Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dante Alighieri (el. Allighieri)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Dante Alighieri
518
beledsagas av en vägledande encyklopedisk
kommentar. Arbetet förblev dock ofullbordat,
och ehuru det i sitt fragmentariska skick
bildar en rätt stor volym, omfattar det blott
inledningen och tre canzoni med därtill fogad
kommentar.
Till politiskt skriftställarskap föranleddes
D. av sin okuvliga längtan att få återvända
till sin fädernestad. Han insåg, att han icke
kunde nå detta mål på annan väg än genom
att framkalla en opinion till förmån för ett
starkt kejsardöme, som i Italien kunde bilda
motvikt mot påvens egennyttiga politik och
det franska inflytandet. Denna övertygelse,
som spirat fram ur hans hat mot Bonifatius
VIII, upphovsmannen till hans livs stora
olycka, drev honom alltmera avgjort över till
ghibellinernas läger. Kraftigt och verksamt
omfattade han den åsikten, att Italiens
intressen bäst tillgodosåges genom att man
förmådde tyske kejsaren, Henrik VII av
Luxemburg, att i spetsen för en här bege sig till
Rom för att där krönas och sålunda vinna
erkännande som landets högsta världsliga
överhet. I sådant syfte skrev han på latin
manande brev till olika personer och
korporationer, och han författade, likaledes på
latin, en politisk skrift, »De monarchia», vari
han utreder och försvarar den skolastiska
uppfattningen, att världen bör i högsta
instansen ledas av två överhuvud, påven för de
andliga angelägenheterna och kejsaren för de
världsliga. —• Henrik VII kom verkligen till
Italien, och D. hälsade i honom den store
befriaren, som skulle återge landet lugn och
god ordning och för honom själv öppna
Florens’ portar. Men hans förhoppningar
gäckades grymt genom Henriks ringa framgångar,
och då denne furste 1313 bortrycktes av
döden, återstod för D. endast full visshet att
nödgas sluta sin levnad i landsflykt. Av
omständigheternas tunga tvång blev D. efter
nämnda år sålunda så gott som uteslutande
hänvisad till studier, kontemplation och
diktkonst.
Om hur D. fått uppslaget till »Divina
com-media» vet man intet, ej heller känner man
hur arbetet fortskridit. Nämnas må emellertid,
att diktens form, visionen av helvete,
skärseld och himmel, var mycket vanlig inom
medeltidslitteraturen (S:t Patrikslegenden,
sagan om Tundalus m. m.); sannolikt synes
även, att Brunetto Latinis lärodikt »Il
teso-retto» utövat ett visst inflytande på
konceptionen av Komedien.
D:s dikt består av tre stora avdelningar,
»cantiche», en för vart och ett av andevärldens
tre riken: helvetet (Inferno), skärselden
(Pur-gatorio) och de saligas boningar (Paradiso).
Dessa tre riken omfatta hela universum,
sådant man föreställde sig detta enl. Ptolemaios’
system. Helvetet bildade en under
jordskorpan befintlig trattlik gruva, vars
cirkelcentrum befann sig rätt under Jerusalem. I
kretsar runt helvetestrattens väggar pinas de
fördömda, varvid kvalen ständigt stå i inre
relation till brottens natur. Nederst i trattens
djup befinner sig Satan själv. Då han i sitt
fall nalkades jorden från den mot vår
hemi-sfär motsatta sidan, drog allt fastland sig
undan och hopade sig till ett högt berg,
beläget på s. halvklotet, diametralt motsatt
Jerusalem. Detta av ett ändlöst hav
kringflutna berg utgör reningsberget, skärselden,
Purgatorio, och liknar en avhuggen kon med
avsatser för var och en av de sju dödssynderna.
Purgatorioberget bildar upptill en ljuvlig
högslätt, det jordiska paradisets lustgård. De
genom straffande luttring för saligheten
mognade själarna samlas där och föras av änglar
upp i himmelriket, Paradiso, som utgöres av
nio koncentriska sfärer, vilka befinna sig i
ständig rotation och rotera hastigare, i den
mån de äro avlägsna från jorden. I den
närmast vår jord befintliga sfären har månen
sin bana, i de följande Mercurius, Venus,
solen, Mars, Jupiter, Saturnus, varefter komma
fixstjärnhimlen och ytterst av allt rörligt
kristallhimlen. Därutanför vidtager empyrén,
Guds egen boning, där även de själar vistas,
som på jorden uppnått högsta graden av
helighet.
Sin i en vision verkställda färd genom
andarnas riken Jörlägger D. till påskveckan av
kyrkans jubelår, 1300, ehuru han först långt
senare började nedskriva sin dikt. Han får
därigenom tillfälle att ge profetians form åt
alla anförda tilldragelser, som timat efter
1300. Ledsagad av Virgilius, som på Beatrices
förbön tagit sig an honom, genomvandrar
D. först helvetet och därefter skärselden,
samtalande med de personer han påträffar.
På Purgatoriobergets topp möter honom
Beatrice i förklarad gestalt och för honom genom
paradiset, till dess han slutligen står inför
själva gudomsmysteriet, vilket han i ett
ögonblicks inspirerad extas får skåda. Därmed
slutar dikten utan att innehålla något om
D:s återfärd eller uppvaknande.
»La Commedia» fick snart epitetet »divina»
(gudomliga), som sedan införlivats med dess
titel. Varje cantica omfattar 33 sånger, canti,
vartill kommer inledningssången. Det av D.
valda versslaget är terza rima, d. v. s. att
stroferna bestå av tre elvastaviga verser, av
vilka den första och den sista rimma med
varandra, mellanversen däremot har
gemensamt rim med den följande terzinens första
och sista versrader. Härigenom vinnes en
verkningsfull och fast sammanflätning av de
på varandra följande terzinerna. »La divina
Commedia» väckte tidigt stort uppseende, den
blev använd vid undervisningen i praktisk
teologi och kopierades i oändlighet. Av de
mer än 500 handskrifter, som ännu finnas i
behåll, förskriva sig de äldsta från omkr.
femton år efter D:s död, och ingen av dem
kan sålunda göra anspråk på autentisk
tillförlitlighet. I det stora hela får dock anses,,
att dikten bevarats i ett relativt gott skick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
