Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Czartoryski, Adam Jerry - Czartoryski, Konstanty - Czaslau - Czecher, Czechisk - Czegléd, Cegléd - Czenstochowa - Czermak, Johann Nepomuk - Czernin, Ottokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Czartoryski, A. J—Czernin
266
Czartoryski [tfartåry’ski], Adam Jerzy,
furste, polsk statsman (1770—1861). Var son
till A. K. C. (jfr släktöversikten) och den
sköna, snillrika, patriotiska Isabella Fleming
(1746—1835), fick en
utmärkt uppfostran och
klagade 1795 över
fosterlandets olyckor i en
Ossiandikt, »Bard
Polski». Efter Polens
tredje delning
konfiskerades större delen av
familjens gods, och • C.
sändes jämte sin
broder Konstanty (1773
—1860) till Ryssland
som gisslan. Där vann
han storfurst
Alexan
ders vänskap och sympatier för sitt politiska
program, ett konstitutionellt styrt Polen i
personalunion med Ryssland. Efter Alexanders
tronbestigning gjordes C. (1803) till kurator
för univ. i Vilna och fick därigenom tillfälle
att kraftigt utveckla det polska skolväsendet
och därmed nationalitetskänslan. 1804 blev
han ledare av Rysslands utrikespolitik,
genomdrev dess deltagande i koalitionen 1805, sökte
förgäves förmå kejsaren till en antipreussisk
politik och drog sig 1807 tillbaka. Sedan
Alexanders polska författning 1815 utfärdats,
blev C. senator men mot förmodan icke
ståthållare i Polen. Den nya författningen och
dess tillämpning blevo för C. en missräkning,
och då trots C:s föreställningar till Alexander
friheten upprepade gånger kränktes, drog han
sig tillbaka till sina gods. Vid polska
revolutionen 1830—31 hörde han till de moderata,
var först president i provisoriska regeringen,
sedan i nationalregeringen och inträdde i aug.
1831 som frivillig i hären. Sedan resningen
undertryckts, konfiskerades C:s gods i ryska
Polen, han själv undantogs från amnestien
och bosatte sig i Paris (»Hotel Lambert»).
Där betraktades han av högra flygeln av de
polska emigranterna som Polens okrönte
konung, arbetade ivrigt för Polens
återupprättelse och begagnade varje ljusning i den
europeiska situationen (bl. a. 1848, 1854-—56) för
att hos regeringarna framhålla Polens sak.
C:s fängslande »Mémoires» (till 1805) utgåvos
1887 (2 bd). — Litt.: H. Ullman, »Über die
Memoiren des Fürsten A C.» (1898); polsk
biogr. av J. Bielinski (1905). A. A-t.
Czartoryski [tjartåry^ki], Konstanty,
furste, polsk politiker (1822—91). Företog under
polska revolutionen 1863 i agitatoriskt syfte en
resa till Sverige, där C. på grund av de allmänna
sympatierna för Polen blev hjärtligt hyllad med
skarpskytteparader. banketter (bl. a. en i
Stockholm 27 mars) och en sorgegudstjänst för Polen
i Göteborgs domkyrka. Senare blev C.
livstids-medlem av österrikiska herrehuset och preses
för musikkonservatoriet i Wien. A. A-t.
Czaslau [tja’s-], äldre tysk namnform för
Cäslav (se d. o.).
Ord, som saknas under
Czecher, Czechisk, äldre skrivform för
tjecker, tjeckisk (se dessa ord).
Czegléd [tsä’gléd], C e g 1 é d, stad i ung.
komitatet Pest-Pilis-Solt-Kiskun, 67 km s. ö.
om Budapest; 37,652 inv. (1925). Jordbruk,
frukt- och vinodling.
Czenstochowa, se C z § s t o c h o w a.
Czermak [tj’ä/r-], Johann Nepomuk,
tjeckisk fysiolog (1828—73), till sist prof, i Leipzig.
Konstruerade 1858, samtidigt med men
oberoende av L. Türck (se d. o.), en praktiskt användbar
struphuvudsspegel och bidrog kraftigt att göra
den känd och anlitad. C. uppfann även en motsv.
metod att med små speglar undersöka näsan.
Czernin [tja’rnin], O 11 o k a r, greve,
österrikisk diplomat (f. 1872). Född i Böhmen,
inträdde C. 1891 på diplomatbanan men drog
sig 1902 tillbaka till skötseln av sina gods.
Han åtnjöt i hög grad
tronföljarens,
ärkehertig Frans Ferdinands,
förtroende och blev
dec. 1913 på dennes
initiativ envoyé i
Bukarest med särskilt
uppdrag att undersöka
möjligheterna att
stärka alliansen med
Rumänien. C. hemsände
varnande rapporter,
som vunno föga
tilltro, och tillrådde efter
världskrigets utbrott (1914) enträget
Wienre-geringen att genom anbud om avträdelse av
Siebenbürgen m. m. söka förmå Rumänien att
fylla sin förbundsplikt. Planen strandade på
ungerska regeringens motstånd, och i aug.
1916 inträdde Rumänien i kriget på
entente-sidan. C. utsågs dec. s. å. av kejsar Karl
till österrikisk-ungersk utrikesminister. På
denna post inriktade han sina strävanden på
att söka åstadkomma samförståndsfred och
hoppades förmå tyska regeringen att finna sig
i att avträda Elsass-Lothringen till
Frankrike. I en dystert hållen förtrolig exposé över
läget (april 1917) sökte han för tyska
krigs-ledningen påvisa nödvändigheten av snar fred,
även med stora uppoffringar, innan Österrikes
motståndskraft helt brutits. Genom
indiskretioner blev C:s exposé känd på fiendehåll
och stärkte då där de förhoppningar om att
kunna locka Österrike till separatfred, som
framkallats av Wienregeringens försök att i
hemlighet hos ententen sondera utsikterna
för fredsunderhandlingar. C. kom småningom
i allt oförsonligare motsats till tyska
krigs-ledningen. Han deltog jämte tyske
statssekreteraren Kühlmann i förhandlingarna med
Ukraina och Ryssland i Brest-Litovsk (se d. o.)
dec. 1917—mars 1918 och i
fredsförhandlingarna med Rumänien mars s. å. i Buftea. Hans
ställning som utrikesminister blev ohållbar
genom uppdagandet av kejsar Karls 1917
bakom C:s rygg gjorda uttalanden under de
med hans vetskap inledda förhandlingarna
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
