Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarna - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Dalarna (Geologi)
346
briska bergarter sträcka sig in
i Härjedalen samt in i Norge.
Av inuesse äi Älvdalens
por-fyrverk (se Älvdalen).
Dala-porfyrerna förekomma i ett stort
antal varieteter av olika färg
och utseende, såväl
felsitporfy-rer, oftast mörka, av bruna el.
violetta nyanser, som
granitpor-fyrer. (Planschen vid art.
Bergarter visar en bild av den
mörkvioletta Klittbergsporfyren.)
-— Dalaporfyrerna äro
karakteristiska ledblock inom den
nordeuropeiska inlandsisens område
— Is. delen av D. förekomma
flera slags yngre s e r a r k
e-i s k a graniter, däribland en
röd ögongranit, lik
Filipstads-graniten, och en grå,
jämnkor-nig granit, Järnagraniten, som
intager ett stort område från
Järna socken upp till Siljan. En
mycket egendomlig
eruptivberg-art, särnait (se C a n c r i n i t),
finnes i Siksjöberget, 15 km v.
n. v. om Särna kyrka. — I
provinsens nordvästligaste hörn
förekomma även sparagmiter samt
Vemdalskvartsit (se K v a r t s i t)
och en obetydlig förekomst av
fossilförande kambrium. De vid
riksgränsen belägna Fröbergen
intaga en särställning i D:s
geologi därutinnan, att dessa, som
bestå av ögongranit och
sparag-mit, med fjällkedjan blivit
överskjutna västerifrån. —
Ordovi-cium och översilur finnas i D.
endast i Siljanstrakten och äro
endast obetydliga rester av urspr.
vitt utbredda avlagringar, vilka
bevarats från denudationen
genom att de blivit nedsänkta
genom förkastningar. D:s
ordovi-ciska och översiluriska lager
intaga numera ett ringformigt
område, i vars s. v. del Siljan med
utgre-ningar ligger, omkring ett centralparti av
urberg, väsentligen Järnagranit. I
Siljans-området saknas kambrium helt och hållet,
och det äldsta till ordovicium hörande
lagret är oboluskonglomeratet, rikt på skal
av Obolus (se d. o.). Det tillhör
ceratopyge-ledet och motsvarar till åldern närmast
dic-tyograptusskiffern. Härpå följa mäktiga lager
av ortocerkalk, chasmopskalk och
trinucleus-skiffer, i stort sett överensstämmande med det
övriga Sveriges ordovicium. I översta delen
av ordovicium förekommer däremot en
bildning, som saknar sitt motstycke i Sverige,
nämligen en vit kalksten, leptaenakalken,
vilken bör uppfattas som en revbildning,
motsvarande huvudsakligen trinucleusskiffern och
brachiopodskiffern. översiluren är väsenligen
Bild 10.
utbildad som graptolitskiffer, och ovan denna
kommer sandsten, Orsasandstenen el.
slipsandstenen, som trol. även den tillhör översiluren
(möjl. är den något yngre, d. v. s. devon).
Av de lösa jordlagren intager
morängruset det största området; i närheten av
silurområdena är det ofta lerhaltigt och
stundom kalkhaltigt samt utgör då odlingsbar
åkerjord, medan det rena morängruset väsentligen
bär skog. Den odlade jorden utgöres eljest
huvudsakligen av skiktade jordarter, mest
gla-cifluvial och senglacial sand. Vid inlandsisens
tillbakaskridande från D. låg landet betydligt
lägre än nu, 200—225 m, möjligen mera, och
ishavet har sannolikt täckt stora delar av
landskapets s. ö. trakter samt gått upp förbi
Siljan och ett stycke ovan Älvdalen. Marina
gränsen är vid Falun uppmätt till 201 m ö. h.
Karta
ÖXTT
BERGGRUNDEN
DALARNA
Skala l:3inill.
Signaturerna ordnade igeologisk tidsföljd nedifrån. och uppåt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
