Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cyclamen, Alpviol - Cyclanthera - Cyclitis, Cyklit - Cyclops, Cyclopidae - Cyclopteridae, Cyclopterus - Cyclorapha - Cyclostomi - Cycloturus - Cydonia - Cygnæus, släkt - Cygnæus, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Cyclanthera—Cygnæus, F.
240
mer el. mindre tillplattad knöl, från vilken
utgå långskaftade hjärtlika el. njurlika blad
och enblommiga bladlösa stänglar. Blommorna
äro röda el. vita och lutande, med stora,
till-bakaböjda, ofta spiralvridna kronflikar. Som
krukväxt odlas allmänt bl. a. C. latifolium (C.
persicum) och på kalljord, dock mera sällan,
C. europaeum. — Stamknölen är giftig men
blir efter röstning ätbar. G. M-e.
Cyclanthera-art.
Cyclanthe’ra, växtsläkte av fam.
Cucurbitaceae; samtliga ståndare äro sammanvuxna med
varandra så, att även knapprummen
sammansmälta. I botaniska trädgårdar odlas C.
ex-plodens (från tropiska Sydamerika), vars
krökta, taggiga frukter vid mognad öppna sig
elastiskt och kasta ut fröna. G. M-e.
Cyclitis, lat., C y kl It, inflammation
avciliar-kroppen (strålkroppen), se ögonsjukdomar.
Cy’clops, Cyclo’pidae, se Loppkräftor.
Cyclopte’ridae, Cyclo’pterus, se Sugfiskar.
Cyeloräpha, se Tvåvingar.
Cyclo’stomi, se Rundmunnar.
Cyclotürus, se Myrslokar.
Cydönia, se Kvitten.
Cygnæus, finländsk släkt, härstammande
från Johannes Martin i, d. 1721 som
kyrkoherde i Kristina. Hans barn togo
namnet C., en latinisering av moderns, Birgitta
Svahns, namn (lat. cygnus, svan). Biskopen i
Borgå Z ak arias C. d. ä. (1733—1809) var
far till Z ak arias C. d. y. (1763—1830),
biskop först i Borgå och därefter över de
evangelisk-luterska församlingarna i
Ryssland, i vilken egenskap han utvecklade en
nitisk verksamhet som organisatör. En son
till honom var Fredrik C. (se nedan). (H.E.P.)
Cygnæus, Fredrik, finländsk författare
(1807 V*—81 7/2), samtida till Runeberg,
To-pelius, Snellman och Lönnrot, med vilka han
delar äran av den kulturella uppblomstringen
i Finland i mitten av 1800-talet. C. blev stu-
dent i Åbo 1823, fil. kand, och mag. i
Helsingfors 1832 och docent i historia 1839.
Han företog 1843—47 för historiska
arkivstudier en resa till Tyskland, Italien och
Frankrike och var prof, i
estetik och modern
litteratur 1854—67, då
han blev emeritus. Han
var i många år ordf,
i styrelsen för
elevskolan vid Nya
teatern i Helsingfors och
i Finska
konstföreningen. Tankarna på
ett tidsenligt
teaterhus och ett
studenthus i Helsingfors hade
till god del sin
upp
rinnelse hos C., som även ivrigt ehuru
förgäves verkade för att få till stånd en av
staten underhållen konstakademi och i övrigt
initiativrikt arbetade till den finländska
bildande konstens fromma.
Den romantiska historiesyn och patriotiska
hänförelse, som i Tyskland företrädas av
Schil-ler och Fichte, i Sverige av Tegnér och
göterna (främst Geijer), hade i C. en varm och
vältalig tolk. Han hade romantikerns
beundran för den stora personligheten och
hjälten (Napoleon, Byron) men samtidigt i högsta
grad idealistens krav på pliktuppfyllelse i det
allmännas tjänst. Sistnämnda synpunkt
innebar hos honom en livlig medkänsla med de
små i samhället, starka demokratiska
sympatier, som stundom gåvo sig tillkänna i
litterära omdömen av en framåtpekande
frisint-het (t. ex. i fråga om Kivis rätt realistiska
folklivskomedi »Nummisuutarit», 1865). C:s
antipatier gällde främst materialistisk
nyttig-hetsdyrkan och skeptisk ironi. Politiskt var
han genomträngd av medvetandet om att
skilsmässan från Sverige för Finland innebar
ett steg mot starkare självständighetskänsla;
lojalitetsplikten mot Ryssland inskärpte han
emellertid oftare och varmare än de flesta.
Bland de svensktalande i Finland, som vid
1800-talets mitt, entusiasmerade av den
nyupptäckta finska folkpoesiens skönhet, satte
in alla sina krafter på att främja den finskt
nationella kulturen, intog C. en av de främsta
platserna. Men samtidigt var han en av de
första, som behjärtade den finlandssvenska
allmogens sak genom att planera och
igångsätta en svensk folktidning (1860).
C :s skönlitterära alstring är rätt vidlyftig,
omfattar flera diktsamlingar av en starkt
reflekterande läggning och ett par omfångsrika
versdramer. Annat än litteraturhistoriskt
intresse har hans diktning ej; den vanprydes av
en formell enformighet och tyngd, en uppsjö
på bilder och en brist på koncentration och
klarhet, som ohjälpligt stänga tillträdet till
den vackra, konsekvent fasthållna och delvis
djuptänkta livsåskådning, som där finnes
nedlagd. Historiskt betydelsefull och fortfarande
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
