Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danielsson, Axel Ferdinand - Danielsson, Carl - Danielsson, Olof August - Danien - Daniglacial - Danilevskij, Aleksandr Ivanovitj - Danilevskij, Grigorij Petrovitj - Danilevskij, Nikolaj Jakovlevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Danielsson, C____Danilevskij
442
D:s skrifter och tidningsartiklar 1907 utgivna
av E. Wallin jämte biografi och karakteristik
över D. av B. Lidforss. R-n B. (R. L-dm.)
Danielsson, Carl, metallurg och
industrimän (1845—1917). Genomgick Filipstads
bergsskola 1867—68, blev förvaltare vid
Stjärnsunds bruk i Dalarna 1871, ingenjör vid
Bofors 1874 och var 1882
—93 disponent för a.-b.
Bofors-Gullspång samt
1894—1913
affärsdis-ponent vid
Uddeholms-verken och tillika ordf,
i styrelsen för
Uddeholms a.-b. Han
tilldelades 1913
Järnkontorets stora
guldmedalj för framstående
förtjänster om
järnhanteringen och blev
fullmäktig i
Järnkon
toret 1914. — D. företog 1875 som
Järnkontorets stipendiat en studieresa till U.
S. A., ägnade sig efter hemkomsten
särskilt åt fullkomnande av martinmetoden
och framställning av stålgjutgods vid
Bofors. Han införde och förbättrade där den
s. k. Terre-noiremetoden för framställning av
stålgjutgods, bl. a. för tillverkning av
krigsmateriel (grövre kanoner, pansar). Efter
mycket omfattande försök lyckades D. fullkomna
denna tillverkningsmetod, som i Frankrike
haft föga framgång, och därpå basera den
moderna krigsmaterieltillverkningen vid Bofors,
där en kanonverkstad anlades 1881—83. —
Under D:s verksamhet vid Uddeholm
utvecklades och förkovrades de bolaget tillhörande
bruken och egendomarna i hög grad. D.
föranstaltade bl. a. om utbyggande av bolagets
största vattenfall med inriktande särskilt på
att utnyttja dem för framställning av
tackjärn på elektrisk väg, för vilket ändamål
elektriska masugnar sedermera av bolaget
uppförts. — I sin hemort hade D. en mängd
allmänna uppdrag samt var led. av
prästiöne-regleringskommittén 1897—1903 och
lekman-naombud vid kyrkomötena 1903, 1908, 1910
och 1915. R. S-n.
Danielsson, Olof August, språkforskare,
klassisk filolog (f. 1852 15/io). Blev stud. 1870
och 1879 docent i klassiska språk vid
Uppsala univ., fil. dr 1880 samt utnämndes 1890
till prof, i klassiska språk vid Göteborgs
högskola, en befattning, som han aldrig kom att
tillträda, enär han 1891 blev prof, i grekiska
språket och litteraturen vid Uppsala univ.;
han avgick 1917.
D. är en banbrytare för den jämförande
språkforskningen i Sverige och har med
förkärlek, särskilt i sina tidigare skrifter, med
stort skarpsinne och omfattande lärdom
behandlat språkhistoriska och etymologiska
frågor i sanskrit, grekiska, latin och de
itali-ska dialekterna (umbriska, oskiska m. fl.) och
vidare i hög grad bidragit till förklaringen
av vissa svåra grekiska dialektinskrifter.
Genom sina studier av de italiska dialekterna
leddes han in på studiet av de etruskiska
inskrifterna, ett omfattande och uppoffrande
arbete, åt vilket han
ägnat en stor del av sin
livsgärning. Sedan 1885
har han upprepade
gånger (1890, 1908,
1912 o. 1924) företagit
resor i Italien för
undersökning av
etruskiska inskrifter såsom
materialsamling till
det av C. Pauli
planerade stora
inskrifts-verket »Corpus
inscrip-tionum etruscarum»,
vilket 1893 började utkomma under D:s
medverkan. Efter Paulis död 1901 övertogs dess
utgivande av D. i förening med prof. G.
Her-big i München. D. har också ägnat sig åt
grekisk filologi i en rad för genomträngande
skarpsinne utmärkta uppsatser, mest
innehållande tolkningar av dunkla och svåra
ställen, t. ex. Kallimachos, Timotheos’ »Perser»,
Aischylos, Thukydides. Hans skrifter, som
mera utmärka sig för haltfullhet än omfång,
äro spridda i en rad tidskrifter (särskilt
Eranos) samt i universitets- och festskrifter. D.
är led. av många akademier och lärda
samfund; led. av Vet.-akad. 1905. (M.PnN-n.)
Danien [daniä’], fr. Étage danien, den
yngsta etagen av kritsystemet; räknas av några
forskare till tertiär. D. saknar belemniter och
ammoniter samt består av organogena
kalkstenar och förekommer i Danmark och Sydskåne
samt i n. Frankrike och Belgien. K. A. G.
Daniglaciäl, se Istiden.
Danilevskij [ lje’fski], Aleksandr
Ivano-vitj, se Michailovskij-Danilevskij.
Danilevskij [-lje’fski], Grigorij
Petro-vitj, rysk romanförfattare (1829—90),
slutligen redaktör för den off. ryska tidningen.
Skrev i F. M. Coopers stil skildringar från
sin hemort, Ukraina, senare historiska
romaner, konstnärligt obetydliga men raskt
berättade och med god tidsfärg; de flesta
översatta till tyska. Av hans romaner märkas
»Mirovitj» (1879) om händelserna efter
kejsarinnan Elisabets död, »Knjazjna Tarankova»
(1882; sv. övers., »Prinsessan Tarakanow»,
Helsingfors 1891) om palatsrevolutioner under
Katarina II, »Tjernyj god» (Det svarta året,
1888) om Pugatjevs uppror 1774. 9:e uppl. av
D:s saml. skr. utgavs 1902 i 12 bd. A. A-t.
Danilevskij [lje’fski], Nikola j J a k o
v-levitj, rysk naturforskare och
skriftställare (1822—85). Studerade i Petersburg
botanik och Fouriers socialistiska system och
satt 1849 någon tid i fängelse, misstänkt för
delaktighet i en socialistisk komplott. Sin
litterära ryktbarhet vann han genom arbetet
»Rossija i Evropa» (i bokform 1871; ty. övers.
1920). Där sökte han visa, att det ej finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
