Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalälven - Dam - Dama - Dama (Damara, Daman, Bergdama) - Daman - Damanhur - Damão - Damara el. Damaraland - Damas, ätt - Damascenus, Johannes - Damascenus, Nicolaus - Damaschke, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Dam—Damaschke
404
sek. Motsv. avrinningssiffror äro resp. 40,
13,o och 3,5 1 per kvkm o. sek. Den vanliga
avrinningen utgör här 9,5, den industriella 5,2
1 per kvkm o. sek. Västerdalälven vid
Tran-strand har följ, karakteristiska
vattenmängds-siffror: normalt högvatten 359 kbm per sek.
eller 136 1 per kvkm o. sek., normalt
medelvatten 46,7 kbm per sek. eller 17,7 1 per kvkm
o. sek., normalt lågvatten 6,3 kbm per sek.
eller 2,4 1 per kvkm o. sek., vanlig avrinning
9,3, industriell medelavrinning 4,o 1 per kvkm
o. sek. Närmare D:s utlopp, vid Fäggeby, gälla
följ, karakteristiska värden: normalt
högvatten 1,017 kbm per sek. eller 40 1 per kvkm o.
sek., normalt medelvatten 323 kbm per sek.
eller 12,8 1 per kvkm o. sek., normalt
lågvatten 108 kbm per sek. eller 4,2 1 per kvkm o.
sek., vanlig avrinning 9,8, industriell
medelavrinning 5,8 1 per kvkm o. sek. Den högsta
vattenmängd, som man vet ha runnit fram
här, utgör 2,315 kbm per sek., vilket skedde
i maj 1916, den lägsta åter uppgår till 63 kbm
per sek., vilket förekom i nov. och dec. 1914.
Förhållandet mellan absolut hög- och
lågvattenmängd, som vid Transtrand utgör 295,
nedgår vid Fäggeby till 37, vilket visar i vilken
utsträckning vattenföringen regleras genom
sjöarnas, skogarnas och myrarnas inflytande.
Storleken av den vattenkraft, som finnes i
D:s fall och forsar, kan uppskattas till nära
1,200,000 turbinhästkrafter vid normalt
medelvatten. Av denna effekt äro omkr. 258,000
bkr utnyttjade. De förnämsta anläggningarnas
lägen och utbyggnadseffekter i turbinhkr äro
angivna i längdprofilen (se bilden). Av största
betydelse för vattenkraftens utnyttjande i D.
nedom Siljan är den under utförande varande
regleringen av denna sjö. D. och dess
tillflöden anlitas i mycket stor utsträckning som
flottleder. Sammanlagda längden av
flottlederna i vattenområdet beräknas till 3,277
km (1918). Kungsådra (se d. o.) skall i den
nya vattenlagens bemärkelse räknas i
Österdal-älven från Särnasjöns utlopp, i Västerdalälven
från Äråns inflöde.
D:s vattenhushållning är intimt förbunden
med nederbördens storlek och växlingar samt
med den magasinering, som äger rum i sjöar
och grundvatten samt vintertiden i snötäcket.
I medeltal beräknas nederbörden i D:s
vattenområde ovan Fäggeby utgöra 700 mm;
avrinningen där motsvarar en vattenhöjd å
området av 400 mm, varför genom avdunstning
och växternas transpiration årl. bortgå 300
mm. Avrinningskoefficienten uppgår alltså
till 57 %. A-lW-n.
Dam (fr. dame, ty. Dame, lat. do’mina,
härskarinna), kvinna (av börd, bildning, värld o.
dyl.), herres el. kavaljers kvinnliga medpart
till bords el. i dans; spelkort (drottning) med
värde mellan kung och knekt.
Däma, se Dovhjort.
Däma (Da mar a, Daman, Bergdam a),
negerfolk i Sydvästafrika, grannar till
hotten-totter och herero. De tala hottentottska; att
detta ej är deras ursprungliga språk framgår
av uttalet. Kulturellt stå de buschmännen
nära, och liksom dessa äro de jägare och
samlare. Deras släktskapsställning till andra folk
är ännu oklar. Litt.: H. Vedder, »Die
Berg-dama» (1923). K. G. L.
Dama’n (port. Damäo), portugisiskt
territorium på Indiens västkust, 160 km n. om
Bombay. Se Portugisiska Indien.
Damanhür, stad i Egypten, 55 km ö. s. ö.
om Alexandria, vid Mahmudijekanalen; 47,867
inv. (1917). Bomullsvaror, fabriker för
bom-ullsfröolja; marknadsplats.
Damäo [domä’0], se D a m a n.
Damära el. D a m ä r a 1 a n d, centrala
delen av Sydvästafrika (se d. o.). Kallas efter
invånarna, herero (se d. o.), även
Ilerero-land. Inom området Sydvästafrikas
huvudstad, Windhuk. Besöktes 1850—51 av C. J.
Andersson (se d. o.), som senare bosatte sig där.
Damas [dama’s], fransk adlig ätt, känd
från 1100-talet. — Charles, hertig d e D.
(1758—1829), medverkade som överste vid
Ludvig XVI:s flykt 1791, häktades i
Va-rennes, frigavs åter, deltog i emigranternas
krig mot Frankrike och blev efter
restaurationen generallöjtnant, pär och hertig. —
Hans broder Roger, greve de D. (1765—
1823), gick först i rysk tjänst, deltog därpå
i emigranternas krig, var en tid i
neapoli-tansk tjänst och blev efter restaurationen
fransk generallöjtnant. Hans »Mémoires» ha
utgivits av J. Rambaud (2 bd, 1912—14). —
M a x e n c e, baron d e D. (1785—1862),
inträdde i ryska armén och deltog efter 1805
i alla krigen mot Napoleon. 1823 blev D.
krigsminister, motsatte sig förföljelsen mot
Napoleons officerare och fick då 1824 i stället
övertaga utrikesdepartementet, som han ledde
till jan. 1828. D:s »Mémoires» började
utgivas 1922 av sonsonen greve D.
Damascenus, Johannes, se Johannes
Damascenus.
Damascenus, Nicolaus, se Nicolaus
Damascenus.
Da’maschke, Adolf, tysk ivrare för
jord-lagstiftningsreformer (f. 1865). Verkade först
som folkskollärare, senare som tidningsman
och folktalare, tillhörde någon tid det
frisinnade partiet, övergick därpå till Fr.
Nau-manns nationalsociala partigrupp och övergav
mot 1800-talets slut helt partipolitiken för
att uteslutande ägna sig åt jordreformer. D.
blev 1898 ledare för Bund deutscher
Bodenreformen, vilken sammanslutning åsyftar att
främja lagstiftning för jordens och
naturkrafternas utnyttjande för det allmänna bästa och
att tillförsäkra staten eller kommunerna den
jordvärdestegring, som ej direkt härrör från
enskilda personers arbete. Han har utvecklat
sina idéer i en serie mycket spridda skrifter,
främst »Die Bodenreform» (1902; 19 :e uppl.
1922). D. har även utgivit en framställning
av talkonsten, »Geschichte der Redekunst»
(1921;. G. B-st.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
