Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlgren, Johann Vilhelm - Dahlgren, Per Johan - Dahlgren, Ulric - Dahlgrenska stiftelsen i Malmö - Dahlheim, Carl Balthasar von - Dahlia - Dahil, Tellef - Dahlman, Karl Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321 Dahlgren, P.
nehar sedan 1883 egen konstruktionsbyrå i
Stockholm för centralvärme- och
ventilationsanläggningar. D. har varit en föregångsman
vid utvecklingen av de moderna systemen för
uppvärmning av bostäder och allmänna
byggnader och erhöll 1922 Ing.-vet.-akad:s mindre
guldmedalj för avh. »Temperaturkurvor för
olika orter i Sverige och deras värmetekniska
betydelse». G. H-r.
Dahlgren, Per Johan, sjömilitär,
hydro-graf (f. 1858 20/2). Blev underlöjtnant vid
flottan 1877, kommendör 1904 och erhöll
avsked 1921; var chef för Marinförvaltningens
torpedavdelning 1900—05, för Sjökrigsskolan
1905—09 och för sjökarteverket 1909—21;
led. bl. a. av kommissionen för utmärkande
av sjögränsen mot Norge. D. arbetade under
sin chefstid vid sjökarteverket för att höja
verkets vetenskapliga nivå och lätta det
militära tryck, som hämmat sjökarteväsendets
utveckling, samt utverkade bl. a., att sjökort
över rikets kust utgåvos i större skalor än
förut. Under några år var D. redaktör för
Tidskrift i Sjöväsendet och har utgivit bl. a.
en skildring av »Kriget mellan Spanien och
Amerikas förenta stater». D. har på grundval
av egna arkivforskningar utarbetat en historik
över sv. sjökarteväsendets utveckling. H-e O.
Dahlgren, U 1 r i c, amerikansk fysiolog av
svensk härkomst (f. 1870), prof, i biologi vid
Princetons universitet sedan 1911. D:s
forskningar röra huvudsakligen ljusföreteelser och
elektriska företeelser hos djur.
Dahlgrenska stiftelsen i Malmö, en
välgörenhetsinrättning, tillkommen genom
testa-mentariska förordnanden av en Malmöbo,
juveleraren Gustaf Dahlgren (1815—
75). Sedan de ursprungliga donationsmedlen,
226,440 kr. 94 öre, enligt föreskrift genom
räntetillägg uppgått 1900 till 500,000 kr.,
upp-. fördes för stiftelsen en byggnad, färdig 1903,
på av Malmö stad avgiftsfritt upplåten tomt.
Byggnaden inrymmer 10 bostäder om 2 rum
och kök, upplåtna mot lindrig hyra under 10
år och därefter gratis, samt 25 rum med var
sitt kök, upplåtna avgiftsfritt. I stiftelsen får
upptagas välfrejdad person (dock ej ur den
lägre arbetarklassen), som fyllt 50 år och
minst 10 år såsom medlem av Malmö
samhälle ordentligt betalat skatter till stat och
kommun. En direktion av 8 män, utsedda av
stadsfullmäktige i Malmö, förvaltar stiftelsen.
Dahlheim, Carl Balthasar von,
fortifi-kationsofficer (1673—1756). Var född i
Pommern, deltog som volontär vid ett svenskt
regemente i de allierades fälttåg i Brabant mot
fransmännen och blev vid Namurs belägring
1696 löjtnant. Han studerade
ingenjörveten-skapen under Coehoorn, deltog 1703—09 i alla
Karl XII:s fälttåg och följde konungen till
Bender. Han blev 1711 svensk adelsman
(hette förut von Thalheim). 1714
marscherade han med de andra svenska krigarna
från Turkiet till Pommern, deltog 1715 i
Stralsunds försvar och utnämndes s. å. till
J___Dahlman 322
överste. Han deltog i norska fälttåget och
verkställde där den av Swedenborg uppgjorda
planen att föra sju fartyg från Strömstad
över land till Idefjorden. 1719 överflyttades
D. till Stockholmska arméns
fortifikations-fältstat, och 13 aug. s. å. försvarade han med
underlägsna stridskrafter Baggensstäket mot
ryssarna, tills R. Fuchs kom med
undsättning (se Baggensstäket). Jfr P. G.
Berggrén, »Karl XII:s galärtransport från
Strömstad till Idefjorden» (i Karolinska
Förbundets Årsbok 1920). (L. af P.)
Dahlia, släkte bland de korgblommiga
växterna (Compositae), vilket står
brunskä-rorna nära. Ett tiotal arter, förnämligast på
Mexikos högslätt, där några sedan länge
odlats för de uppsvällda ätliga birötternas skull.
I slutet av 1700-talet fördes D. över till
Europa, där den dock icke fick någon betydelse
som matväxt, men en art, den vanliga
dahlian el. georginen (D. variabilis),
vann hastigt spridning som prydnadsväxt och
odlas numera i tusentals olika varieteter. I
vilt tillstånd har den rörformiga, gula
diskblommor och tunglika, gula, vita el. röda i en
krets sittande kantblommor. Hos de odlade
formerna växlar blommornas färg i alla
skiftningar utom blått, och vanl. ha även
diskblommorna blivit tunglika (»fyllda» el. »dubbla»
dahlior, i motsats till de ursprungliga »enkla»).
På 1880-talet uppstodo former med längre och
smalare tungor, »kaktusdahlior», och särskilt
de dubbla av denna typ ha blivit mycket
omtyckta och till stor del undanträngt de förut
odlade varieteterna. I likhet med flera andra
prydnadsväxter underkastas D. mycket modets
växlingar, och årl. komma nya former i
handeln. De vanligaste D.-varieteterna äro
avbildade på vid stående färgplansch. Släktet är
uppkallat efter A. Dahl (se d. o.). G. M-e.
Dahll, T e 1 1 e f, norsk geolog (1825—93).
Bergmästare 1872, fil. hedersdr i Uppsala
1877. I mitten av 1800-talet upptäckte D. vid
Kragerö de första apatitgångarna i Norge.
1858—66 var han Th. Kjerulfs medhjälpare
vid ledningen av Norges geologiska
undersöknings arbeten i s. Norge. 1866—79 ledde
D. den geologiska undersökningen av n. Norge,
varvid han 1866 påvisade förekomsten av
guldförande sand i Finnmarken och 1867 av
sten-kolsförande juraavlagringar på Andön. N. Zn.
Dahlman, Karl Edvard, kartograf (1828
—1900). Blev v. kommissionslantmätare 1856
och anställdes 1863 vid det 1859 upprättade
Ekonomiska kartverket, där han 1867
förordnades att biträda vid övervakandet och
kontrollen av arbetena. 1896 tog han avsked som
kartograf. D. utgav bl. a. »Ankologisk och fysisk
karta öfver Sverige, med geografi» (1857; tills,
m. C. A. Agardh), »Karta öfver Vermlands län»
(1862), »Karta öfver Mälaren och dess
om-gifningar» (1868; flera uppl.), »Ny och
fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och
res-karta öfver Sverige» (1868; flera uppl.), »Karta
öfver Stockholm» (1871; tills, m. R. Brodin),
V. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
