Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cutter, Charles Ammi - Cuvette - Cuvier, Georges - Cuvilliés, Jean François - Cuxhaven - Cuyabá
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Cuvette—Cuyabå
232
—93 bibliotekarie vid Boston Athenæum och
sedan vid Forbes library, Northampton,
Massachusetts. C. utarbetade förträffliga
kata-logiseringsregler och klassifikationssystem för
böcker (»Rules for a printed dictionary
cata-logue», 1876; 4:e uppl. 1904; »Expansion
clas-sification», 1891) samt var 1881—93 utgivare
av American Library Journal.
Cuvette [kyvä’t], fr., se K y v e 11.
Cuvier [kyvie’], Georges, fransk biolog
(1769—1832). Född i franska staden
Mont-béliard, som då tillhörde Württemberg, i en
fattig protestantisk officersfamilj,
uppfostrades han i Stuttgart, där han gjorde
utmärkta framsteg och lärde känna dåtida tyskt
idéliv. Jämförande anatomi lärde han av K.
F. Kielmeyer, en naturfilosof i Herders anda.
C. kom därefter som informator till
Nor-mandies kust, där han studerade havsdjur,
mera med ledning av Aristoteles än av Linné.
Kallad till professor i Paris, blev han under
Napoleon »inspecteur général» för
skölväsen-det, som han kraftigt reformerade, under
bourbonerna minister för protestantiska
kyrko-ärenden och baron, under julimonarkien pär.
Han var en kraftig, despotisk natur med stor
arbetsduglighet och ämbetsmannabegåvning,
vilket förklarar hans framgång i livet. Som
forskare tog han till uppgift att skapa en
jämförande anatomi; livet igenom arbetade
han på ett stort verk däröver, som dock blev
ofullbordat. En förberedande översikt därav
ges i hans »Legons d’anatomie comparée» (1799
ff.). Utgående från Daubenton och Vicq
d’Azyr (se dessa ord), genomför han en
konsekvent tillämpning av den jämförande
metoden och skapar därmed en alldeles ny syn på
orsakssammanhanget i den levande naturen,
på förhållandet mellan olika livsformer och på
de enskilda individernas byggnad. Han
framhåller å ena sidan, att samma funktion, t. ex.
andningen, kan hos olika djur vila på organ,
som äro varandra så olika, att de alls icke
kunna jämföras. Å andra sidan finner han,
att hos samma djur de skilda organen med
avseende på sin beskaffenhet stå i
fullkomligt beroende av varandra: matsmältnings-,
rörelse- och sinnesorgan svara noga mot
varandra och mot djurets levnadssätt; ett
rovdjur måste sålunda ha skarpa tänder, klor att
gripa rovet med och goda sinnesorgan; av
formen på ett enda organ bör man alltså kunna
sluta sig till djurets byggnad, levnadsvillkor
och plats i systemet, vilket också bör vila på
en allsidig jämförelse mellan alla organ hos
samtliga livsformer. I sitt stora systematiska
verk »Le règne animal» (1817 ff.) söker han
tillämpa denna »korrelationsteori» så
grundligt som möjligt. En särskilt fruktbringande
användning får den i hans undersökningar av
fossila djur. I sitt stora verk »Recherches sur
les ossemens fossiles» (1812 ff.) skildrar han
en mängd sådana efter omsorgsfullt
insamlade skelettrester; om blott enstaka ben
anträffats, söker han genom jämförelse med
lik
nande levande och utdöda arter rekonstruera
djuret och lyckas i stor utsträckning därmed.
Genom att införa de utdöda djuren i systemet
har han i väsentlig mån utvidgat och
fullkomnat detta och därutöver givit den
jämförande anatomien nya och sedermera mycket
nyttjade möjligheter. Han ordnade de
fossilförande berglagren efter i dem förekommande
djurformer och fann varje lager
karakteriserat av särskilda arter. För att förklara detta
antog han, att i jordens historia följt på
varandra perioder, åtskilda av stora
naturrevolutioner, som förintat allt levande, varför ej
heller en art kunde tillhöra två perioder. Att
han, som ofta påståtts, skulle antagit en
nyskapelse av arter efter varje katastrof är ej
fallet; han diskuterar över huvud ej
skapelsefrågan. Lika strängt som de geologiska
formationerna håller han kategorierna inom
djursystemet åtskilda; arternas oföränderlighet är
för honom ett oemotsägligt faktum, och på
grund av allmänna symmetriförhållanden
indelar han djurriket i fyra huvudgrupper,
ryggradsdjur, leddjur, blötdjur och stråldjur,
mellan vilka ingen anatomisk jämförelse tillätes.
Han tillbakavisade kraftigt de visserligen
också klumpiga försök att jämföra
ryggradsdjur och blötdjur, som gjordes av Geoffroy
Saint-Hilaire. C:s storhet låg i hans
utomordentliga formella begåvning. Genom denna
förde han systematiken ett stort steg
framåt samt skapade den moderna jämförande
anatomien och paleontologien. All senare
forskning på dessa områden har utgått från
honom. Däremot undvek han teoretiska
spekulationer och trädde i skarp motsats till den
samtida romantiska naturfilosofien. Utom
ovan angivna verk har han offentliggjort
flera specialavhandlingar över mollusker,
fiskar, fossila och recenta däggdjur.
Inledningen till hans »Ossemens fossiles» finnes
övers, till sv., »Idéer om orsakerna till
jordytans närvarande form» o. s. v. (1822). Biogr.
av K. E. von Baer (1897). Led. av sv.
Vet.-akad. 1812. — C:s porträtt återges på
vid-stående plansch. E-k N-d.
Cuvilliés [ky vilie’], Jean F r a n g o i s,
fransk-tysk arkitekt (1695—1768). Var född i
Frankrike och huvudsakligen utbildad i Paris
men blev verksam i Tyskland, främst i Bayern,
där han intog en ledande ställning. Han blev
där en lysande representant för régencestilen.
Bland hans främsta verk äro konungens
våning i slottet i München (nu Residenzmuseum),
Residenztheater i München, det lilla slottet
Amalienburg vid Nymphenburg samt
avslutandet av Teatinkyrkan i München (fasaden
m. m.), dessutom flera privatpalats där. C.
utgav en mängd arkitektur- och
ornaments-ritningar. Hans son Jean F r a n g o i s de
C. (1731—77) gick i faderns fotspår. G-g N.
Cuxhafen [ko’ks-], tysk stad, se Kuxhafen.
Cuyabå [kojecoa’], huvudstad i brasil. staten
Matto Grosso, vid den segelbara floden C.,
tillflöde till Paraguays biflod Säo Lourengo;
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
