Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cromwell, Oliver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Cromwell, O.
176
rade medgiva. Förhandlingarna med konungen
strandade på dennes ohjälpliga opålitlighet.
Karls flykt till ön Wight och allians med
presbyterianerna och skottarna framkallade
1648 det s. k. andra medborgarkriget,
varunder C. småningom vanns för de
oförsonligaste independentiska officerarnas beslut att
»bringa den blodsmannen Karl Stuart till
räkenskap för allt det blod han utgjutit och
den ofärd han vållat». På sommaren och
hösten 1648 nedslog C. den rojalistiska
resningen i Wales och kastade skottarna
tillbaka; när han återvände till London, höllo
just hans vänner bland officerarna på att med
våld ur parlamentet utdriva de konungadömet
ännu tillgivna medlemmarna (»Prides
rensning», 6 dec. 1648). C. gillade åtgärden och
såg i rättegången mot Karl inför parlamentet
en försynens skickelse. Den fällda dödsdomen
verkställdes 30 jan. 1649.
C. blev den mest inflytelserike i det
statsråd, som nu efter konungadömets och
överhusets avskaffande fick sig den verkställande
makten anförtrodd. Hans närmaste uppgift
blev att krossa de resningar irländare och
skottar nu gjorde till förmån för den
avrättade konungens son Karl. Som lordlöjtnant
och härens högste befälhavare landsteg C. 15
aug. 1649 på Irland, stormade 10 sept.
Drog-heda och 11 okt. Wexford samt lät
skoningslöst nedhugga de båda erövrade städernas
garnisoner. Den katolska gudstjänstens öppna
utövning förbjöd han som avgudisk, och
genom protestantisk kolonisering hoppades han
åstadkomma massomvändelse bland öns
befolkning. Han återvände maj 1650 till London
för att omedelbart draga i härnad mot
Skottland, där han 3 sept. s. å. besegrade David Leslie
vid Dunbar. Han följde efter Karl II :s
nyupp-satta här, då den drog söderut nedåt England,
upphann och slog den vid Worcester (3 sept.
1651). Genom denna »krönande nåd» var allt
motstånd brutet, Karl flydde till Frankrike;
Skottland och Irland införlivades fullständigt
med den nya engelska fristaten (»the
Com-monwealth»).
Snart inträdde en ny konflikt mellan den
segrande hären och det maktlystna
underhuset. Slutet blev, att C. på officersrådets
ivriga tillstyrkan med våld upplöste
parlamentet (20 april 1653), varefter han som härens
befälhavare betraktade sig som provisorisk
innehavare av all återstående laglig
myndighet i staten. Hans strävan gick nu ut på att
åstadkomma en stor uppgörelse (»a
settle-ment»), som skulle återställa den lagliga
ordningen och trygga inbördeskrigets resultat,
främst puritanernas religiösa frihet. Det första
försöket att nå detta mål genom en utsedd
församling av för gudfruktighet kända män
— det s. k. »lilla» eller
»Bareboneparla-mentet» — misslyckades alldeles, och denna
församlings moderatare medlemmar nedlade
(12 dec.) dess makt i C:s hand, varpå han (16
dec.) av officersrådet proklamerades till
re
publikens högste styresman med titeln »lord
protector» och under en ny författning
(Instrument of government), som gjorde honom
tämligen oberoende av det nya parlamentet.
Som protektor åsyftade C. med sin yttre
politik en sammanslutning mellan de
protestantiska rikena emot de katolska. Han slöt
därför 1654 fred med Holland, trädde i nära
förbindelse med de skandinaviska rikena,
framför allt Karl X Gustavs Sverige, och anföll
Spanien, återupptagande erövringsplanerna i
Västindien från Elisabets tid. Med Frankrike
ingick han förbund; efter massakern på
val-denserna sökte han kraftigt skydda dem mot
deras savojiska överhet. Grundtanken i hans
utrikespolitik kunde ej förverkligas; nationella
och ekonomiska motsatser hade i
makternas inbördes förhållande efterträtt de
religiösa, men C. gjorde det länge av inre strider
förlamade Englands namn åter respekterat i
makternas råd. Den stora inrikespolitiska
uppgörelsen uteblev emellertid. Protektoratets
första parlament vägrade godkänna den av
officersrådet uppgjorda författningen och måste
därför upplösas (jan. 1655). Oroligheter,
framkallade av rojalister och religiösa svärmare,
föranledde våren s. å. landets uppdelning i
12 distrikt under militärbefälhavare
(»majorgenerals»), och denna nya militärdiktatur
kändes av befolkningens breda lager som ett
olidligt tryck, vilket framkallade önskningar om
den lagbundna arvmonarkiens återställande.
Ett nytt parlament erbjöd C. t. o. ni.
konunganamnet, men härens motvilja mot planen
nödgade honom att avböja anbudet. 26 juni 1657
installerades han under en ny författning för
andra gången som lordprotektor, nu med ökad
befogenhet. Fortsatta tvister med parlamentet,
som upplöstes 4 febr. 1658, och husliga sorger
fördystrade protektorns sista levnadsår. Han
avled i Whitehall 3 sept. 1658, årsdagen av
segrarna vid Dunbar och Worcester, samt
begrovs i kungagriften i Westminster abbey.
Efter restaurationen uppgrävdes hans lik och
hängdes i galgen 30 jan. 1661, årsdagen av
Karl I:s avrättning; huvudet uppsattes på
en påle över Westminster hall, kroppen
nedgrävdes under galgen vid Tyburn. C:s änka,
Elizabeth Bourchier, överlevde honom till 1665.
Han hade med henne 4 söner, av vilka
Richard och Henry (se dessa) överlevde honom,
samt 4 döttrar; den äldsta, Bridget, var gift
först med Ireton, sedan med Fleetwood, två
av den puritanska härens förnämsta officerare.
C:s karaktär och politiska syften
missuppfattades och nedsattes under, lång tid.
Rättvisa vederfors hans karaktär först genom
Car-lyle, som 1845 utgav »Oliver CromwelFs
letters and speeches» (många gånger omtryckt).
Där framlyste den äkta och starka religiösa
känsla, som var den bärande kraften i hans
liv. Hela sin offentliga bana igenom
betraktade sig C. som »ett verktyg för att göra
Guds barn något gott och tjänst åt Gud»; i
varje strid såg han en vädjan till Gud och
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
