Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danielson, Johan - Danielson-Gambogi, Elin - Danielson-Kalmari, Johan Richard - Danielssen, Daniel Cornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Danielson-Gambogi—Danielssen
438
byggandet av stora delar av Västeråsbanan
och Dala-Hälsinglands järnväg samt anlitades
som en av landets förnämsta bantekniker av
ett flertal enskilda järnvägar i egenskap av
sakkunnig och kontrollant. — D. hade under
sin framgångsrika bana förvärvat enskild
förmögenhet, av vilken han donerade bl. a. den
s. k. Danielsonska fonden till förmån för den
jordbrukande befolkningen i Tössbo härad
(utgjorde vid 1925 års slut 220.918 kr.;
förvaltas av Älvsborgs läns norra
hushållningssällskap) och en stipendiefond vid Tekniska
högskolan (40,000 kr.). G. H-r.
Danielson-Gambogi [-bå’d^i], Elin,
finländsk målarinna (f. 1861), g. 1898 m.
italienske målaren Raffaello Gambogi.
Studerade i Helsingfors och Paris och har varit
verksam där och i Italien. Hon har målat
landskapsstämningar, genretavlor och
porträtt, även några altartavlor. Representerad
i gallerier i Helsingfors och Åbo. G-g N.
Danielson-Ka’lmari, Johan Richard,
finländsk historiker och politiker (f. 1853 7/5).
Efter disputationer för doktorsgrad (1878),
docentur (s. å.) och professur (1880)
utnämndes han sistnämnda
år till prof, i allmän
historia vid
Helsingfors univ. Efter
arkivstudier i
utlandet tillkom det stora
arbetet »Die
nordi-sche Frage in den
Jahren 1746—1751»
(1888), och därmed
var D. inne på de
forskningar i
Finlands nyare
historia, vilka skulle
fylla en stor del av
hans liv. Bland hans
tidigare arbeten må även nämnas »Viborgs läns
återförening med det öfriga Finland» (på sv.
o. fi. 1894), »Finska kriget och Finlands
krigare 1808—1809» (på fi. 1896, på sv. 1897)
samt det av honom redigerade samlingsverket
»Suomen uudemmasta historiasta» (Ur
Finlands nyare historia, bd 1—6, 1898—1908), där
han själv bidragit med en undersökning om
Anjalamannen K. H. Klick (1898). D:s
intelligens och talarförmåga förde honom tidigt in i
det politiska livet; han invaldes 1885 i
prästeståndet och tillhörde det ända till
ståndslant-dagarnas upphörande 1906. Han förde där de
finsksinnades talan men företrädde samtidigt
ett mera frisinnat åskådningssätt än ståndets
majoritet. I arbetet »Finlands förening med
ryska riket» (på sv., fi. o ry. 1890; ty. o. eng.
uppl. 1891) vederläde han K. Ordins och andra
ryska nationalisters argument för
unifierings-kraven. Boken, som i hemlandet mottogs med
entusiasm, följdes av en polemisk skrift,
»Finlands inre själfständighet» (1892), mot de
fortsatta angreppen från ryskt håll. Då
konflikten under Bobrikovs regim drevs till sin spets,
anslöt sig D. till den av Yrjö-Koskinen ledda
eftergivenhetspolitiken, bl. a. genom att i sin
flygskrift »Mihin suuntaan» (1901; »I
hvilken riktning?», 1902) hävda, att
ämbetsmännen icke hade rätt till prövning av
lagligheten av monarkens befallningar. Ledd
av sin övertygelse, att vinningar kunde göras
på förhandlingens väg, åtog han sig 1903 att
efterträda den för ryssarna misshaglige Th.
Rein som universitetets t. f. vicekansler, ett
steg, som på sin tid häftigt klandrades. Efter
laglighetens återställande lämnade han Rein
tillfälle att (1906) återfå sin post. Även efter
storstrejken 1905 framträdde D. i
enkammar-lantdagarna (1907—14) som det gammalfinska
partiets självskrivne ledare och ingick efter
den mechelinska senatens fall 1908 i den s. k.
koalitionssenaten. Då dess ungfinska och
svenska medl. avgingo, gjorde D. och hans
gammalfinska kolleger ett försök att kvarstå men
funno efter några månader nödvändigt att
träda tillbaka (1909). Sedan 1914 har D.
aktivt deltagit i det politiska livet blott som
led. av kommittén för stiftande av en ny
regeringsform (1917) men har bibehållit stort
inflytande inom finska samlingspartiet.
Sedan D. lämnat det politiska livet och
jämväl sin professur (1913), återtog han trots
en svår ögonsjukdom sitt vetenskapliga
arbete och påbörjade 1920 utgivandet av sitt
livsverk, »Suomen valtio- ja
yhteiskuntaelä-mää 18. ja 19. vuosisadalla» (Stats- och
samhällsliv i Finland under 18.-e och 19 :e
århundradet). Hittills ha utkommit två dir om
gustavianska tiden (på sv. 1925), i vilka
Sprengt-portens och de finländska
självständighets-männens strävanden samt Anjalaförbundet
ingående behandlas i ljuset av förut okänt
material, samt fyra dir om Alexander I:s
regering, huvudsakligen ägnade G. M. Armfelts
verksamhet inom Finlands styrelse. Genom
detta stora verk har D. ytterligare hävdat sin
plats som främste representanten för den
finska historiska skola, som i händelserna kring
1788 och 1808—09 samt i den finska
natio-nalitetsrörelsens uppkomst söker de främsta,
betingelserna för Finlands utveckling till
självständig stat. D. var 1921—26 kansler för
Åbo finska univ. H. E. P.
Danielssen, Daniel Cornelius, norsk
läkare, naturforskare (1815—94). Sysslade
alltsedan 1839 med
studiet av spetälskan,
en av det
västanfjäll-ska Norges värsta
landsplågor. Tills, m.
K. V. Boeck utgav han
1847 sitt stora,
grundläggande verk »Om
spedalskhed» och 1855
—62 »Samling af
iakttagelser om hudens
sygdomme». D. utgav
ock många men
okritiska arbeten i zoo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
