 åter ministärens chef
men störtades genom ett nytt upplopp 1851.
Senare var C. bl. a. 1870—85 sändebud vid
påvestolen och upphöjdes 1878 till markis.
Co’sta i Llobe’ra, M i g u e 1, spansk skald
från Mallorca (1854—1922). Blev 1889 teol.
dr i Rom och året därpå kanik vid
katedralen i Palma. Hans dikter, som präglas
av formskönhet och klassisk anda, äro skrivna
på katalanska språket, till vars renässans C.
kraftigt bidragit. C. utgav dock även en
kasti-liansk diktsamling, »Liricas» (1899). Några av
C:s katalanska dikter äro övers, till sv. av
K. A. Hagberg i »Modärna trubadurer» (1917).
CostarFca, R e p ü b 1 i c a deCostaRica,
»den rika kusten», republik i Centralamerika,
begränsad i n. av Nicaragua, i n. ö. av
Kari-biska havet, i ö. av Panama, i s. v. och v. av
Stilla havet; 48,550 kvkm, 510,000 inv. (1924).
Landet är bergigt och når i Irazü 3,450 m,
i Chirripo grande 3,500 m. Den viktigaste
floden är Rio San Juan, gränsflod mot
Nicaragua i norr. Klimatet är varmt och
neder-bördsrikt vid kusterna, särskilt den
kari-biska, mera tempererat i det inre höglandet.
Om naturförhållandena se f. ö.
Centralamerika. Befolkningen, som är
koncentrerad till höglandet, består till 90 % av vita,
till stor del härstammande från Nordspanien
och ovanligt litet uppblandade med färgade
element. Omkr. 4 % äro negrer (mest från
Västindien) och sysselsättas på
bananplanta-ger i det tropiska kustlandet, resten är
indianer och kineser. Av svenskar bor i C. ett
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
