- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 5. Commodus - Druider /
487-488

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

487

Dans

488

de vackraste och mest fulländade former.
Förbunden med sång och skådespel, utvecklades
den till grekernas berömda orkestik (se d. o.).
D:s gudinna fick sin plats bland muserna och
kallades Terpsichore (den dan sglada).
Grekerna dansade vid alla offentliga
tillställningar samt vid de flesta familjefester,
bröllop och begravningar. Bekanta äro
Bacchus-festerna, där d. kunde taga rätt tygellösa
former. En mängd olika d. skapades, varibland
även återfinnas stridsdanser (pyrrhVche), som
dansades med vapen och sköldar, samt den
lättfärdiga kordax i komedien och den
uppsluppna si’kinnis i satyrdramat. — Hos
romarna förlorade d. mycket av sin
konstnärlighet Romarna själva föraktade att dansa;
man citerar ju ännu det lat. uttrycket: Nemo
saltat sobrius (»Ingen dansar nykter»). I
stället läto de yrkesdanserskor ge glans åt
sina offentliga och enskilda fester och
beundrade på skådebanan sina berömda mimer
Bathyllus och Pylades, vilka voro skapare av
den romerska pantomimen. Med
barbarinvasionen föll antikens danskonst i glömska för
att långt senare återupplivas i andra former.

Medeltidens och nyare tidens
dans. Under riddarväsendets tid »trådde man
dansen» hos de förnäma och vid hoven (se
Fackeldans), och allmogen hängav sig med
liv och lust åt ring- och springdanser på sina
gillen; men någon d:s blomstring förefanns
icke. Det skulle bliva renässansen beskärt
att i d. liksom i så mycket annat giva nya
impulser. De praktälskande hoven i Italien
fingo i det nyuppväckta dansintresset ett
utmärkt medel att förhärliga sin rikedom och
glans. Det franska hovet följde snart exemplet,
och en mängd vackra d. fingo där sin
upprinnelse. Ehuru danskonsten under 1500-talet
ännu låg i sin linda, känner man dock från den
tiden d. som pavane, gaillarde, branle, la volte
m. fl. Den sistnämnda gjorde stor lycka vid
Karl IX :s hov, och Margareta av Valois
excellerade i denna, d. Under Ludvig XIV :s
regering togs d. upp i operan, och från den tiden
skiljer man mellan konstdans (se Balett)
och sällskapsdans. Omtyckta d. från 1600-talet
äro passacaille, rigodon, sarabande, bocane,
courante, vilken sistnämnda kan anses vara
en föregångare till valsen, och menuett (fr.
menuet), vilken bibehöll sin ställning som
favoritdans i över ett sekel. Den antog alltmer
■förfinade former och nådde till slut
fulländningen av grace och skicklighet i utförandet.
Den utfördes i allm. av ett par (se bild å
plansch), och åskådarna bedömde utförandet
med verklig sakkännedom. Menuetten, liksom
de flesta av de föregående d., tillhör »les danses
basses», d. v. s. att man under d. håller båda
fotterna el. den ena i marken. Gavotten
däremot tillhör »les danses par en haut», i vilka
man genom att göra luftsprång höjer sig från
marken. Gavotten blev också vid tiden för
sin tillkomst klandrad för sina kaprioler
(luftsprång, under vilka benen slås mot varandra)

och sin utpräglade glättighet. Under
1700-talets första hälft bibehöllos de förut nämnda
d. tills, m. några nya, såsom allemande, i
vilken kavaljeren hela tiden håller damens
händer (se bild), chaconne, gigue och farandole,
för att sedermera uppblandas med kontradans,
som kom från England. Den utfördes av fyra
par och kallades senare kadrilj (se bild).
Valsen, som uppfanns 1780 i Tyskland, skulle
göra nästa epok i d:s historia. Den var den
första runddansen, d. v. s. att kavaljeren för
sin dam genom att lägga sin högra arm om
hennes liv. Kanske kan man däri och i den
livgivande valsrytmen finna dess förnämsta
behag. Hade man förut dansat emot och förbi
varandra, blev det nu nödvändigt, att paret
som helhet betraktat tog steget åt samma
håll. Medan kavaljeren tar högersteget, gör
damen således vänstersteget och tvärtom, en
sak, som ännu bibehålies i alla
sällskapsdanser. I början på 1800-talet skapades nya
kontradanser, kotiljong (se d. o.), fransäs (se d. o.)
m. fl., vilka tills, m. valsen bildade
modedanserna. Nästa nyhet på runddansens område
var polka (se d. o.), som uppfanns 1840. Den
mottogs med stor förtjusning och blev nästan
lika populär som valsen. Sedan följde nya
runddanser slag i slag, mazurka, schottisch,
varsovienne, galopp (se dessa ord) m. fl.

Hade Europa alltifrån renässansen till
nyare tid varit normgivande på d:s område,
blev det nu Amerikas tur att förse Gamla
världen med nya d. Början gjordes med pas
de quatre, som kom till Europa på 1890-talet
och då ansågs vara mycket påverkad av
negrernas hoppande rörelser, samt cake-walk (se
d. o.), som dock aldrig blev populär i balsalen.
En mycket förfinad och behaglig dans var
däremot bostonvals, vars ursprung dock är
omtvistat. Den dansades allmänt i Europa
under 1900-talets första årtionde. Sedan
efterliknades rena negerdanser, som till sin
natur äro ganska anstötliga men dock, om än
i något förfinade former, spritt sig över
världen. Two step, som kom till Sverige 1909,
avlöstes av one step och av den sydamerikanska
tango (1912) m. fl. Fox-trot infördes 1916 och
blev mycket populär. Den dansades först med
hoppande giguesteg, sedan övergick man till
promenadsteg på tåspetsarna. Slutligen fick
den sin nuv. form med glidande steg, som något
påminna om polkasteg. I Sverige blev
fox-trot oriktigt kallad jazz, vilket i stället är en
benämning på den musik, som utföres av de s.
k. jazzbanden. Av de senaste årens modedanser
må nämnas shimmy, schottisch-espagnol, blues,
charleston m. fl. Det livliga intresset för d.
har gjort, att man numera dansar ej blott
på baler och särskilda tillställningar utan
även i stor utsträckning på restaurangerna.

Vid sidan av konstdansen måste den s. k.
plastiska el. barfotadansen nämnas. Isadora
Duncans (se d. o.) revolterande idéer i början
på 1900-talet och den sedermera grundade
Dal-crozeskolans rytmiska dansövningar väckte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 30 13:56:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfde/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free