Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Landskapsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Danmark (Landskapsbeskrivning)
446
på Jylland, öarna upptaga s. ö. delen av D.
och utgöra, Bornholm frånräknat, en samlad
grupp, som skiljer Kattegatt från Östersjön.
De äro genom Stora Bält och Langelands Bält
delade i två grupper, den själländska
(Själland, Möen, Falster och Lolland med småöar)
samt den fynska (Fyn, Langeland, Taasinge
och Ærö). Mellan Fyn och Jylland går Lilla
Bält, mellan Själland och svenska landet
Öresund. I Kattegatt ligga Samsö, Anholt
och Læsö. D :s nordligaste punkt är udden vid
Skagen (57° 44’ 55" n. br.), västligaste
Blaa-vandshuk (8° 4’ 36" ö. Igd), sydligaste
Ged-serodde på Falster (54° 33’ 31" n. br.) och
östligaste Ærteholmene vid Bornholm (15° 11’
59" ö. Igd). Omgivande vatten äro grunda.
Endast Skagerak har utanför Jyllands
nordända ett djup av 100 m. På Jyllands västkust
sträcker sig Horns rev från Blaavandshuk 30
km ut i Nordsjön, kusten n. därom följes av
sandrevlar, men farvattnet är i övrigt öppet och
fritt. I Kattegatt markera Læsö och Anholt
yttre gränsen för de grunda danska vattnen. Av
sunden är Stora Bält djupast (15—30 m),
Öresunds s.genomfartsränna har ett minsta djup av
omkr. 7 m, Östersjön når först n. ö. om
Bornholm ett djup nedom 50 m. Av kusterna är
Jyllands väst- och nordvästkust genom
vågornas och strömmarnas inverkan avjämnad till
en nästan obruten kustlinje med innanför
liggande grunda fjordar eller kustvatten samt
i saknad av skyddade hamnar. Längst i s. v.
är genom landets sänkning kusten uppdelad i
öar och mellanliggande grunda vatten.
Halvöns östkust är märklig genom djupt
inträngande smala fjordar och den åt ö.
framspringande Djurslands halvö; Limfjorden i n. vidgar
sig till vidsträckta invatten och står numera
i v. i förbindelse med Nordsjön samt avskär
härigenom Nordjutska ön från den egentliga
halvön. Även Fyn och Själland ha i n. djupt
inträngande fjordar. På Själlands östkust
bildas Köge bugt och Fakse bugt.
D. är ett lågt liggande land, ingen punkt
når 200 m ö. h. Men inom denna höjdgräns
förekomma betydande olikheter mellan
egentligt lågland, som upptar större delen av D.,
och höj dpartier i olika delar av landet. Högst
når s. ö. Jylland ö. om en mittlinje
genom halvön norrut till Viborg. Området är
genom fjorddalar från de ö. kustfjordarna och
långsmala sjöar (»langsöer») delat i ett flertal
isolerade partier. I ett av dessa stiger Ejer
Bavnehöj, D:s högsta punkt, till 172 m. Inom
det vackra sjölandskapet invid Silkeborg
reser sig Himmelbjerg (157 m) s. om Jul sö.
Även n. Jylland har sina högsta partier i
ö., och n. om Limfjorden bildar Jydske aas
(136 m) en vitt synlig höjdsträckning. Av
öarna når Bornholm högst, 162 m, Möens
kritberg (Möens klint) 143 m. Själland är
oregelbundet uppdelat i högre och lägre
partier. I v. delen av Fyn utbreder sig en
höjdsträckning med öns högsta punkt, Fröbjerg
Bavnehöj (131 m). Samtliga dessa höjdpartier,
Danmarks vapen.
Huvudskölden, som är fyrdelad av ett s. k.
Dan-nebrogskors i silver med röda bårder, är belagd med
en mittsköld, vilken i sin tur är belagd med hjärtsköld.
Hjärtskölden är kluven; l:a fältet guld med
tvenne röda bjälkar (Oldenburg); 2 :a fältet blått med ett
gyllene med utböjda armar försett kors (Delmenhorst).
Mittskölden är fyrdelad; 1: a fältet rött med det
s. k. »holsteinska nässelbladet» i silver, dess hjärtsköld
delad i silver och rött (Holstein) ; 2 :a fältet rött med en
silversvan, bärande kring halsen en gyllene krona
(Stor-marn); 3 : e fältet rött med en gyllene ryttare med
huggande svärd på en häst av silver (Ditmarsken); 4:e
fältet rött med ett gyllene hästhuvud (Lauenburg).
Huvudsköldensl:a fält, som är gyllene, bestrött
med nio röda hjärtan, visar trenne över varandra
ställda, med gyllene kronor krönta, blå, leoparderade
lejon (Danmark); 2:a fältet är gyllene med två över
varandra ställda, blå, leoparderade lejon (Slesvig); 3:e
fältet är delat, nedre delen kluven samt dess vänstra
fält delat. Övre partiet är blått med trenne (2 och 1
ställda) gyllene kronor (Sverige); nedre partiets högra
del är blå med en falk av silver (Island) ; dess
vänstra del är ovantill blå med en bock av silver
(Färöarna) ; nedtill blå med en isbjörn av silver
(Grönland). 4:e fältet är delat, dess övre parti gyllene med
ett över två rader röda hjärtan ställt, leoparderat
blått lejon (repr. »de Gothers konge» i danska
kunga-titeln), dess nedre parti är rött med en gyllene
lindorm (Venden).
utom Bornholms och Möens bergkullar
(granit, krita), ha likartat bildningssätt och
karaktär och utgöras av tätt liggande, ofta
brant stigande kullar och höjningar,
sammansatta av löst material (sand och lera); de
tillhöra den allmänna landskapsform, som i D. fått
namnet »bakkelandskab» och som framträder
typiskt i de natursköna delarna av Mellan- och
Nordsjälland, kännetecknade av klyftor och
raviner och mellan kullarna liggande sjöar och
mossar. Stora delar av låglandet utgöras av
jämna eller helt plana slätter. Landskapet
innanför Köge bugt i ö. Själland fram till
närheten av Roskilde är en i långa vågor
stigande och fallande slätt; jordmånen är
bördig lera, landskapet väl uppodlat. Andra
sådana slätter finnas på n. ö. Fyn, Jylland och
Lolland. Till D :s mest storslagna
landskaps-partier hör s. v. Jylland. Här utbreda sig
Jyllands hedar v. om halvöns mittlinje i
långsam sänkning mot Nordsjön, förr helt ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
