Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cronaca (Simone del Pollaiuolo) - Cronartium - Cronhamn, Johan Peter - Cronhawen, Paul - Cronhielm, ätter - Cronhielm, Gustaf - Cronhjort, ätt - Cronhjort, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Cronartium—Cronhjort, A.
180
fasaderna och den berömda kröngesimsen på
huvudfasaderna; han byggde också den enkla
franciskankyrkan San Francesco al monte
utanför Florens m. m. och skall ha byggt
Palazzo Guadagni i Florens. H. W-n.
Crona’rtium, se Biåsrost och Fil t ros t.
Cronhamn, Johan Peter, musiker (1803
—75). Erhöll sin första musikaliska
utbildning i Lund, flyttade 1825 till Stockholm och
blev där 1827 organist i Skeppsholmskyrkan
samt 1829
kammarskrivare. 1842 antogs
C. till lärare i sång vid
Mus. akad., blev 1860
t. f. och 1870 ord.
sekreterare där samt var
1860—70 därjämte
revisor i Kammarrätten.
1840—43 dirigent för
Stockholms
sångförening, vann C. där sin
första berömmelse som
kompositör av
manskörer. Särskilt hans
ryt
miskt friska krigs- och jägarsånger blevo
tidigt populära. Hans redan 1832 utgivna
Bell-manssånger, arrangerade för manskör, vunno
mera beaktande fr. o. m. 1840-talets slut.
Han utgav även en samling kyrkliga körer,
»Musica sacra» (2 bd, 1854, 1867). C.
författade 1871 en minnesskrift till Mus. akad:s
hundraårsjubileum; därjämte trycktes i
akademiens »Handlingar» hans minnesrunor över
avlidna ledamöter. Litt.: Självbiografi i Mus.
akad:s hundraårsskrift; biogr. i Sv.
Musiktidning 1886, s. 73 ff. — Sonen Fritjof Au-
Gustaf Cronhielm. Målning av J. D. Swartz.
gust C. (1856—97) blev 1883 Mus. akad:s
bibliotekarie och var dessutom 1888—92
sekreterare vid Kungl. teatern. Han utgav från
1879 till sin död veckopublikationen Hvad
Nytt från Stockholm?. (T. N.)
Cronhawen, Paul, sjöofficer (1687—1746),
från 1709 i svensk örlogstjänst. Han slog
1715 vid Usedom med sju fartyg en dansk
flotta på nitton och blev därför kommendör.
Han adlades 1727 (hette förut U n b e h
a-w e n), blev 1741 schoutbynacht och deltog i
ryska kriget 1741—43.
Cronhielm, svenska ätter. Landsdomaren i
Sachsen Kristoffer Crumbügel, vars änka
blev omgift med en köksmästare Wolff i
Stockholm, hade sonen Polycarpus (1629
—98), som blev landshövding i Västerås län
samt adlad 1675 och frih. 1691 med namnet C.
Hans söner Gustaf C. (se nedan) och S
a-1 o m o n C. (1666—1724), landshövding i
Närke och Värmland 1707 samt riksråd 1719,
blevo grevar resp. 1712 (C. af Flosta, utdöd
på manssidan 1904) och 1719 (C. af
Ha-kunge). Den senare grenen, till vilken
hörde författarinnan Charlotta C. (se
Berger), fortlever även i Finland. Friherrliga
ätten C. utgick på manssidan 1843. (B. H-d.)
Cronhielm, Gustaf, greve,
kanslipresident (1664—1737); jfr släktöversikten. C.
anställdes 1686 i kansliet, blev kammarherre
hos prins Karl (sedermera Karl XII) och
biträdde något vid dennes undervisning. 1698
blev C. landshövding i Västmanland samt
1710 hovkansler och kungligt råd. Samtidigt
blev C. ordf, i lagkommissionen, och som sådan
har han största förtjänsten om den klara och
kraftiga stilen i 1734 års lag. 1712 blev han
greve (C. af Flosta). Han var kansler för Lunds
universitet 1713—14, blev president i
Kommerskollegium 1718 och utnämndes 1719 till
kanslipresident och kansler för Uppsala
universitet. Efter Karl XII:s död kom C. i
konflikt med Ulrika Eleonora, enär han dristat
bestrida hennes anspråk på kronan och som
kanslipresident vid fredsunderhandlingarna
avvisat prins Fredriks försök att inblanda sig
i utrikespolitiken. Han försattes ur tjänst
12 dec. 1719. Efter tronombytet sökte konung
Fredrik hindra C:s återinträde i rådet, men
sekreta utskottet ingrep avgörande till dennes
förmån. C. slöt sig i rådet till holsteinska
partiet och sedan till det franska. Biogr. av
H. Järta i Sv. akad:s handl. XXIII (1850).
Cronhjort, svensk ätt, vars stamfar var
kyrkoherden Laurentius Andreae (d. 1631)
i Bunsten på Öland. Hans son, Abraham
H i r s c h, överste och kommendant på
Borgholm, adlades med namnet C. 1645. Dennes
son Abraham C. (se nedan) blev frih. 1696;
ätten utgick 1777.
Cronhjort, Abraham, friherre, krigare
(1634—1703). Blev volontär vid svenska
armén i Tyskland 1648 och var major vid
bergsregementet 1658—61. Kammarherre hos
storhertigen av Toscana 1663—64, var C. i tjänst
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
