Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daponte, Lorenzo - Dapsang - Daqiqi - Dar - Darbhangah - Darboux, Jean Gaston - Darboy, Georges - Darby, J. N. - Dardanellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Dapsang—Dardanellerna
532
vann föga framgång. D. lämnade Wien 1790
och reste först till London, sedan till New
York, där han en tid var teaterledare. T. N.
Däpsang, berg i Karakorum (se d. o.).
Daqlqi, en av de mest betydande persiska
skalderna före Firdausi. Hans eg. namn är
ovisst; D. är blott diktarnamn. D. levde enl.
den vanliga uppgiften vid samanidfursten Nuh
bin Mansürs (reg. 976—997) hov och
påbörjade på dennes befallning den poetiska
bearbetningen av de forniranska kungasagorna
(jfr Firdausi). D. hann endast fullborda
1,000 verser, innan han, ännu ung, föll för en
lönnmördares hand. Han diktade även en
mängd »qasider» och »ghaseler». (P. L.)
Dar betyder i nubiskan land, område, och
förekommer i en mängd namn på
landsträckor i Nubien och ö. Sudan; i arabiskan
betyder D. boning, t. ex. Dar es ■ S a 1 a a m
(se d. o.), »fridens boning».
Darbhangäh, stad i n. Främre Indien, prov.
Behar och Orissa, 10 km n. ö. om staden
Patna, på den bördiga slätten n. om Ganges;
53,700 inv. (1921). Var huvudort i
infödings-staten D. och har ett ståtligt palats.
Darboux [darbo’], Jean Gaston, fransk
matematiker (1842—1917), från 1881 professor
i högre geometri vid Sorbonne; från 1900
Franska vet.-akad :s ständige sekreterare. Som
lärare utövade D.
vittgående inflytande
genom sin klara och
eleganta framställning.
Inom geometrien
gjorde han viktiga
upptäckter, bl. a. av
tri-pelortogonala ytsystem, d. v. s. tre system
ytor, som skära
varandra under rät vinkel.
Inom analysen
sysslade han med partiella
differentialekvationer.
Till funktionsteoriens utveckling har D.
bidragit i väsentlig grad, i synnerhet på det
principkritiska forskningsområdet, där Cauchy gav de
första impulserna; D:s avh. 1875 om
diskontinuerliga funktioner markerar en etapp inom
denna gren av matematiken. I ett stort anlagt
verk, »Lecons sur la théorie générale des
sur-faces et les applications géométriques du
cal-cul infinitésimal» (4 bd, 1887—96), återfinnas
dels D :s egna geometriska undersökningar,
dels föregångarnas, framställda i ny och
egenartad form. Led. av sv. Vet.-akad. 1901.
Biogr. av E. Lebon (1910; 2:a uppl. 1913); É.
Picard i Revue des Deux Mondes 1917. T. B.
Darboy [-bæa’], Georges, fransk
ärkebiskop (1813—71). Prästvigdes 1836, blev 1859
biskop i Nancy och 1863 ärkebiskop i Paris,
på vilken post han röjde benägenhet att hävda
den franska kyrkans fri- och rättigheter mot
den påvliga kurians anspråk. Stor
uppmärksamhet väckte D :s motstånd mot
ofelbarhets-dogmens antagande på Vatikankonsiliet (1869
—70). Vid kommunupprorets utbrott i Paris
18 mars 1871 stannade D. modigt i
huvudstaden, fängslades som gisslan av
kommu-narderna och blev skjuten 24 maj. E. W.*
Darby [dä’bi], J. N., Darbyfster, se P 1
y-mouthbröder.
Dardane’llerna. 1. Namn på fyra befästa
slott (Sidd el-Bahr och Kilid Bahr på
europeiska samt Kum Kalesi och Kale i-Sultanije på
asiatiska sidan) vid sundet mellan Egeiska
havet och Marmarasjön. De fyra slotten lära
ha fått namnet D. efter staden Dardanos (se
d. o. 1). Sidd el-Bahr och Kale i-Sultanije
byggdes 1462, Kilid Bahr och Kum Kalesi
1659. Under senare hälften av 1800-talet
ombyggdes de vid sundets s. mynning
belägna Sidd el-Bahr och Kum Kalesi och
fingo modern bestyckning, varjämte på båda
sidor om sundet, särskilt vid dess
smalaste del, några starkt bestyckade fort och
skansar anlades. — 2. Sundet vid D.,
forntidens Hellesponten, skiljer Gallipolihalvön
från Mindre Asiens n. v. kust, bildar en
70 km lång och 1,3—7,4 km bred farled i
s. v.—n. ö., intill 91 m djup, farbar för de
största fartyg. Av kusterna är den europeiska
brant och i allm. kal, den asiatiska lägre
samt rik på leende dälder och i
olivlundar inbäddade samhällen. Liksom i
Bosporen går i D. en stark ytström av nästan sött
vatten mot Medelhavet, medan på djupet en
tyngre, salthaltigare ström flyter i motsatt
riktning mot Svarta havet. Strömmen, som
följer n. stranden, är besvärlig men ej
hin-derlig för trafiken. Vid sundets n. ö. ända
ligger på europeiska sidan staden Gallipoli.
Historia. Sundet har varit historiskt
ryktbart, alltsedan Xerxes slog sin båtbrygga där
(480 f. Kr.). Turkarna övergingo sundet första
gången 1356. Venezianerna vunno där
sjöslag mot turkarna 1499 och 1657 men
besegrades där 1694. Sedan befästningarna på
1700-talet förfallit, kunde 1770 en rysk
eskader och 1807 en engelsk flotta utan att möta
motstånd framtränga genom sundet. Sedan
den tid, då turkarna behärskade alla Svarta
havets stränder, ansåg sig turkiska regeringen
äga rätt att efter gottfinnande reglera
genomfarten i Bosporen och vid D. Beträffande
handelsfartyg upphävdes denna rätt först
genom separatkonventioner med olika makter
(med Sverige 1827), därpå i allm. genom
freden i Paris 1856. Turkarnas anspråk på att
kunna stänga sunden för främmande
nationers örlogsfartyg på färd till eller från Svarta
havet erkändes genom en konvention 1841
mellan Turkiet, England, Frankrike,
Preussen, Ryssland och Österrike, sedermera
biträdd av andra makter (av Sverige 1842).
Turkiet förpliktigades i denna konvention till
stängningsåtgärder men kunde låta små lätta
krigsfartyg, avsedda för vänskapliga makters
beskickningar i Konstantinopel, passera. Enl.
Parisfreden 1856 fingo dess signatärmakter
till skydd för den internationella Donau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
