Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danzig - Danzigbukten - Danziger gatt - Danziger Haupt - Danziger Nehrung - Danziger Werder - Daphne - Daphnia - Daponte, Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Danzigbukten—Daponte
530
D. 1. — Stadens styrelse utövas av fristatens
myndigheter. A. B-n.
Historia. D. (po. Gdahsk) torde urspr. ha
varit ett fiskläge, som även drev handel med
bärnsten; det nämnes första gången omkr.
1000. Staden lydde omväxlande under Polen el.
under hertigar av Pommerellen samt kom 1308
under Tyska orden. 1356 blev D. medl. av
hansan och snart en av de förnämsta
handelsstäderna vid Östersjön. Efter stridigheter
med Tyska orden ställde sig D. 1454 under
polske konungens skydd och fick vidsträckta
privilegier, bl. a. egen domsrätt och egen
lagbok (Danziger Willkür), rätt att slå mynt
och föra krig; staden fick även säte och
stämma i polska riksdagen. D.s handel (mest
med spannmål och trä) tog ett storartat
uppsving, och staden lyckades bevara sin frihet
mot polska anspråk. Åren 1629—35 ägde
Sverige rätt att uppbära tullen i D. 1655—59
kunde D. med hjälp av en holländsk eskader
och polska trupper motstå svenskarnas
angrepp (jfr Danziger Haupt) men tvangs
1703—04 av Karl XII att betala stora
krigs-kontributioner och sluta sig till den
svenskvänliga konfederationen. 1734 mottog staden
Stanislaw Leszczynski, vald till Polens
konung, men belägrades och erövrades (7 juli)
av ryssar och sachsare under Münnich. Vid
Polens första delning (1772) tog Preussen
kringliggande områden och vid andra
delningen (1793) även D. 1807 erövrades D. av
fransmännen under Lefebvre och förklarades
genom freden i Tilsit 9 juli s. å. för fri
riksstad och fick fransk guvernör. Efter elva
månaders belägring kapitulerade D. 29 nov. 1813
till ryssarna och kom febr. 1814 åter till
Preussen.
Genom art. 100—108 i Versaillestraktaten
1919 avträddes D. med närmaste område till
de allierade för att bilda »Fria staden D.»
under Nationernas förbunds skydd. En
för-fattningsgivande församling antog 11 aug.
1920 en författning, varpå den nya staten
15 nov. s. å. proklamerades; författningen
trädde i kraft först 11 maj 1922 efter av
Nationernas förbund gjorda ändringar. D:s första
år som fri stad kännetecknades av ihärdigt
motstånd mot Polens försök att befästa eller
utvidga sina rättigheter mot D., varvid
motståndet leddes avD:s siste tyske överborgmästare,
nuv. senatspresidenten Heinrich Sahm
(se d. o.). Förhållandet mellan Polen och D.
reglerades genom fördrag i Paris 9 nov.
1920 samt senare överenskommelser, men
klausulerna ha vid flera tillfällen tolkats
olika av D och Polen, och tvister i mängd
ha måst underställas Nationernas förbunds
»höge kommissarie» i D. samt i sista hand
förbundets råd. En tvist om Polens rätt att
i D:s hamn upprätta ett ammunitionslager
avgjordes av Nationernas förbunds råd (juli
1923) väsentligen till Polens förmån.
Stödjande sig på sin rätt att i D:s hamn
upprätta postförbindelse med Polen, lät Polen i
jan. 1925, förutom å postbyggnaden vid
He-veliusplatz, även på olika ställen i D.
uppsätta polska brevlådor och förbehöll sig rätten
att även utom postbyggnaden utdela från
Polen ankommande försändelser; internationella
domstolen i Haag tillmötesgick genom
utlåtande 16 maj s. å. den polska synpunkten.
Nationernas förbunds råd avgjorde tvisten i
enlighet med Haagutlåtandet, och sedermera
har begreppet »D:s hamn» genom en
kommission närmare bestämts. — D. behöll efter
världskriget till en början tysk valuta men
övergick okt. 1923 till en egen, Gulden = 100
Pfennig; 25 Gulden = 1 pd st. 1 jan. 1922
inkorporerades D. i det polska tullområdet.
Litt.: A. Lindner, »D.» (1903);
»Monogra-phien deutscher Städte», VI (1914); P.
Simson, »Geschichte der Stadt D.» (4 bd, 1913—
18; till 1626); S. Askenazy, »D. et la Pologne»
(1919; eng. uppl. s. å., polska synpunkter);
O. Loening, »D. Sein Verhältnis zu Polen
und seine Verfassung» (1921;
Danzigsynpunk-ter) och »Die freie Stadt D.» (1923); »Danziger
Wirtschaft und Statistik», utg. av M. J. Funk
(1923 ff.); »Der Hafen von D.» (1923). A.A-t.
Da’nzigbukten, bukt av Östersjön på
preussiska kusten. Bildar en jämn rundning
utefter kusten av Samland, Frische Nehrung.
Weichseldeltat (Danziger Nehrung) och Pom
merellens kust. Halvön Hela avskiljer
Put-ziger Wiek i n. v. Når i sina yttre delar 110
m djup. Har förbindelse med Frisches Haff
vid Pillau.
Da’nziger gatt. 1. Inlopp för stora fartyg
från Östersjön till Stockholms s. skärgård
emellan Nåtarö och Mellsten (utanför
Nynäshamn), förr även kallat »Danske djupet». —
2. östra inloppet till Ronneby hamn, förbi
Gjökalv P. Dn.
Da’nziger Håu’pt, sydligaste spetsen av det
mellan Weichsels Danzig- och Haffarmar
liggande Danziger Nehrung. Under Sveriges
krig med Polen var platsen av strategisk
betydelse och försågs av svenskarna 1626—27
med befästningar. D. intogs 15 maj 1656 av
Karl Gustav; där anlades sedan ett befäst
läger, i vilket G. O. Stenbocks trupper
kvar-lågo till sept. s. å. I sept. 1659 angrepos
försvarsverken, som utgjordes endast av
jordverk, av Danzigborna och en polsk styrka,
och efter ett tappert försvar måste
kommendanten, generalmajor N. Lillieström,
dag-tinga. L. W.son M. (L. af P.)
Da’nziger Nehrung, se Danzig 1.
Da’nziger We’rder, se Danzig 1.
Da’phne. 1. (I mytologien.) Se D a f n e. —
2. Växtsläkte, se T i b a s t.
Da’phnia, se Vattenloppor.
Dapo’nte, L o r e n z o, italiensk operatext
författare (1749—1838). Anställdes 1784 som
teaterdiktare vid hovet i Wien, där han skrev
sina två odödliga libretter till Mozarts musik,
»Le nozze di Figaro» (1786; »Figaros bröllop»)
och »Don Giovanni» (1787; »Don Juan»). Hans
tredje libretto, för Mozarts »Cosi fan tutte»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
