Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlman, Karl Edvard - Dahlmann, Friedrich Christoph - Dahlqvist, Carl Georg - Dahlstedt, Gustaf Adolf Hugo - Dahlstierna, Gunno (Eurelius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Dahlmann—Dahlstierna
324
»Kultur- och res-karta öfver Sverige» (1876;
flera uppl.), »Väggkarta öfver
beteckningssät-ten å de svenska kartarbetena» (1878) samt
»Karta öfver Vesternorrlands län» (1889)
m. m. (A. H. B-m.)
Dahlmann, Friedrich Christoph, tysk
historieskrivare och politiker (1785—1860).
Studerade i Halle under ledning av F. A. Wolf,
blev 1810 fil. dr i Wittenberg samt 1813 e. o.
prof, i historia i Kiel.
Tillika arbetade han
med iver för Slesvigs
anslutning till Tyska
förbundet och blev en
av
»slesvig-holsteinis-mens» främsta
förelöpare. D. blev 1829 prof,
i politik och tysk
historia i Göttingen,
vann där inflytande
hos regeringen och
medverkade vid
utarbetandet av 1833 års
konstitution. Hans statsideal var en stark, på
»folkets kärna», d.v.s. medelklassen, stödd
konstitutionell arvmonarki. Sina politiska idéer
framlade han 1835 i »Die Politik» (senast utg.
1925), eg. en studie över Englands författning.
Då den nye konungen, Ernst August, 1837
upphävde Hannovers fria författning, tog D.
initiativ till en av honom och sex andra
professorer i Göttingen (»Die Göttinger Sieben»)
avfattad energisk protest mot
författningsbrottet. Han blev då jämte två kolleger
landsförvisad och mottog 1842 professuren i
historia vid Bonns universitet. Hans i direkt
politiskt syfte utgivna »Geschichte der
eng-lischen Revolution» (1844; 7 :e uppl. 1885)
och »Geschichte der französischen Revolution»
(1845; 3:e uppl. 1864) väckte stark anklang
hos hela Tysklands medelklass och ha av H.
v. Treitschke kallats stormfåglarna före 1848
års tyska revolution. Efter dennas utbrott
deltog D. i förparlamentet i Heidelberg, hade
sedan säte i Frankfurtparlamentet och var en
av ledarna för dess högra center
(»professors-partiet»). Tysklands ombildning till en
för-bundsstat med uteslutande av alla icke-tyska
element var nu hans av talrika anhängare
omfattade politiska program. D. var emellertid
för mycket vetenskapsman och höll för strängt
på intagen rättsståndpunkt för att passa till
partiledare. När Preussens konung 1849
vägrade mottaga den honom av parlamentet
erbjudna kejsarkronan, utträdde D., vars
program därmed omöjliggjorts, jämte 65 med
honom liktänkande (21 maj) ur parlamentet.
1849—50 deltog D. i Erfurtparlamentet men
drog sig därefter tillbaka till sin lärostol. —
Genom sitt författarskap, sina historiska
föreläsningar och hela sin politiska verksamhet
blev D. en av den tyska konstitutionella
liberalismens grundläggare och beredde marken
för Tysklands enande genom Preussen. Hans
noggranna filologiska metod ställde honom
bland banbrytarna för modern historisk
kritik; särdeles viktig för de historiska
studierna var hans »Quellenkunde der deutschen
Geschichte» (1830; senare utvidgad av G.
Waitz m. fl.; 8:e uppl. 1912). D. skrev i
Hee-ren-Ukerts samling »Geschichte von
Däne-mark» (3 bd, 1840—43; går till
reformationstiden; fortsatt med bd 4—5 av D. Schäfer,
1893—1902). — Litt.: A. Springer, »F. Chr.
D.» (1870—72); H. v. Treitschke i »Historische
und politische Aufsätze», I (5:e uppl. 1886);
H. Christern, »F. Chr. D:s politische
Entwick-lung bis 1848» (1921). C. H. H.*
Dahlqvist, Carl Georg, skådespelare (1807
—73). Slog igen sin lärftskramhandel och blev
elev vid Kungl. teatern 1832, debuterade utan
framgång 1833, spelade ett år i landsorten,
återkom och anställdes
efter ny och lyckligare
debut 1834 vid Kungl.
teatern, som han sedan
tillhörde till sin död.
Bland D:s roller
märkas Hamlet, Romeo,
Othello, Shylock i
»Köpmannen i Venedig»,
Wallenstein, Posa i
»Don Carlos», Carl och
Franz Moor i
»Röfvar-bandet», Sigismund i
»Lifvet en dröm», Her-
nani, Benvenuto Cellini, Hakon Jarl, Axel i
»Axel och Valborg», Torkel Knutsson, Birger
Jarl i »Bröllopet på Ulfåsa» och Engelbrekt i
»Engelbrekt och hans dalkarlar». — D. förenade
med de lyckligaste yttre förutsättningar, en
manligt ädel hållning och en ståtlig stämma,
en lågande ingivelse och en lidelsens kraft,
som i yngre dagar visserligen kunde föra
honom för långt men som med åren gjorde honom
till en av de största tragiska skådespelare den
svenska scenen någonsin ägt. G. K-g.
Dahlstedt, Gustaf Adolf Hugo,
botanist (f. 1856 8/a)- Blev student i Uppsala 1875,
amanuens vid Riksmuseets botaniska
avdelning 1890, var assistent där 1915—25 och
assistent vid Bergianska trädgården 1900—
05. D. har främst sysslat med att utreda de
mycket svårbestämda fanerogamsläktena
Hiera-cium och Taraxacum, i synnerhet deras
skandinaviska former, över vilka han publicerat
ett 50-tal arbeten. Dessutom har han
bearbetat amerikanska piperacéer i det stora
arbetet »Studien über süd- und
central-ameri-kanische Peperomien» (1900). Han har även
utgivit exsickat över skandinaviska Ilieracia
och Taraxaca (1889—1914). D. blev fil.
he-dersdr vid Linnéjubileet i Uppsala 1907. G. S.
Dahlstierna, G u n n o (före adlandet E u r
e-lius), skald (1661 7/9—1709 7/9). D. föddes i
Örs socken i Dalsland, blev student i Uppsala
1677. Han tjänstgjorde från 1681 som
lantmätare i Livland, begav sig 1685 till
Tyskland, där han idkade studier vid flera univ.,
bl. a. i Leipzig, och utnämndes efter åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
