Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniels bok - Danielson, Anders Peter - Danielson, Ernst - Danielson, Fritz - Danielson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Danielson, A. P____Danielson, J.
436
ringa för att tala i eget namn. Så
uppmuntrade han sina landsmän genom att hänvisa
till huru Gud beskyddat Daniel och dennes
vänner. På samma sätt kunde han
fortfarande bistå sina trogna. Antiochos’ död var
även omedelbart förestående, och sedan skulle
härlighetsriket upprättas. Under, tiden blev
dock den ene efter den andre dödad för sin
tros skull, och dessa blevo då icke delaktiga
av det kommande gudsrikets härlighet. Men
martyrernas blod bidrog att bringa till
mognad en tanke, som redan förut glimmat fram
i Israel. Även martyrdöden kunde motses med
lugn. Ty »många av dem, som sova i mullen,
skola uppvakna, somliga till evigt liv och
somliga till smälek och evig blygd».
Martyrerna skulle alltså uppstå till härlighet, deras
förföljare till smälek och blygd. — D. ti-llhör
apokalyptiken, d. v. s.
uppenbarelselitteraturen, som uppenbarar vad som skall ske i en
kommande tidsålder. Den är den äldsta kända
inom denna grupp och har blivit förebilden
för många efterföljare, bl. a. för
Uppenbarelseboken. Litt.: Kommentar på ty. av Marti
(1901), på sv. av E. Stave (1894). S. H-r.
Danielson, Anders Peter, politiker (1839
—97). D. övertog vid 21 års ålder faderns
hemman, Dystad i Runstens socken på Öland,
som han sedan väsentligt utvidgade och
förbättrade. God
naturlig begåvning och ett
vaket
kunskapsintresse i förening med
praktisk duglighet och
stor arbetskraft
förvärvade honom snart
ett starkt inflytande
i orten. Redan 1865
blev han
landstingsman och valdes 1872
till led. av Andra
kammaren för Ölands
domsaga, vilken han sedan
representerade till sin död. Vid riksdagen
gjorde han sig snart bemärkt genom en viss
obändig kraft och en av stark
klassmedvetenhet påverkad stridslystnad, som icke skrädde
orden. Därjämte skönjdes ock en obestridlig
duglighet, och hans politiska gradpassering
blev ovanligt snabb. Han var led. av
bankoutskottet 1876—78, av konstitutionsutskottet
1879—83 och tillhörde från 1884 under hela
sin riksdagstid statsutskottet. Vid 1883 års
riksdag var han led. av det för försvars- och
skattefrågornas behandling tillsatta särskilda
utskottet. Samverkande med Liss Olof
Larsson, skakade han där i grund de äldre
lantmannaledarnas maktställning och tog även
ledningen inom kammaren, då den fattade sina
beslut i försvarsfrågan. Rivaliteten mellan D.
och övriga lantmannaledare satte sedan ofta sin
skärpa på debatter och manövrer i utskott och
kammare, i all synnerhet sedan D. under
tullstriden jämte L. O. Larsson, E. G. Boström
m. fl. bildat det protektionistiska Nya
lant
mannapartiet, vars egentliga ledning jämte
vicetalmanskapet i kammaren (1891—94, 1897)
tillföll honom efter L. O. Larsson, som fallit
igenom vid höstvalen 1890. Under D :s
bortovaro från riksdagen 1894 till följd av sjukdom
försiggick bakom hans rygg återföreningen
emellan de två lantmannapartierna, ett
schackdrag, varmed han hade svårt att förlika sig.
Som ung riksdagsman uppträdde D. ganska
radikalt, var målsman för en utpräglad
spar-samhetspolitik och talade för en
rösträtts-reform. Hans häftiga motstånd mot
regeringens förslag till värnpliktslag 1880 tog sig
bl. a. uttryck i ett ganska uppseendeväckande
personligt angrepp mot L. De Geer. 1883 voro
hans nedprutningar en av de verksamt
bidragande orsakerna till försvarsfrågans fall.
Men 1885 medverkade han till den då vunna
lilla förbättringen i försvarshänseende, och
till framgången av härordningsförslaget vid
1892 års urtima riksdag bidrog han icke
oväsentligt, liksom senare även till höjda anslag
till sjöförsvaret. Hans protektionistiska
tendenser framträdde 1881—82 vid frågorna om
majstull och inregistreringsavgift för
spannmål, och under de stora tullstriderna var
han en av protektionismens stridbaraste
förkämpar. I vida kretsar bland ståndsbröder
och meningsfränder ägde han ett förtroende,
som av intet kunde rubbas. — D. togs även
i anspråk som statsrevisor (1874—75, 1886
—87) och vid en mängd viktiga
kommittéutredningar, var sedan 1892 ordf, i Södra
Kalmar läns landsting och 1887—89 led. av
styrelsen för riksbankens avdelningskontor i
Kalmar. Ths.*
Danielson, Ernst, elektrotekniker (1866—
1907), bror till Fr. D. Utexaminerades 1887
från Tekniska högskolan, vann efter studier i
utlandet, bl. a. i Amerika, anställning vid
Allmänna svenska elektriska a.-b. i Västerås
1892 och började därmed en banbrytande
verksamhet för elektricitetens användning inom
den svenska industrien. D. planlade och
konstruerade den första stora elektriska
kraftledningen i Sverige, Hällsjön—Grängesbergs
gruvfält (1893), samt utbildade en för svenska
förhållanden avpassad, egenartad teknik i fråga
om elektrisk kraftöverföring. Genom
utvecklingen av Wenströmska trefassystemet för
elektriska maskiner blev D. en föregångsman
inom elektrotekniken. Led. av Vet.-akad.
1906. G. H-r.
Danielson, Fritz, skolman (f. 1864 ö/ö),
bror till Ernst D. Blev 1891 fil. kand., var
från dess upprättande 1896 till 1922 rektor
vid Lundsbergs skola (se d. o.) och är
fortfarande lärare där.
Danielson, Johan, järnvägsbyggare,
donator (1831—1901). Blev, efter tjänst bl. a. som
underofficer vid Västgöta-Dals regemente,
1862 anställd hos K. Adelsköld (se d. o.),
deltog under hans ledning i en mängd
järnvägs-undersökningar i olika delar av Sverige, bl. a.
för Bergslagsbanan, ledde som överingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
