Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk konst - Renässans, barock, rokoko och klassicism - 1800-talets konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Dansk konst
508
sen, som, verksam långt in på 1800-talet,
kraftigt bidrog till Köpenhamns förnyelse i
tidens antika smak. Skulptör i klassisk anda
var J. W i e d e we 11, och bland målarna
representerade Abildgaard akademisk
klassicism. Men från Köpenhamns akademi till
Rom gick målaren Carstens’ och
skulptören Thorvaldsens väg. Thorvaldsen
blev Danmarks främsta insats i den allmänt
europeiska konsten.
1800-talets konst. Inom måleriet hade under
antikiserandets härskartid en av stilsökande
mindre bunden konst uppburits av V. E r i c
h-s e n, J. J u e 1 och E. Pauelsen; under
1800-talets första skede blev C. W. E c k e r
s-b e r g banbrytaren. Sitt uttryckssätt
utbildade han i Davids skola i Paris. Såväl hans
porträtt som hans romerska studier och hans
danska landskap och mariner uppbäras av
ärligt, solitt, intensivt naturstudium.
Bland Eckersbergs samtida var C. A. J e
n-s e n en temperamentsfull och frodig
porträttmålare; bland mästarens lärjungar var C h.
K ö b k e hans trognaste efterföljare (små
porträtt, gärna i interiörer, även själfulla
naturstudier). Till det släktled, som nu växte
upp, hörde bl. a. V. B e n d z, C o n s t a n t i n
H a n s e n, J. R o e d, J. T. Lundbye,
M. R ö r b y e och V. Marstrand. Den
sistnämnde var den största och mest mångsidiga
begåvningen i den eckersbergska kretsen,
framför allt genialisk i sina teckningar och
skisser.
I konstnärernas uppfostran var en
Romresa snart sagt obligatorisk: vistelsen i
Italien varade för åtskilliga av dem en följd av
år. Man målade där landskap, folktyper,
arkitektur; en och annan studerade även de
stora renässansmästarna och antikens
dekorerande måleri. En idealistisk riktning hade
redan förut i Danmark odlats av enstaka
målare; nu fick monumentalt måleri sina
målsmän i Constantin Hanse n, J.
R o e d och A. M ü 11 e r.
På 1840-talet uppstod, framför allt genom
konsthistorikern N. L. H ö y e n s energiska
agitation, en nationell rörelse i Danmarks
konstnärliga liv. Konsten borde grundas på
landets myter och fornhistoria och på
inträngande i de breda folklagrens karaktär
och lynne. Eckersbergs skola hade dock varit
dansk i uppfattning av såväl folket som
naturen. I skulptur hade nordiska myter
behandlats av H. F r e u n d, Thorvaldsens elev
och medhjälpare i Rom, som framställt asarna
i statyetter och Ragnarök i relief, utan att
han likväl kunnat lösslita sig från antikens
formvärld. Även skulptörerna H. V. B i s s e n
och J. A. Jerichau stödde sitt studium
på antiken, men de visade likväl moderna
tendenser. I målning och teckning odlade
såväl den redan nämnde C. H a n s e n som den
spirituelle illustratören L. Frölich
nordiskt mytologiska ämnen. Men det blev
huvudsakligen inom genremåleriet, som den
folk
liga nationella riktningen uppblomstrade.
Motiv ur bondelivet målades med poetisk känsla
och älskvärd karakteristik av Chr. D a 1
s-g a a r d, J. V. Sonne, F. Vermehren,
J. E x n e r m. fl. Deras »dagligstuekunst»
blev i högsta grad populär och representativ
för danskt lynne.
Även en och annan av de målare, som till
skillnad från de nationella kallades
»européer», nådde likväl popularitet, främst bland
dem C. B 1 o c h, som i sina målningar med
bibliska och danskhistoriska ämnen gjorde
för sin tid betydande ansatser.
Måleriet i Danmark hade emellertid
förblivit ganska oberört av strömningarna i den
europeiska konsten, och på världsutställningen
i Paris 1878 blev den danska skolan hårt
bedömd som tynande och efterbliven. Enstaka
danska målare hade dock vid denna tidpunkt
börjat att i Paris sätta sig in i där rådande
målerisk syn och teknik. Med det moderna
valör- och friluftsmåleriets inträde i Danmark
vidtog ett nytt kapitel i landets måleri. Det
inleddes av L. T u x e n och P. S. K r ö y e r,
som efter att ha blivit utlärda i Köpenhamn
fortsatt sina studier hos Bonnat i Paris.
Det i sin teknik revolutionerande, till
Danmark importerade måleriet förblev likväl
danskt till sin karaktär, bröt ej med
traditionen, endast skärpte fordringarna på
naturstudiet och ökade de måleriska möjligheterna.
Motivkretsen förblev den gamla: dansk natur
och danskt liv, ej minst framställning av olika
samhällsklassers tillvaro, intimt vardagsliv.
Studiet gällde i främsta rummet ljusets och
luftens verkningar men på samma gång det för
rasen och individen karakteristiska. Denna
danska skolas huvudmän voro Kröyer — en
lysande virtuos och skarp karakteristiker —,
paret Ancher, Viggo Johansen, A.
Jerndorff, O. Bache (kraftfulla
djurmålningar), Carl Thomsen, J. Paulsen,
V. Hammershöi, L. A. Ring m. fl.,
varandra olika lynnen och begåvningar, flera av
dem kraftiga realister, andra med dragning
till stämningar av lyrik och drömmeri.
Landskapet, som under närmast föregående skede
haft betydande företrädare i P. C. Sko
v-gaard, V. Kyhn, G. Rump,
marinmålarna bröderna M e 1 b y e, Sörensen m. fl.,
fick gedigna representanter i G.
Christen-s e n, J. L a C o u r, V. P e d e r s e n, J. R o
h-d e, den redan nämnde J. Paulsen,
landskap med djur i T. P h i 1 i p s e n, M. T h e
r-k i 1 d s e n, N. Pedersen Mols. Nya
insatser beteckna namnen J. och N. S k o
v-g a a r d, banbrytare inom
monumentalmåleriet (den förres freskomålerier i Viborgs
domkyrka), Chr. Zahrtmanns intensivt
personliga, ofta färgbrokiga behandling av
historiska, realistiska och fantastiska ämnen, E.
Nielsens starkt stiliserade, i färgen
asketiska bilder och den inom konstens olika
grenar verksamme J. F. W i llum se n s
excentriska, oroliga sökande, som betecknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
