Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David - David (Västmanlands apostel) - David (skotska konungar) - David, Christian Georg Nathan - David, Eduard - David, Félicien César - David, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
David—David, F.
566
landen voro, under vilka man själv levde,
desto mer förlorade man blicken för de mörka
sidorna i D:s regemente, och desto klarare
framstodo ljuspunkterna, och så låter den ene
profeten efter den andre den kommande
Mes-sias bära D:s namn. — Jfr A. Baentsch, »D.
und sein Zeitalter» (1907). S. H-r.
Dävid, Västmanlands apostel (d. omkr. 1082).
Var enl. traditionen en kluniacensmunk av
engelsk börd och uppges ha kommit till
Sverige på 1020-talet. Han arbetade som
missionär först i s. delen av landet och sedan i
Västmanland, särskilt i nuv. Munktorp.
Minnesdag 25 juni (även 15 juli).
David [déFvid], skotska konungar, se
B r u c e, sp. 49, och Skottland, historia.
Da’vid, Christian Georg N a t h a n,
dansk politiker, nationalekonom (1793—1874).
Föddes i Köpenhamn av judiska föräldrar,
blev 1823 fil. dr i Göttingen och 1830 prof, i
statsekonomi i
Köpenhamn samt övergick
s. å. till kristendomen
D. uppsatte 1834 den
liberala veckotidning
en Fædrelandet, som
han tills, m. J. Hage
redigerade till 1839.
Till följd av ett
tryck-frihetsåtal 1835 miste
han, ehuru frikänd, sitt
ämbete. Han blev 1840
led. av
fångvårdskom-missionen, var 1849—
58 överinspektör för fängelserna och
medverkade till flera fångvårdsreformer, t. ex.
införande av cellfängelsesystem. D. var 1842—46
stän-derdeputerad, bekämpade som kungavald
medlem av 1848 års grundlagsstiftande
riksförsamling de nya rösträttsbestämmelserna
såsom alltför demokratiska och tillhörde 1850—
52 folketinget. Från 1854 till sin död var han
chef för statistiska byrån och därjämte, från
1858, nationalbanksdirektör. Som kungavalt
riksråd 1854—66 tillhörde han den
konservativa helstatsoppositionen och motsatte sig 1863
novemberförfattningen för kungariket och
Slesvig. Efter kriget var han 1864—nov. 1865
finansminister och sökte som sådan vid
grund-lagsrevisionen förgäves åvägabringa ett
konservativare landsting. Han var 1866—70
landstingsman för Köpenhamn. — D. utgav
1826—-29 Statsökonomisk Archiv och 1841—43 Nyt
Statsökonomisk Archiv. E. Ebg.*
David [dä’vit], E d u a r d, tysk politiker (f.
1863), fil. dr. Var 1891—94 gymnasielärare i
Giessen, 1896—98 socialistisk tidningsredaktör
i Mainz och 1896—1908 led. av Hessens lantdag.
Medl. av tyska riksdagen 1903—18 och från 1920
samt 1919—20 av nationalförsamlingen. Han
besökte 1917 Stockholm i samband med
försöket att där få till stånd en internationell
socialistkongress för samförståndsfred. Efter
revolutionen nov. 1918 blev han
understatssekreterare i utrikesministeriet och febr. 1919
minister utan portfölj
i Scheidemanns
ministär, var juni—okt. s.
å. inrikesminister i
Bauers ministär och
mars—juni 1920
minister utan portfölj i
ministären Müller. Okt.
1921 blev han Tyska
rikets representant i
Darmstadt. D. har bl.
a. skrivit »Sozialismus
und Landvvirtschaft»______________ ________
(1903; 2:a uppl. 1922) och »Die
öoziamemo-kratie im Weltkrieg» (1915). V. S-g.
Davi’d, Félicien C é s a r, fransk
kompositör (1810—76). Föddes i Vaucluse i
Sydfrank-rike och begav sig 1830 till Paris, där han blev
elev av konservatoriet. Han trädde vid denna
tid i beröring med
Saint-Simonisternaoch
skrev för dem även
några körsånger. Då
denna sekt 1833
upplöstes av regeringen,
företog han med flera
av dess medl. en resa
till orienten, där han
bl. a. besökte Syrien
och Egypten. Efter sin
återkomst till Paris
utgav han bl. a. »Mélodies
orientales» (en
samling arabiska melodier, som han samlat under
sina resor). Då dessa ej väckte någon
uppmärksamhet, drog han sig tillbaka till landet,
där han utarbetade sin stora odesymfoni
»Le désert» (Öknen). 1844 uppfördes detta
verk med stor framgång i Paris (Stockholm
1848), och D. blev med ens vida känd och aktad.
Odesymfonistilen var en blandning av
instrumentala partier, deklamationer och körer och
utgjorde ett av Louis-Philippetidens många
försök att utveckla symfonien som konstform. D.
skrev sedan tre andra liknande (»Moise sur le
Sinai», 1846, »Christoph Colombe», 1847, och
»L’éden», 1848), vilka dock ej vunno lika stort
erkännande. På 1850-talet övergick han till
operor, av vilka »Lalla Roukh» (1862; »Lalla
Rookh», Sthlm 1870) vann erkännande över
hela den bildade världen. I operorna gör D.
liksom i sina odesymfonier flitigt bruk av
sina orientaliska melodier och förstår på så
sätt att ge en rikare lokalfärg åt sina verk.
Ehuru D:s musik inleder den »exotiska»
riktningen inom musiken, är dock hans
kompo-sitionsstil närmast konservativt romantisk
och står i detta hänseende betydligt närmare
klassicismen än Berlioz’. Biogr. av I. G.
Prod’-homme (1907) och R. Brancour (1911). T. N.
David [dä’vit], Ferdinand, tysk violinist
och kompositör (1810—73). Studerade violin
under Spohr i Kassel och blev 1836 konsertmästare
vid Gewandhauskonserterna i Leipzig. Som
virtuos framträdde han huvudsaki. blott i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
