Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cromwell, Oliver - Cromwell, Richard - Cromwell, Thomas, earl av Essex - Cronaca (Simone del Pollaiuolo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Cromwell, R.—Cronaca
178
i framgången en Guds dom till segrarens
förmån. Med denna djupa och egendomligt
färgade religiositet förenade han en engelsk
lant-adelsmans praktiskt nyktra blick och starka
sinne för laglig ordning samt den borna
härskarnaturens förmåga av välde över människor.
Litt.: Förutom äldre arbeten i engelsk
historia av Guizot och Ranke samt Carlyles verk
om C. förtjäna nämnas: S. R. Gardiner,
»Hi-story of England 1603—42» (1883—84),
»Hi-story of the great civil war» (1886—94),
»Hi-story of the commonwealth and protectorate»
(1894—1903), »CromwelFs place in history»
(1897) och »O. C.» (1901); Brosch, »O. C. und die
puritanische Revolution» (1886); J. H. Firth,
»O. C.» (1900); J. Morley, »O. C.» (s. å.); A.
Dakers, »O. C., 1599—1658» (1925). — C:s
porträtt återges på vidstående plansch. V. S-g.
Cromwell [krå’m<ool], Richard,
protek-tor i engelska republiken, »the
Commonwealth» (1626—1712); son till Oliver C. Var
en tid officer i parlamentshären samt led.
av 1654 och 1656 års
parlament men hölls
länge i bakgrunden av
fadern, som ej hade
höga tankar om den
tröge och maklige
sonens politiska
egenskaper. 1657 insattes han
i statsrådet och i det
nya överhuset. Oliver
C. tyckes omedelbart
före sin död ha enl. sin
författningsenliga
befogenhet utnämnt
Ri
chard till sin efterträdare, och som sådan
proklamerades han omedelbart efter faderns död.
Han fick redan från början hären emot sig och
lyckades ej heller i längden vinna parlamentets
förtroende. Vid konflikten mellan här och
parlament våren 1659 tog C. efter någon tvekan
härens parti och upplöste parlamentet. Den
starka republikanska stämningen bland de
lägre officerarna och i city föranledde (7 maj)
»långa parlamentets» återkallande, varefter
C. utan saknad nedlade sin värdighet. Han
lämnade England sommaren 1660, vistades i
Frankrike och Schweiz under det antagna
namnet John Clarke och återvände omkr. 1680
till England, där han under samma namn
levde i sträng tillbakadragenhet. Litt.:
Oliver Cromwell, »Life of Oliver C. and his sons
Richard and Henry» (1820); Waylen, »House
of C.» (1880).
Cromwell [krå’mcool], Thomas, earl av
E s s e x, engelsk statsman (omkr. 1485—1540
28/7). C. var son till en grovsmed (tillika
klädeshandlande och bryggare) i Putney och tyckes
ha till följd av någon familjetvist måst lämna
England, en tid tjänat som simpel soldat i
Italien, därpå haft anställning hos engelska
klädeshandlande i Antwerpen och omkr. 1513
ha slagit sig ned i England som
klädeshandlande. Kardinal Wolsey torde 1523 ha skaffat
honom en plats i underhuset. C. vann snart
den mäktige mannens förtroende och
användes av denne vid klosterindragningen 1524.
Kort efter Wolseys död, 1531, blev C. medlem
av rådet (»Privy council») och vann inom kort
Henrik VIII:s öra,
framför allt genom att
föreslå denne att själv
göra sig till engelska
kyrkans överhuvud
för att sedan med
lätthet kunna nedslå allt
motstånd i kyrkliga
frågor som förräderi.
1533 blev C.
skattkam-markansler, 1534
statssekreterare och
riks-registrator (»master of
the rolls») och 1535
som »generalvikarie» högste ledare av den
kungliga kyrkopolitiken. Han blev 1536
si-gillbevarare (»lord privy seal») och upphöjdes
då till baron C. of Oakham, blev 1539
lordkammarherre, ledde förhandlingarna om
konungens giftermål med Anna av Kleve och
upphöjdes till earl av Essex (april 1540).
C. ställde hela sin rådighet och hänsynslösa
kraft till konungens förfogande och blev
dennes lydiga verktyg i striden mot den rika
och oberoende katolska kyrkan inom England,
vilken nu lösslets från Rom och ställdes
under konungens supremati. Han befallde alla
präster att predika suprematiläran och ledde
1536 den stora klosterindragningen, vilken
skaffade honom binamnet »malleus
monacho-rum» (munkarnas hammare). Han lät vidare
avskaffa en mängd helgdagar och ceremonier
samt gynnade bibelhs översättning till och
spridning på engelska språket. I samband
med de kleve^ka giftermålsförhandlingarna
verkade han för Englands närmande till n.
Tysklands protestantiska furstar.
Genom sin hänsynslöshet och girighet gjorde
sig C. allmänt hatad, framför allt bland de
rättrogna katolikerna. Ehuru lekman, slog
han under sig flera prebenden och tog
dessutom mutor i stor utsträckning. Hans fall
föranleddes närmast av konungens missnöje
över äktenskapet med Anna av Kleve; ytterst
berodde det på att C. ej längre behövdes,
sedan den kyrkliga suprematipolitiken
genomförts. 10 juni 1540 blev han i själva
rådkammaren av hertigen av Norfolk anklagad för
högförräderi, maktmissbruk, tagande av
mutor och spridande av kätterska böcker. Han
sändes genast till Towern, dömdes av
parlamentet till döden och halshöggs. Biogr. av
R. B. Merriman (1902). V. S-g.
Cro’naca, eg. Simone del P o 11 a i
u-olo, florentinsk arkitekt, kallad C. (1457—
1508). Arbetade i den florentinska
ungrenässansens former med fint, genom antikstudier
skolat proportionssinne; särskilt ansedda äro
hans vackert utarbetade dekorativa
fasadelement. Till Palazzo Strozzi utförde C. gårds-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
