Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk konst - 1800-talets konst - Dansk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Dansk musik
510
vägen från impressionism genom en skäligen
dimmig symbolism till modern expressionism.
F. n. odlas de moderna riktningarna med
iver; som rörelsens huvudman namnes H.
G i e r s i n g.
En lokal skola utgör Fynskolan, som sedan
1914 har sitt särskilda museum i Faaborg.
Dess representanter ha varit de på Fyn
infödda målarna F. S y b e r g, J. L a r s e n, P.
H a n s e n, rättframma realister, sunda och
något kärva skildrare av sin hemorts natur,
befolkning och djurliv, samt P.
Christian-s e n. Flera av dessa äro elever av Zahrtmann,
vars inflytande på ett yngre målarsläkte varit
mycket stort och sträckt sig även utanför
Danmark.
Inom skulpturen hade efter Jerichau och
Bissen d. ä. den klassiska riktningen övergått
i en mera realistisk strävan, hos Th. S t e i n,
Bissen d. y., S a a b y e, J. S c h u 11 z, C. J.
Bonnesen, A. Bundgaard, L.
Brand-strup m. fl. Nu moderna riktningar
representeras i skulpturen av målarna bröderna
Skovgaard, av Willumsen, Kai
Nielsen, J. Gauguin och E. U t z o n
Frank. Förhärskande hos de yngre är
strävandet efter sammanfattning, helhet,
formernas förenkling, ofta även arkaisering. Den
dekorerande konsten och konsthantverket ha
gått jämsides med målning och skulptur.
Framför allt stå keramik och bokutstyrsel
mycket högt. Konstnärer som J.
Skovgaard, Jerndorff och T. B i n d e
s-b ö 11, huvudmannen på detta område under
senaste skedet, ha ägnat sig åt tillämpad
konst, och inom det moderna
konsthantverket har Danmark på ett lysande sätt hävdat
sin rangplats.
Inom arkitekturen hade i Danmark liksom
i andra länder den klassiska smaken givit
vika för experiment med historiska stilar.
Den mest originella byggnad, som tillkom
fram emot seklets mitt, var Thorvaldsens
museum (påbörjat 1839), ett enastående verk
av M. G. B i n d e s b ö 11. J. D. H e r h o 1 d t
hade som lärare stort inflytande.
Internationell ryktbarhet vunno bröderna H. C h. och
T. H a n s e n, som uppförde monumentala
byggnader i grekisk renässans i Aten och
i Wien, där den sistnämnde blev stilskapare.
I Köpenhamn voro J. W. Dahlerup och
O. Petersen representanter fcr renässans.
Efter N. S. Nebelongs plan ombyggde
H. Storck Viborgs domkyrka i dess
ursprungliga stil. F. Meldahl fullbordade
den av Jardin på 1700-talet påbörjade
Marmorkyrkan i reducerad gestalt, byggde
lant-slott och restaurerade andra något
hårdhänt. En genombrottets man var A. C
lemmen s e n, som upptagit 1700-talsformer, vilka
han behandlat med sund konstnärlig frihet.
M. Nyrop byggde Köpenhamns storslagna
och i stadsbilden med utmärkt verkan
inställda rådhus (fullb. 1905). Till de nyaste
monumentalbyggnaderna i Danmark höra f.
ö. Hovedbanegaarden och Posfgaarden i
Köpenhamn av H. W e n c k, Christiansborgs
nybyggnad efter branden 1884 av T. J ö r g e
n-s e n, den nya delen av Glyptoteket av H.
Kampman n. Polishuset (fullb. 1924) av
H. J a c o b s e n, A. R a f n m. fl.
representerar det nyaste i strävan efter väldig
monumentalitet. — Även privatarkitekturen —
stadshus och lanthus — står i Danmark
mycket hög samt är i regel genomgående
smak-och måttfull.
I konstkultur intar Danmark ett av de
främsta rummen bland Europas länder. I
stort sett har konsten där utvecklat sig
säkert och följdriktigt utan tvära omkastningar
oeh brytningar. Genom mecenater av storstilad
läggning ha omfattande och utmärkta
konstsamlingar bildats och i de flesta fall ordnats
med utmärkt insikt och smak. Framstående
konstforskare från senare tid äro efter
Höyen J. L a n g e, K. M a d s e n, E. H a
n-n o v e r, M. Krohn, F. Beckett och F.
P o u 1 s e n. — Jfr Skåne, konsthistoria, och
Baltisk konst; se också artiklar om här
nämnda orter och personer.
Bland nyare litt.: J. Lange, »Udvalgte
skrifter» (1900—03); Weilbach, »Danskt
kunstnerlexikon» (1896—97); E. Hannover,
»Danmarks malerkunst» (1902—03); K.
Mad-sen m. fl., »Kunstens historie i Danmark»
(1901—07); F. Beckett, »Dansk kunsthistorie»
(1924 ff.; med bibliografi); C. Laurin i
»Nordisk konst» (1923—25). Bland detaljstudier:
Oppermann, »Kunsten i Danmark under
Fre-derik V og Christian VII» (1906); M. Krohn,
»Frankrigs og Danmarks kunstneriske
förbindelse i det 18. aarh.» (1922); R. Josephson,
»Tessin i Danmark» (1924). H. W-n; G-g N.
Dansk musik. Redan under bronsåldern
odlades musiken i Danmark, och ett märkligt
minne från nämnda tid (1000 år. f. Kr.) äro de
till vår tid i mycket goda exemplar bevarade
bronslurarna. Under medeltiden utbildades i
Danmark folkviseballaden, vars melodier
visserligen ej i handskrifter från äldre tid
upptecknats men dock genom muntlig tradition
hos folket bevarats till våra dagar. Den
kyrkliga musiken under katolska tiden hade
närmast samma karaktär som den i Tyskland och
Frankrike, ehuru under senare tid vissa
nationella särdrag i melodibildningen påvisats.
Under 1500-talet förändrades denna
kyrkosång småningom i lutersk anda. Härtill kom
psalmen, vilken genom Thomesens och
Jes-persens sångböcker vann en plats i
församlingarna. 1699 ersattes nyssnämnda båda
kyrkosångböcker av Kingos psalmbok, vilken
sedan blev den allmänt använda till fram på
1770-talet. Konstmusiken odlades framför allt
vid hovet. Kristian II var den, som först
ordnade hovkapellet i två stora grupper av
musiker, cantores och hovtrumpetarna.
Sångarna stodo under nederländska musikers
ledning, Georg Preston, Johan Baston, Adrian
Petit Coclicus m. fl. Bland senare
hovkapell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
