Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crayer, Caspar de - Crayon - Crayonmaner, Kritmaner - Creanga, Ion - Creas el. Kreas - Creasy, sir Edward Shepherd - Crébillon, Claude Prosper Jolyot de - Crébillon, Prosper Jolyot de - Crécy-en-Ponthieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Crayon—Crébillon
146
C. utförde enstaka porträtt och producerade
huvudsakligen altarmålningar, starkt
påverkade av Rubens, ofta teatraliska och
sentimentala, stundom ytliga men ständigt väl
komponerade och genomförda med stor
skicklighet. Ett porträtt av Filip IV av Spanien,
skänkt av konungen till drottning Kristina och
nu förvarat i Nationalmuseum, tillskrives C.,
som möjligen utfört ännu ett par i museets ägo
befintliga målningar i Rubens’ stil. H. W-n.
Crayon [kräjå’], fr., blyertspenna, ritstift
av blyerts (bly), kol el. färgad krita;
(Crayon-teckning), teckning, utförd med sådana
stift på papper el. med silverstift på
pergament. Jfr Crayonmaner.
Crayonmanér [kräjå’ij-], Kritmanèr,
sammanfattande benämning på gravyrmetoder,
som efterlikna utseendet av teckning i krita
el. blyerts. Dit räknas punktgravyren,
som framställes genom inknackning med en
lätt, finspetsad hammare av fina
fördjupningar i plåten, vilkas avtryck imitera
kornen av på papper tecknade kritstreck, och
rulettgravyren, varvid en liknande
verkan erhålles med hjälp av en tandad
trissa. Stundom räknas också
mjukgrunds-etsningen (se Etsning) till c.
Punkt-och rulettgravyren uppfunnos i Frankrike på
1700-talet och användes då även för
färgtryck. Under 1800-talets förra del
undanträngdes dessa maner av litografien. H. W-n.
Creangä [krea/po], lon, rumänsk
författare (1837—89). Genomgick ett
prästseminarium och var en tid diakon men verkade
större delen av sitt liv som folkskollärare.
C. stod i beröring med föreningen Junimea
(se d. o.) och publicerade en del av sina
skrifter i dess organ. Han skrev skämtsamma
folksagor, bl. a. »Harap alb» (Den vite
moren), och humoristisk-satiriska berättelser
som »Joan Roatäsi Unirea». C. räknas som
en av sitt lands ursprungligaste och mest
rumänska författare; särskilt är hans
»Amin-tiri din copilarie» (Barndomsminnen; 1881)
populär. C:s saml. skr. utg. 1890—92.
Crèas el. K r è a s, även kallat läder- el.
dubbellärft, en stark och styv tvåskaftad
linnevävnad av högsta kvalitet.
Creasy [kri’si], sir Edward Shepherd,
engelsk historiker (1812—78). Blev 1837
advokat, 1840 prof, i historia vid Londons univ.
och var 1860—70 överdomare på Ceylon. Av
C:s historiska arbeten ha »Fifteen decisive
battles of the world» (1851) och »The rise
and progress of the english constitution»
(1853) utgått i många uppl. .
Crébillon [krebijå’], Claude Prosper
Jolyot de, fransk romanförfattare (1707
—77), son till P. J. de C. Har som
romanförfattare givit rikliga bidrag till
kännedomen om de lättfärdiga sederna i 1700-talets
Paris. Betecknande för dessa var, att C.
utnämndes till kunglig censor eller vårdare av
anständighet och moralitet i litteraturen, en
post, som fadern förut innehaft. Hans mest
kända arbeten äro »Lettres de la mar qu ise
de *** au comte de ***» (1732) och »Le
sopha, conte moral» (1745), det slipprigaste
av allt, som flöt mr hans penna. Kj. S-g.
Crébillon [krebijå’], Prosper Jolyot
de, fransk tragediförfattare (1674—1762).
Ursprungligen jurist, drogs C. under
1700-talets första år in i det litterära börsspelet,
där tragedien — efter
Racines uppträdande
— stod högst i kurs.
Av hans tiotal
»tragedier» gjorde
»Idomé-née» (1703), »Atrée et
Thyeste» (1707) och
främst »Rhadamiste et
Zénobie» (1711; övers,
av G. Regnér 1791, tr.
i hans
»Vitterhets-nö-jen» 1817) stor lycka;
sedermera fick han en
övermäktig rival i
Voltaire, trots gunstlingskap vid hovet, där
madame de Pompadour lyckades utverka en
del sinekurer åt C. Lärjunge till Racine,
renodlade C. kärleken som enda drivkraft i
den dramatiska handlingen, vilken fortlöpte
genom en serie gräsliga brott, härrörande
från de otroligaste missförstånd och
förklädnader, tills ett avslöjande kunde ske av de
olika personernas identitet, utan att
anständighetens krav träddes för nära. De brott
hans hjältar begå ha ingen karaktär av
tragik utan äro snarare resultatet av
tillfälligheters spel, kort sagt, melodramatiska
olyckshändelser. C:s av samtiden beundrade
skräckstycken, som förskaffade honom tillnamnet
»le terrible», beteckna den fransk-klassiska
tragediens djupaste förfall. Monogr. av M.
Dutrait (1896). Kj. S-g.
Slaget vid Crécy-en-Ponthieu 1346. Efter en
miniatyr i en handskrift av Froissarts krönika.
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
