Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cupuliferae - Cura - Curaçao el. Curassao (Västindien) - Curaçao el. Curassao (likör) - Curare - Curator - Curci, Carlo Maria - Curculigo - Curculionidae - Curcuma - Curée - Curel, François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Cupuliferae—Curel
216
Cupuliferae, se Fagaceae och Frukt.
Cüra, lat., omsorg, bekymmer. — C.
pos-ie’rior, en senare omsorg.
Curagao [korosa’ö, sv. vanl. kyrasä’] el. C
u-rassao. 1. Västindisk ö i Karibiska havet,
60 km från Venezuelas kust; 543 kvkm,
35,083 inv. (1924). C. är uppbyggt av gamla
eruptiv samt krita och kvartär korallkalk
och når i S:t Christoffel 376 m. ön lider brist
på vatten. Jorden är tämligen ofruktbar men
skötes omsorgsfullt och frambringar majs,
bönor och frukt, däribland söta pomeranser
(Ci-trus aurantium curassuviensis), av vilkas skal
likören curagao urspr. tillreddes.
Huvudnäring är get- och fåravel. Viktigaste
exportvaran är fosfat. Huvudstad Willemstad, på s.
kusten, frihamn; 15,703 inv. C. tillhör
nederländska kolonien C. ön upptäcktes 1499 (och
besattes 1527) av spanjorerna, erövrades 1634
av holländarna och blev ett centrum för
slavhandeln. 1807 besattes C. av
engelsmännen men återlämnades till Holland 1815.
— 2. Nederländsk koloni i Västindien,
omfattande öarna Aruba el. Aroeba (se d. o.),
Buen Ayre el. Bonaire (246 kvkm, 7,347 inv.
1924) och C. (se ovan) vid Venezuelas kust
samt Saba (13 kvkm, 1,655 inv.), S:t Eustatius
(vanl. Statia; 18 kvkm, 1,135 inv.) och s.
delen av S:t Martin (Sint Maarten; 44 kvkm,
2,366 inv.) mellan S:t Croix och Barbuda
bland de n. Små Antillerna. Hela kolonien
omfattar 1,130 kvkm med 56,371 inv., därav
569 européer. De flesta äro romerska
katoliker. Det mest använda språket är
»pa-piamento», misshandlad spanska med
inblandade holländska och indianska ord. Importen
uppgick 1923 till 29,5 mill. floriner, exporten
till 18,6 mill. (mest olja, fosfat, halmhattar,
salt och aloe). I hamnarna inlöpte 8. å. 4,352
fartyg om 4,687,850 ton. Huvudstad för
kolonien är Willemstad på ön C.
Curagao [ky’raså el. kyrasä’] el. C u r a
s-s a o, ett slags holländsk pomeranslikör, till
färgen rödbrun, brun el. grön, urspr. från ön
Curagao (se ovan), numera beredd ur skalen
av omogna bittra pomeranser (»bigaradier»)
från Rivieran.
Curäre, se K u r a r e.
Curätor, se Kurator.
Curci [koTtfi], Carlo Maria, italiensk
katolsk teolog (1809—91). Glänsande
predikant och skriftställare, försvarade C., själv
tillhörande jesuitorden, de på 1840-talet skarpt
angripna jesuiterna i Italien och grundade
1850 den snart inflytelserika jesuittidskriften
Civiltä cattolica. Efter Roms införlivande
med konungariket Italien 1870 uppträdde C.,
i sorg över den växande animositeten hos
folket mot kyrka och religion, med krav på att
påven skulle uppgiva sin världsliga makt för
att därigenom bilägga tvedräkten mellan stat
och kyrka. C. råkade i onåd hos påven och
utstöttes ur sin orden (1877). Då C. vände sitt
angrepp mot kurian och gjorde denna
ansvarig för det hierarkiska motståndet,
avstäng
Ord, som saknas under
des han från prästerlig verksamhet. För att
utbreda en renare religiös kunskap översatte
han N. T. (1879—80) och Psaltaren (1883) till
italienska. I ålderns höst underkastade sig C.
påvens och kyrkans auktoritet; han
återupptogs 10 dagar före sin död i jesuitorden. L. W-r.
CurcuTigo, se Narcissväxter.
Curculionldae, se V i v 1 a r.
Cu’rcuma, släkte bland kryddliljorna
(fam. Zingiberaceae), med över 40 arter i
Gamla världens och Australiens tropiska
delar. De äro högvuxna, fleråriga örter med
stora, lansettlika blad, axlik blomställning
och knölformig jordstam, som skickar ut talrika
smalare, enkla el. förgrenade sidoknölar. Sedan
urminnes tid har i Indien och Sydkina odlats
C. longa, vars jordstammar utgöra g u r
k-meja (rhizoma Curcumae; »rund gurkmeja»,
huvudknölen; »lång gurkmeja», sidoknölarna).
Gurkmejan liknar till lukt och smak
ingefäran men är svagare och något bitter;
innehåller jämte stärkelse en flyktig olja, k u
r-ku m a o 1 j a, och ett gult färgämne, k u r k
u-m i n. Den nyttjas dels som krydda (sällan
som läkemedel), dels som färgmedel (för
färg-ning av ost och smör m. m.). — Av den
i Indien odlade C. Zedoaria, som i likhet med
C. longa ej är känd i vilt tillstånd, erhålles
zittverrot (rhizoma Zedoariaé), som har
medicinsk användning. Den har skarp,
krydd-artad smak och innehåller jämte stärkelse en
kamferartat luktande olja. — Andra arter,
t. ex. C. leucorrhiza, lämna ostindisk
arrowel. tikormjöl. G. M-e.
Curée [kyre’], fr., i jaktspråket stövarnas
del av jaktbytet (inälvor).
Curel [kyrä’l], F r a n g o i s, vicomte de C.,
fransk dramatisk författare (f. 1854 lü/6).
Utbildade sig till ingenjör men ägnade sig snart
uteslutande åt skriftställeri. Börjande med
romaner, »L’été des fruits
secs» (1885) och »Le
sauvetage du
grand-duc» (1889),övergick C.
snart till dramatiskt
författarskap. Hans
förnämsta skådespel
äro »L’envers d’une
sainte» (1892), »Les
fossiles» (s. å.;
»Släkten, som dö», 1894),
»Lhnvitée» (1893),
»L’amour brode» (s. å.;
sedermera omarbetad
under titeln »La danse devant le miroir», 1914),
»La figurante» (1896; »Skyltdockan», 1904),
»Le repas du lion» (1897), »La nouvelle idole»
(1899), »La fille sauvage» (1902), »Le coup
d’aile» (1906), »La comédie du génie» (1918),
»L’åme en folie» (1920), »Terre inhumaine»
(1923; »Brinnande jord», 1925) och »La viveuse
et le moribond» (1926), de båda sistnämnda med
motiv från världskriget. C. intar en bemärkt
plats bland nutida dramatiker genom sin
originella, komplicerade begåvning, sin analy-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
