Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dante Alighieri (el. Allighieri)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Dante Alighieri
520
Dante Alighieri. Relief av Pietro Lombardi.
Dess äldsta tryckta uppl. äro från Foligno,
lesi och Mantova 1472.
D. tillägnar Can Grande della Scala
can-tican Paradiso i ett längre brev, vari han
efter skolastikernas föredöme framhåller de
olika tolkningar, som böra användas för ett
diktverk av denna art, nämligen den
bok-stavstrogna, den moraliska, den allegoriska
och den mystiska. Man ser därav, att D. själv
författat sin dikt med syfte att lämna rum
för olika synpunkter. Kort efter D:s död
började man kommentera hans verk, och så har
det fortgått ända in i våra dagar.
Dantelitte-raturen är av kolossalt omfång, och den riktas
oupphörligt med nya arbeten. Nutidens
historiska och filologiska metod med sin lugna,
objektiva kritik har övat ett mycket gott
inflytande på sättet att bedriva Dantestudier.
Italienare, tyskar och engelsmän ha lämnat de
bästa bidragen till denna litteratur.
Jubileumsåret 1921 medförde en rik skörd av
Dante-litteratur i form av både specialavhandlingar,
texteditioner och monografier. Det viktigaste
men också det mest omstridda problemet i
den nyaste Danteforskningen är den lärde
spanske orientalisten Miguel Palacio Asins
försök att uppvisa Komediens beroende av
den islamitiska mystiken. Betydelsefulla för
vår uppfattning av D :s hela ställning och
framför allt för hans förhållande till
renässansrörelsens uppkomst äro vidare Konrad
Burdachs omfattande och djupgående
forskningar i 1200- och 1300-talets idéhistoria,
vilka bidragit till att klargöra D:s betydelse
för renässanskulturens religiöst-filosofiska sida.
Andra framstående nyare Danteforskare äro
Kern, Vossler, Paget Toynbee, Grandgent
och Moore. — Bland svenska bidrag till
denna litt. må nämnas J. Visings »Dante»
(1896) och F. Wulffs »I lifvets vår, Dantes
Vita nuova i svensk dräkt» (1897; ny uppl.
1925) samt Arnold Norlinds monogr. »Dante»
(1925). Av »La Commedia» finnas fyra
fullständiga övers., verkställda av Nils Lovén (3
dir, 1856—57), Edv. Lidforss (»Dante
Alli-ghieri. Dantes gudomliga komedi», 2 bd, 1902
-—03) och S. C. Bring (»Dantes gudomliga
komedi», 1 vol., 1905) samt Aline Pipping
(1925); dessutom föreligga två påbörjade övers,
av A. Norlind (»Inferno», 1921) och E. Zeilon
(hittills de 8 första sångerna av »Inferno»,
tr. i Östersunds högre allmänna läroverks
årsberättelse 1924 ff.). Samtliga äro på rimmad
vers med undantag av Lidforss’ och Brings.
Lidforss’ är försedd med utförlig kommentar;
de övriga nöja sig med mer el. mindre
knapphändiga anmärkningar. Dorés illustrationer
till »Divina Commedia» utgåvos med svensk
text 1875—76. P. A. G. (O. W-n.)
D:s grav i kyrkan San Francescos narthex
i Ravenna låg länge utan någon prydnad,
över hans sarkofag uppsattes 1483 en av
Pietro Lombardi utförd relief (se bild sp. 519).
Detta gravmonument restaurerades 1592, och
däröver byggdes 1780 det nuv. mausoleet (se
bild nedan). 1429 begärde florentinerna för-
Dantes mausoleum i Ravenna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
