Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagestan (Daghestan) - Dagestanska sovjetrepubliken (Dagestanska autonoma socialistiska sovjetrepubliken) - Dagfjärilar - Dagg (vatten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Dagestanska sovjetrepubliken—Dagg
288
Kaukasus med kust utmed Kaspiska havet;
genomflytes av Sulak och Samur, bägge från
Kaukasus’ huvudkedja, den förra bildad av
talrika källfloder, vilka liksom Samur
genombryta bergets sidokedjor. D. blir härigenom
uppdelat i en mångfald dallandskap, skilda
genom höga och vilda platåer. I n. inräknas
i D. det jämna kustlandet kring nedre Sulak,
i övrigt lämna bergen endast en smal
kuststräcka öppen. Historiska huvudorten är
Der-bent, administrativ huvudort Machatj Kala,
båda vid järnvägen till Baku. D. utgör
huvuddelen av Dagestanska sovjetrepubliken
(se d. o.). Befolkningen utgöres i bergen till
sin huvuddel av lesgiska stammar (se L e
s-g i e r), i n. av kumyker och nogajer. De
flesta äro muhammedaner. Huvudnäringarna
äro jordbruk med frukt- och vinodling,
får-och silkesmaskavel. Något svavel och
koppar brytes. — Kustlandet hörde förr under
Persien, medan bergsstammarna i det inre
voro fria. Sedan Ryssland 1801 besatt
Georgien, dröjde det ej länge, förrän även
D. erövrades. Kustlandet besattes 1831—32,
Sjamyl (se d. o.) besegrades 1859, varefter
Ryssland behärskade landet. 1917 bildades en
egen muhammedansk regering, som dock måste
ge sig under Sovjetryssland. Efter ett uppror
1924 gjordes D. till en autonom sovjetrepublik.
Dagestanska sovjetrepubliken
(Dagestanska autonoma socialistiska
sovjetrepubliken), i s. Ryssland, v. om
Kaspiska havet, omfattar landskapet
Dage-stan (se d. o.) och låglandet i n. fram till
Kuma och gränsar i s. till sovjetrepublikerna
Aserbeidjan och Georgien, i v. till en del
smärre ryska autonoma områden samt i n.
till autonoma Kalmuckområdet. 58,918 kvkm,
833,995 inv. (1925). Huvudort är Machatj
Kala (förr Petrovsk). Se vidare Ryssland.
Dagfjärilar, Rhopalo’cera, en av fjärilarnas
huvudgrupper, omfattande om dagen flygande
fjärilar med i spetsen trubbiga, klubbformigt
förtjockade pannspröt, jämförelsevis liten
kropp samt stora, vanl. breda vingar, som
under vilan hållas mer el. mindre hopslagna
uppåt. I motsats till de flesta andra fjärilar
sakna d. hakinrättning tfrenulum) för
vingarnas hopfästande under flykten. D. äro
utrustade med väl utbildad sugtunga, med
vilken de suga honung ur blommorna,
utsipprande trädsaft el. markens fuktighet. När
vingarna, som ofta är fallet, särskilt med de
tropiska arterna, äro grant färgade, gäller
detta företrädesvis den övre sidan, vilken är
dold, när fjärilarna sitta stilla; den undre,
under vilan synliga sidan är däremot i regel
oansenligt färgad el. t. o. m. utrustad med
döljande färgteckning. Larverna äro försedda
med 8 par fötter, äro föga håriga bch aldrig
långhåriga men stundom försedda med
gre-niga tornar Pupporna äro mycket kantiga
och vanl. fritt upphängda, sällan dolda i
jorden, aldrig omgivna av kokong. — D. äro en
utomordentligt artrik grupp, räknande minst
20,000 olika arter, av vilka många äro
praktfullt färgade och eftersökta av insektsamlare.
I Sverige finnas 110 arter, vilket är mycket
i jämförelse med Englands 68 arter men ringa
i jämförelse med Sydamerikas, där Wallace
enbart i staden Beléms (Parås) omgivning för
60 år sedan kunde fånga 600 olika arter. Man
plägar uppdela gruppen i 6 familjer,
Papilioni-dae, Pieridae, Nymphalidae, Satyridae,
Eryci-nidae, Lycaenidae; Hesperidae räknas numera
som särskild grupp. Litt.: Chr. Aurivillius,
»Nordens fjärilar» (1888—91); A. Tullgren o.
E. Wahlgren, »Svenska insekter» (1920); A.
Klöcker, »Dagsommerfugle» (1908). — Några
av Sveriges vanligaste d. äro avbildade på
vidstående plansch. I. T-dh.
Dagg (internationellt meteorologiskt tecken
r\ ), en företrädesvis under lugna och klara
nätter uppträdande utfällning av vatten
direkt på marken eller föremål nära densamma.
Orsaken till d.-bildningen är markens
avkylning genom värmeutstrålning, vilken
försiggår desto lättare, ju klarare luften är. Genom
beröringen med den kalla marken avkyles
luften, och om dess halt av vattenånga är
tillräckligt stor, inträder slutligen utfällning
(kondensation) av vattnet i flytande form. Den
temperatur, vid vilken detta äger rum, beror
på mängden av vattenånga i luften. Luftens
förmåga att upptaga och behålla vattenånga
minskas nämligen hastigt med fallande
temperatur, och om fuktig luft avkyles
tillräckligt starkt, uppnås därför alltid en
temperatur, daggpunkten, vid vilken luften är
»mättad» med fuktighet och ej kan avkylas
vidare, utan att en del av dess vattenånga
utfälles. Om vattenångans mängd är mindre
än 4,85 g per kbm, ligger d.-punkten under
fryspunkten, och vattenångan utfälles då i
fast form såsom rimfrost (se d. o.).
D.-bildningens styrka är beroende dels på de
atmosfä-riska förhållandena, dels på markens
beskaffenhet. En mulen himmel skyddar kraftigt
mot den nattliga värmeutstrålningen och
motverkar sålunda d.-bildningen. Blåst
åstadkommer omröring av de olika luftskikten och
förhindrar följaktligen uppkomsten av ett
stagnerande kallt skikt närmast jordytan och
därmed även d.-bildning.
Temperatursänkningen genom utstrålning blir desto större,
ju större ytans strålningsförmåga och ju
mindre det underliggande mediets
värmeledningsförmåga är. Gräs har stor strålningsförmåga
och leder värmet synnerligen dåligt, varför
det mycket starkt fuktas av d.; att
d.-bildningen på barmark blir svagare, beror
väsentligen på dess större ledningsförmåga. Blanka
metallytor fuktas endast obetydligt, emedan
de ha ringa strålningsförmåga och det
utstrålade värmet lätt ersättes genom ledning. Vid
d:s utfällning frigöres det i vattenångan
bundna ångbildningsvärmet, och
d.-bild-ningen motverkar på så sätt kraftigt
markens fortsatta avkylning. Hög daggpunkt
hos luften utgör därför en viss garanti mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
