Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daler - Dalformationen el. Dalslandsserien - Dalfors - Dalgas, Carl Edoardo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Dalformationen—Dalgas, C. E.
366
1633 bestämdes därför, att 1 d. i silver skulle
motsvara 2 i koppar. Därigenom uppstodo
benämningarna daler silvermynt och
daler kopparmynt. Värdeskillnaden
blev snart allt större, och detta hade till följd
en kungl. förordn. 24 mars 1643 om att 1 d.
smt skulle motsvara 2^2 d. kmt. Genom kungl.
förordn. 7 okt. 1665 nedsattes kopparmyntet
därhän, att 1 d. smt skulle svara emot 3 d.
kmt. De båda räkningssätten begagnades
samtidigt och fortforo att brukas långt efter 1776
års realisation, genom vilken räkningen i
riksdaler, skillingar och rundstycken infördes.
Utom på kopparplåtmyntet (1644—1768), varpå
alltid utsattes d.-värdet i smt, förekommer
d.-namnet på de s. k. nödmynttecknen
1715—19, på karolinmyntet 1718 samt
på speciesmyntet 1770—77. Med
avseende på den myntsort, vari penningar utgåvos,
uppkommo 1664 benämningarna d a 1 e r -
ka-r o I i n e r och daler kurant. Den förra
nyttjades, då likvid gavs medelst de fr. o. m.
sistnämnda år slagna mynten på 4,2 och 1
mark. Benämningen d. kurant begagnades, då
betalningen skedde i det från 1664 ymnigt
slagna skiljemyntet (av ringa silverhalt) på
4,2 och 1 öre i silver. D:s värde i förhållande
till riksdalerns, 4 kr. i nu gällande mynt,
sjönk under tidens lopp. Så nedsattes dalern
19 juni 1681 till V2, 17 maj 1715 till Vs och
27 nov. 1776 till Ve av riksdalern. När
sedermera även riksdalerns värde började falla,
tills det 1830 bestämdes till 1 kr. 50 öre, föll
samtidigt jämväl d.; då sålunda.t. ex. i 1734
års lag böter utsattes i d., som vid den tiden
motsvarade Vs riksdaler eller 1 kr. 33 öre,
antogs den nu gälla endast 50 öre. D:s värde
i nu gällande mynt var således urspr. 4 kr.
(oavsett myntvärdets fall) men blev
1604 ............... 2,67
1633 ............... — i kmt 1,33
1643 ............... — » 1,07
1665 ............... — » 0,89
1681 i smt 2,oo » 0,67
1715 » 1,33 » 0,44
1776 » 0,67 » 0,22
Vid på 1800-talet bland allmogen gängse
d.-räkning gingo t. ex. i Småland 6 d. smt
eller 18 d. kmt på 1 rdr riksgälds eller 1 krona.
I Danmark och Norge infördes tidigare än
i Sverige ett större 14-lödigt silvermynt av
2 lods vikt. Hela och halva silvergyllen
slogos 1516, 1518 och 1523, fingo senare
namnet speciesdaler och innehöllo 3 mark
eller 48 skilling. Mot slutet av 1500-talet
började den danska speciesdalern, liksom den
svenska, att stiga i kurs; 1589 gällde den 4
mark eller 64 skilling, vilket värde
fastställdes genom en förordning 1602. Men myntets
halt blev snart så ringa, att redan 1614 s. k.
krondaler, gällande U/2 speciesdaler eller
144 skilling, och s le ttedale r, gällande 72
skilling, började utmyntas. 1625 förändrades
denna myntfot så, att krondalern, som fick
namnet dubbelkrona, skulle innehålla 8
mark eller 128 skilling, och slettedalern, som
då kallades krona, 4 mark eller 64 skilling.
Kronmynten, som voro på 8, 4, 2 och 1 mark,
upphörde 1771 att myntas. Genom förordn.
5 jan. 1813 erhöll Danmark en ny myntfot i
rigsbanksdalern, som innehöll 6 mark
el. 96 skilling. Detta slags d.-mynt upphörde
1873 att gälla i Danmark, då det nya
kron-myntet där infördes. A. W. S.*
Dalformationen el. Dalslandsserien,
en sedimentär lagerserie i ö. Dalsland, består
i stort sett av fyra avdelningar:
överst
lianeskiffer-laget .......... omkr. 400 m mäktigt
kvartsitlaget » 470 » »
skifferlaget » 800 » » och
nederst bottenkvart-
sitlaget .... » 200 » »
Bottenkvartsitlaget är en
rödak-tig kvartsitsandsten, som nederst vanl.
innehåller ett 15 m mäktigt konglomerat.
Skifferlaget består av mörka lerskiffrar el.
fylliter samt kloritskiffrar, som växellagra
med kvartsitsandsten; kloritskiffrarna äro
omvandlade diabasbergarter.
Kvartsitlaget utgöres av en vit, ren kvartsit, som
mycket väl motstår förvittring och erosion,
så att den ofta sticker upp över de andra
bergarterna. Lianeskifferlaget (efter
Lianefjället i Dalskogs socken) är en
förskiff-rad sandsten el. en kvartsig skifferbergart,
som stundom liknar glimmerskiffer eller
lep-tit, stundom gråvacka eller gråvackeskiffer.
D:s lager äro starkt uppresta, bildande en
serie av veck med axellinjerna i n.—s. riktning,
vilka fordom utgjort en del av en större
bergskedja; nu har d. en utsträckning av 90 km
längd och 25 km bredd. Den sträcker sig från
Rådanefors i s. genom Dalskogs, Skålleruds,
Fröskogs och Edsleskogs socknar till
sydän-dan av sjön Silen. Genom denudationen har
emellertid största delen av dessa veck blivit
bortförd, så att det, som finns kvar,
väsentligen är de i urberget inveckade och inklämda
trågen av det gamla vecksystemet, vilka också
på sina ställen genom förkastningar begränsas
från urberget. D:s ålder har varit mycket
omstridd; säkert är, att D. vilar diskordant
på urberget. Först på senare tid har man fått
någon visshet om dess ålder, och numera
hänför man den till den jatuliska formationen
av prekambrium. Säkra fossil ha ej hittats
i den. Förekomsten av underkambriska
sand-stensgångar (se Dalsland, sp. 389) i
omedelbar närhet till D. visar, att den
bergs-kedjeveckning, varigenom dennas bergarter
fått sin nuv. beskaffenhet, ägt rum före denna
underkambriska period. Till åldern kan d.
närmast jämföras med
Almesåkraformatio-nen. K. A. G.
Dalfors, egendom (f. d. järnbruk) och
sågverk; Ore socken, Kopparbergs län, vid övre
ändan av sjön Amungen. Ägare är
trävaru-a.-b. Dalarna. Tax.-värde 2,117,500 kr. (1924).
Dalgas, Carlo Edoardo, dansk målare
(1820—51). F. i Neapel av danska föräldrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
