Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David, Ferdinand - David, Gerard - David, Jacques Louis - David, Pierre Jean (David-d’Angers)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
David, G___David, P. J.
568
Leipzig och lät där höra sig intill 1840-talets
slut. 1843 inträdde D. som en av
huvudlärarna vid det av Mendelssohn nyss grundade
konservatoriet i Leipzig. Som pedagog åtnjöt
han anseende som en av den tyska
violinskolans allra främsta. Hans kompositioner, vilka
mest bestå av virtuosa verk för instrumentet,
vöro på sin tid högt skattade och spelades
även ofta i Sverige på 1850-talet; de äro nu
i det närmaste glömda. Hans violinskola
åtnjuter dock ännu högt anseende. T. N.
»Heliga tre konungars tillbedjan.» Målning av Gerard
David. I gamla pinakoteket i München.
David [dä’fet], Gerard, holländsk målare
(omkr. 1450 el. 1460—1523), verksam i Brygge
sedan omkr. 1483. Utbildad inom den
holländska 1400-talsskolan, tog D. snart intryck av den
flandriska konsten och arbetade i figurstil och
komposition under stark påverkan av Jan
van Eyck, Rogier van der Weyden och Hugo
van der Goes. D:s konst utmärkes av fin
psykologisk gestaltningsförmåga och lyrisk
innerlighet jämte en originell, djärv men
känslig kolorit; hans landskapsstil med de i
klart blått och grönt hållna bakgrunderna
blev viktig för det flandriska
1500-talsmåle-riets utveckling. Patinir m. fl. konstnärer
torde få räknas som hans lärjungar; på det
samtida miniatyrmåleriet utövade D. ett starkt
inflytande. — Jfr M. J. Friedländer, »Die
alt-niederländische Malerei», III (1924). H. W-n.
Davfd, Jacque$ Louis, fransk målare
(1748—1825). Var född i Paris och studerade
där vid akademien för sin släkting Boucher
och för Vien, vann medalj för ett klassiskt
ämne och reste som stipendiat till Rom 1775.
Han återkom 1780 till Paris, blev medlem av
akademien, reste 1784 ånyo till Rom och
väckte där 1785 ofantligt uppseende med
»Ho-ratiernas ed», som förkunnade den antika och
heroiska konstens pånyttfödelse. Tavlan
utställdes s. å. i Paris; därmed gjorde den i
sitt uttryck patetiska och deklamatoriska, i
sin form skulpturala stilen sitt inträde i
måleriet. 1789 följde »Brutus inför sina
avrättade söners lik». D. gjorde sig under
revolutionen till tolk för republikansk hänförelse,
iscensatte folkfesterna för frihet och med-
borgaranda, började måla »Eden i Bollhuset»,
som blev ofullbordad, målade den döde Marat
i badkaret och fullbordade 1799 »Sabinskorna».
1800 målade han Bonaparte till häst på
Alperna och kom
därmed in på ett för
honom nytt
område. Republikanen blev kejsarens
»förste målare» och
utförde de stora
praktmålningarna
»K ej sar krön ingen»
och »Kejsaren
utdelar fälttecken». 1
»Leonidas
vidTher-mopylai» (1814)
återvände han till
den antika
hjältehistorien. Efter
kejsarens fall levde
han i landsflykt i
Bryssel, där han utövade stort inflytande.
Jämte den stora konsten idkade D.
porträttmåleri, och på detta område är hans anseende
fortfarande oförminskat, även hos dem, som
ej kunna tillerkänna hans klassiska och
heroiska historietavlor annat intresse än som
tids-och smakbelysande konst. Som
porträttmålare är D. realist och individualist, fri från
allt konventionellt och uppstyltat. Teckningen
är fast och säker, färgen oftast klar, ljus,
bestämd. D. porträtterade bl. a. sig själv och
sina svärföräldrar, Napoleon, kejsarens
moder, påven Pius VII, madame Récamier i
helfigur, halvliggande på en antik soffa, herr
och fru Sériziat och deras dotter samt fru de
Tanguy med två döttrar, en i karakteristiken
utomordentlig gruppbild. Även som lärare
var D. betydande. Till hans skola strömmade
elever från olika länder — en
minnestecknare uppräknar 443. Där idkades målning
efter levande modell med största flit och
skärpa; respekt för naturstudiet var
mästarens första regel och »måla som du ser» hans
råd till de unga. Bland hans franska elever
voro Gérard, Gros, Ingres, Leopold Robert,
bland skandinaver P. Krafft d. y., Eckersberg
och J. L. G. Lund.
De flesta av D:s mest representativa verk
(även de här nämnda porträtten) finnas i
Louvre — hans akademiska prismålning
»An-tiochos och Stratonike» (1774) i École des
beaux-arts, »Den döde Marat» i museet i
Bryssel, »Kejsaren utdelar fälttecken» i Versailles.
— Jfr E. J. Delécluze, »L. D., son école et
son temps» (1855), monogr. av J. David (2
dir, 1879), Ch. Saunier (1904) och L.
Rosen-thal (1905). G-gN.
Davi’d, Pierre Jean, efter sin
födelsestad kallad D. - d’A n g e r s, fransk skulptör
(1788—1856). Studerade i Paris och Rom, blev
i den samtida franska skulpturen representant
för kraftig realism med starkt uttryck för
dramatisk lidelse. Bland hans större verk äro
J. L. David. Självporträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
