Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalhousie, James Andrew Broun Ramsay - Dalibor - Dalimilskrönikan - Dalin, Anders Fredrik - Dalin, Anders Peter Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Dalibor—Dalin, A. P. A.
370
enorm arbetsförmåga. Han utnämndes 1847
till generalguvernör över Indien, vilken
befattning han tillträdde 12 jan. 1848. Om hans
åttaåriga ämbetsförvaltning, som tillhör en
av de viktigaste perioderna i det moderna
Indiens historia, ha omdömena gått åtskilligt
isär, beroende på att man på somliga håll
velat tillskriva hans väl stora reformiver en
väsentlig skuld till utbrottet av det stora
sea-poysupproret (1857). Det kan emellertid ej
förnekas, att om D. var alltför autokratisk
och stundom för mycket böjd för ett hastigt
genomförande av reformer, han likväl hör till
de allra främsta styresmän, som regerat
Brittiska Indien. Under hans regering falla andra
sikhkriget (1848—49) och den därpå följ,
an-nexionen av Punjab, kriget mot Burma (1852),
vilket ledde till erövringen av en del av detta
land, annexionen av en mängd smärre indiska
furstendömen, vilkas en gång av kompaniet
på tronen uppsatta härskarätter utdött, och
framför allt införlivandet 1856 av kungariket
Oudh (se d. o.), där man fann sig nödsakad
att göra slut på den sedan länge pågående
systematiska vanstyrelsen. Epokgörande var
hans ämbetstid på den inre administrationens
område genom inrättande av telegraf- och
järnvägsväsen, förbättrande av postväsendet
och reformer på undervisningens område m. m.
D., som alltid varit klen till hälsan, lämnade
sitt jättearbete i Indien som en bruten man.
— Biogr. av sir W. W. Hunter (1890; 2:a
uppl. 1905) och sir W. Lee Warner (1905);
»Private letters of the marquess of
Dalhou-sie», utg. av Baird (1910). J. Ch-r.
Da’libor, tjeckisk riddare, avrättad 1498 för
landsfredsbrott. Enl. sagan lärde sig D. under
sin fängelsetid att spela fiol så mästerligt, att
folket samlades utanför fångtorne,t för att
lyssna till hans spel. D. är hjälten i Smetanas
opera »D.» och en dikt av H. Gyllander. C. T-t.
Da’limilskrönikan, den äldsta tjeckiska
rimkrönikan, från 1300-talets början, av okänt
ursprung. Som förf, gällde förr, ehuru
grundlöst, en viss Dalimil. Av krönikan framgår,
att författaren varit en beläst man, antagl.
adelsman. Krönikan, som har antigermansk
tendens, skildrar tjeckernas historia från
äldsta tider till 1318 och är av kulturhistoriskt
och i sin senare del av historiskt värde. D.
har utgivits av bl. a. J. Jirecek (1882) och
V. E. Mourek (1910). C. T-t.
Dalin, Anders Fredrik,
ordboksförfattare (1805—73). D. var sörmlänning till
börden och ägnade sig efter tre års studier i
Uppsala åt litterär verksamhet i Stockholm.
Mest känd är han som ordboksförfattare. Han
utarbetade »Franskt och svenskt handlexikon»
(1841), »Nytt fransyskt och svenskt lexikon»
(1842—43), »Nytt svenskt och fransyskt
handlexikon» (1845) och »Ordbok öfver svenska
språket» (1850—55), som ännu (1926) är
svenska litteraturens enda färdiga utförligare
arbete av detta slag från senare tid. Vidare
skrev D. »öfverbliek af svenska språkets ord-
Markisen av Dalhousie.
familier och frändskapsförhållanden» (1868),
»Svensk handordbok» (s. å.), »Dansk-norsk och
svensk ordbok» (1869), »Svenska språkets
synonymer» (1870) och
»Fransk-svensk
ordbok» (1872). För Sv.
akad:s räkning
utarbetade han 1852—67
ett förberedande
utkast till en svensk
ordbok, en s. k.
ord-boksstomme. D. var en
av Sveriges
skickligaste lexikografer, och
särskilt hans svenska
ordbok utmärker sig
för sin rikedom på
uppgifter och i det hela lyckliga förklaringar;
den är en av de förnämsta källorna för
kännedomen om svenska språket under förra,
hälften av 1800-talet. (R-n B.)
Dalin, Anders Peter Alfred,
skolman (1855—1919). Efter folkskollärarexamen
blev D. 1879 ord. lärare och 1885 överlärare
vid Huskvarna folkskola, 1896 tillika
föreståndare vid högre folkskolan där samt 1912
rektor vid Huskvarna kommunala
mellan-skola. Då Folkskolöverstyrelsen inrättades,
blev D. 1914 undervisningsråd där. D. var en
framstående, varmt intresserad
folkskolepeda-gog, och Huskvarna skolväsen nådde under
hans ledning en sällspord, föredömlig utveek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
