Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalsland - Naturförhållanden - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Dalsland (Geologi—Klimat)
390
nå dalgångarna i allm. över 150 m och
höjderna upp till 250—275 m. I D. intaga
vattendragen en stor del av arealen, endast
Dalboslätten är mera fattig på sjöar. Dess
viktigaste vattendrag är Dalbergsån, som bl. a.
avvattnar Hästefjorden och utfaller i Vänern.
Dit flyter även Upperudsälven längre i n., som
avvattnar de sjörika norra delarna av D. Här
märkas Stora Le (101 m ö. h.), Lelången (93
m) med ö. och V. Silen på Värmlands gräns,
Laxsjön (75 m), till vilken Iväg (101 m)
avflyter, samt Råvarpen (59 m) m. fl. Ånimmen
(47 m) avrinner genom Tjärkilsån, n. därom
rinner Åmålsån. Skogstrakterna i s. v.
avvattnas till Kvistrumsälven i Bohuslän eller
Idefjorden. O.Sjn.
Geologi. D:s fasta berggrund utgöres till
största delen av urbergets bergarter, graniter,
gnejser etc., vilka i s. och v. ansluta sig till
liknande bergarter i det angränsande
Bohuslän och Norge, men därjämte förekommer i
landskapets östra del en mäktig serie
pre-kambriska bildningar, den s. k. D a 1 f o
r-mationen (se d. o.) el. Dalslandsserien.
— Urberget består dels av järngnejs av
olika utbildning, dels av gnejsgranit,
urgranit, huvudsakligen den grå Järbograniten,
som mitt i landskapet upptager en bred zon
i n. och s., och den röda
Kroppefjällsgra-niten med ögonstruktur och vanligen
utpräglad skiffrighet i den södra delen av
landskapet. Av yngre urbergsgraniter finnes dels
en röd finkornig av Växjögranitens typ och
en grå el. rödlätt, grovkornig granit av
Filip-stadsgranitens typ. I n. ö., väsentligen på
kusten mellan Åmål och Vingershamn,
förekomma därjämte leptiter, porfyrer och tuffer,
ävensom leptitkvartsiter, delvis mycket
veckade och metamorfoserade. De genomsättas
av serarkeisk granit (den ovan omtalade av
Filipstadsgranitens typ) samt överlagras
dis-kordant av Dalformationen. Av yngre eruptiv
förekomma diorit och diabas. — D:s enda
fossilförande bildning är kambriska
sandstens-gångar, som på Vänerstranden strax s. om
Vingershamn genomtränga urberget.
Bergarten i dessa innehåller fossil av
underkam-brisk ålder. Av praktiskt användbara
bergarter märkas tälj sten samt takskiffer från
Dalformationen, som brytas t. ex. vid Hällan och
Halängen. Av malmfyndigheter finnas enstaka
förekomster av silver-, koppar- och järnmalm,
vilka emellertid numera ej bearbetas. — D:s
kvartärbildningar utgöras först och främst av
moränavlagringar, i regel föga mäktiga, men
vid landisens tillbakaskridande har denna
kvar-lämnat två mäktiga, i terrängen skarpt
framträdande ändmoränsstråk. De ha n. v.—s. ö.
riktning och förena Oslofjordens »raer»medde
mellansvenska ändmoränerna. I dessa
isrands-bildningar ingå även glacifluviala bildningar.
På de ställen, där vid randen av denna
inlandsis större isälvar mynnade ut,
uppbyggdes under landhöjningen ståtliga randdeltan
el. randterrasser, såsom vid Dals Ed och öd-
Skala 1:1,5 mü
skölts moar. Egentliga rullstensåsar äro i D.
föga utvecklade. — Vid landisens
avsmältning låg D. med undantag av de högre
fjällpartierna nedsänkt under havet, och i allm.
når den marina gränsen här en höjd av 150—
175 m ö. h. Hela Dalboslätten täckes av
is-havsleran, som dock vanligen överlagras av
en eller annan meter sandig postglacial lera,
åkerlera, eller av svämbildningar, sand, lera
och torv. Senglaciala sand- och grusavlagringar
finnas huvudsakligen på högre nivåer, mest i
bergstrakterna. Högsta observerade marina
gränsen finnes vid Dals Ed på 169—169,5 m
ö. h. Lämningar av ryggradsdjur ha särskilt
påträffats vid Hästefjorden, där vid
kanalisa-tion 1867—68 även arkeologiskt viktiga fynd
gjordes (se nedan Dalsland i förhistorisk tid).
Här har man i ishavsleran funnit ben av
grön-landssäl (Phoca groenlandica) samt i
postglacial lera ben av svan, lo, älg och människa.
— Litt.: G. De Geer, »Dal’s Ed, some
statio-nary ice-borders of the last glaciation» (i Geol.
Föreningens Förhandlingar, 1909). K. A. G.
Klimatet är av mellansvensk typ med en
årlig medeltemp. av omkr. -f- 6° C,
medel-temp. för jan. omkr. —3° och för juli omkr.
+ 16°. Nederbörden är ganska riklig,
särskilt i de v. delarna, där den överstiger 80
cm om året. Marken är snöbetäckt
sammanlagt omkr. 3 mån. av året. E. P.
[-Karla-över-]
{+Karla-
över+}
BERGGRUNDEN
DALSLAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
