Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarna - Geologi - Klimat - Växt- och djurvärld - Bebyggelse - Näringsliv - Dalarna i förhistorisk tid - Kyrklig konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Dalarna (Klimat—-Kyrklig konst)
34S
och. mellan Mora och Orsa till 215 m ö. h. —
Av smältvattnet från den tillbakaskridande
isranden bildades rikliga glacifluviala
avlagringar, delvis utbildade som rullstensåsar med
sandutfyllningar i älvdalarna. Den viktigaste
bland rullstensåsarna är Badelundaåsen (se d.
o.), som vid Säter möter en biås, som längs
Dalälvens dalgång kan följas till Leksand. På
denna sträcka utbildar åsen ett flertal
randterrasser och randdeltan, och vid Säter är
älvdalen fylld av isälvssediment, i vilka den
vackra och egendomliga Säterdalen (se d. o.)
är utskulpterad. — Torvmossar förekomma
spridda inom skogsmarkerna i hela
landskapet. K. A. G.
Klimat, övre D. har norrländskt klimat med
kalla vintrar och relativt varma somrar, s. D. och
Bergslagen ha mera mellansvensk typ. Årets
medeltemp. är + 4,3° C i Falun, + l,o° i Särna,
där jan. har — 11,7 ° och juli + 13,9°. Marken
är i s. snöbetäckt sammanlagt omkr. 4 mån. av
året, i n. 6 mån. Nederbörden är minst kring
Siljan, där den ej vppnår 50 cm om året,
medan fjälltrakterna vid norska gränsen ha en
årsnederbörd av 80 cm och däröver. E. P.
Växtgeografiskt tillhör D. 4 regioner: i n. v.
fjällen, där nedanför björk och
barrskogs-regionerna och längst i s. ö. ekregionen.
Björkängarna äro vackrast utbildade inom Siljans
silurområde, kärr och mossar intaga inom
delar av övre D. nära V3 av arealen. Långt
upp förekomma som relikter spridda utposter
för ekregionen, lind och alm ända upp i
Älvdalen. — Djurvärlden är i nästan hela D. den
för det nordskandinaviska skogslandet
utmärkande; längst i n. och i n. v. finnas
mindre områden ovan skogsgränsen med
fjällhedens arktiska fauna, och i s. ö. hörnet av
landskapet intränga sydskandinaviska arter.
Björnen levde längst kvar på gränsen mot
Gästrikland (senast sedd 1910), varg
uppträder nu blott i Särna och Idre, älg finnes
i hela D., och rådjuret framtränger i s. D.
Bebyggelsen är jämnast fördelad och tätast
i jordbruksområdet i s. och i Bergslagens
gruvdistrikt; i övre D. är den mycket ojämn med
tät bygd i dalgångarna, där stora byar ligga
tätt intill varandra, medan i skogstrakterna
endast enstaka gårdar eller fäbodar finnas.
I n. Idre vistas lappar. Om städer och större
orter se Kopparbergs län.
Näringsliv. Huvudnäringen är inom
slättbygderna i s. jordbruk, men redan där spelar
skogsbruket ofta större roll än jordbruket. I
Siljanstrakten och Bergslagen, de skogrikaste
delarna av D., är skogsbruket huvudnäring, i
Bergslagen vid sidan av gruvbrytning, i övre
Dalarna av boskapsskötsel. Tillgången på
vattenkraft har gynnat uppkomsten av industri,
i större skala förädling av trä och järn, om
också rätt mycket av dessa råvaror
bearbetas utanför D:s gränser. Jfr vidare K o
p-parbergslän. O. Sjn.
Dalarna i förhistorisk tid. Det till synes
äldsta kända fornfyndet från D. är ett ornerat
benredskap från Agnmyran, Bengtsarvet på
Sollérön. Typen tillhör ancylustiden, då
Östersjön var ett sött innanhav och Siljan innersta
viken av en av dess fjärdar. Den första
skönjbara bebyggelsen tog sin början under äldre
stenålderns sista skede (omkr. 4,000 f. Kr.).
Det är till D:s s. ö. hörn, Krylboområdet, som
fynden av de för denna tids västsvenska och
norska boplatskultur utmärkande s. k.
Lihult-yxorna koncentrera sig. De torde härröra
från en begynnande bosättning av jägar- och
fiskarstammar vid den dåtida havsstranden,
som här låg 70—80 m över den nuv.
havsytan. Från Krylboområdet, dit invandrarna
kommit från Vänerns stränder över
Västergötland och Närke, ha de färdats uppför
Dalälven. Därom vittna fynd från Malung och
Mora. Under yngre stenålderns två första
perioder, i dessa nejder ofta kallade
trind-yxtiden (från yngre stenålderns början till
2,500 f. Kr.), förtätas fyndrikedomen i hög
grad i Krylboområdet; övriga socknar äro
representerade med spridda fynd. Under
stenålderns två sista perioder (2,500—1,800 f. Kr.)
är denna koncentration mindre påfallande och
fynden fåtaligare, kanske beroende på att de
nytorrlagda lermarkerna i s. och s. v. dragit
till sig en del av befolkningen.
Skifferredskap, karakteristiska för östsvenska, samt
kvarts- och kvartsitpjäser, utmärkande för
norrländska boplatser, äro i mindre antal
funna i D. Inga gravar från stenåldern äro
kända, men sannolikt härrör en del av fynden
från skelettgravar under flat mark.
I den mån man kan utläsa
bronsåldersbe-byggelsen ur säkert kännetecknade fynd, är
denna period (1800—600 f. Kr.) mycket fattigt
representerad i D. Från hela D. kände man
1925 blott sju föremål, fördelade på fem fynd
och fyra socknar: Lima (period I och V), St.
Skedvi (period II), Mora (period V), Folkärna
(period VI). Gravrösen av den typ, som i
sydligare Sverige tillhör bronsåldern, finnas i D.
men äro icke genom något fynd daterade till
denna epok. De kunna även tillhöra äldre
järnåldern; de äro i Nordsverige svåra att datera.
Även från äldre järnåldern (600 f. Kr.—400
e. Kr.) äro fynden fåtaliga. Talrikast äro
fynden från järnålderns slut, oftast från
vikingatiden (800—1050 e. Kr.). Gravfält med runda
kullar äro kända från många ställen. Som
ett typiskt gravfält kan nämnas det vid
Stiernhööksmonumentet i Rättvik. Påpekas
bör även den icke undersökta högen på
Berga-ön i Husby, kallad Anunds- el. Amundshögen.
— Litt.: E. Olsson, »Stenåldern i
Västmanland, D. och Gästrikland» (i Ymer 1917);
H. Rydh, »D:s arkeologi», i »Dalarna»
(Sv. turistfören :s resehandböcker, 5:e uppl.
1922). H. R-h.
Kyrklig konst. Den kyrkliga konsten i D.
följde under den första kristna tiden de
ledande konstskolorna i stiftets södra, tidigare
kristnade delar. De äldsta kyrkorna i D.,
utförda under inflytande från Mälardalen, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
