Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David, Pierre Jean (David-d’Angers) - David, sir Tannatt Willis Edgeworth - Davidov - Davidovitj, Ljubomir - Davdis, Thomas William Rhys - Davidson, David - Davidson, Randall Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
David, T. W. E—Davidson
570
»Den sårade Filopoimen» och gravmonumentet
över general Gobert, framställd, då han i
strid med en mameluck faller döende av sin
häst. En mängd monumentala port rätt byster
utförde han med ståtlig hållning och starkt
betonad karaktär, dessutom verkningsfulla
statyer och livliga reliefer, bl. a. den
figurrika högreliefen på Panthéons gavelfält. D.
var ytterst produktiv och ganska ojämn; han
är rikt företrädd i Louvre och i sin
födelsestad. Monogr. av Jouin (1878). G-g N.
David [déi’vid], sir Tannatt Willis
Edge w ort h, engelsk-australisk geolog (f.
1858); 1891 prof, vid universjtetet i Sydney.
D. ledde 1897 djupborrningen på korallön
Funafuti bland Elliceöarna och deltog 1907—
08 i Shackletons antarktiska expedition. I
det vetenskapliga livet i Australien är D. en
av de mest framträdande personligheterna.
Under världskriget var han geologisk
sakkunnig hos engelska överbefälet. K. A. G.
Davidov, se D a v y d o v.
Davidovitj [-i’då-], L j u b o m i r, serbisk
politiker (f. 1863). Var först lärare, invaldes
1901 i serbiska riksdagen och har flera gånger
varit minister för upplysningen. 1919 blev D.
ledare för det s. k. demokratiska partiet och
var regeringschef aug. 1919—febr. 1920 samt
27 juli—6 nov. 1924.
Davids [déi’vids], Thomas William
R h y s, engelsk indolog (1843—1922), fil. dr i
Breslau, jur. dr i Edinburgh m. m.
Tjänstgjorde 1866—77 som domare på Ceylon och
var tillika archæological commissioner för
engelska regeringen. Han grundade 1881 The
Pali text society, vars Journal han redigerade.
1882—1912 var han prof, i pali vid University
college i London och 1904—15 prof, i
religionsvetenskap i Manchester. D. har
företrädesvis arbetat på den buddistiska
litteraturens och religionshistoriens område och
utgivit sammanfattande, mycket lästa arbeten,
såsom »Buddhism» (1878; 2:a uppl. 1887) och
»Buddhist India» (1904). (J. Ch-r.)
Davidson, David, nationalekonom och
universitetslärare (f. 1854 21/s). Blev 1871 stud, i
Uppsala, 1879 docent i
nationalekonomi, 1889
e. o. och 1890 ord. prof,
i nationalekonomi och
finansrätt vid Uppsala
universitet, 1893 jur.
hedersdoktor där och
tog avsked från
professuren 1919. — D.
hör jämte Wicksell och
Cassel till
grundläg-garna av den moderna
nationalekonomien i
Sverige. Han började
med två för sin tid förtjänstfulla arbeten,
»Bidrag till läran om de ekonomiska
lagarna för kapitalbildningen» (akad. avh. 1878)
samt »Bidrag till jordränteteoriens historia»
(i Uppsala Univ:s Årsskrift, 1880). Sin
egentliga vetenskapliga insats har D. emellertid
gjort i den av honom 1899 grundade och
sedan under många svårigheter
upprätthållna Ekonomisk Tidskrift, vars ojämförligt
flitigaste medarbetare han varit. D. har visat sig
på ett sällsynt sätt förena ett klart, korrekt
och skarpsinnigt tänkande med vetenskaplig
fantasi och obundenhet av hävdvunna
doktriner. Han har därvid särskilt i betydande mån
bidragit till utvecklingen av läran om
penningvärdet. Dessutom har han i stor utsträckning
ägnat sig åt finansrättens och finanspolitikens
problem, där han utvecklat ett betydande
skrift-ställarskap. D:s stora sakkunskap i dylika
frågor har flitigt anlitats genom
sakkunniguppdrag o. dyl. samt i pressen (t. ex. i
Aftonbladet). Utom de nämnda arbetena må
nämnas »Europas centralbanker» (1886),
»Kommentar till bevillningsförordningen» (1889),
»Om beskattningsnormer vid inkomstskatten»
(s. å.) och »öfversikt af den i utlandet
gällande lagstiftningen angående inkomstskatt»
(1893). Vid avgången från professuren ägnade
Nationalekonomiska klubben i Stockholm
honom en hyllningsskrift. Sv. B-n.
Davidson [déFvidsn],RandallThomas,
engelska kyrkans primas (f. 1848 7/«). Föddes
i Edinburgh, studerade vid Trinity college i
Oxford, var kaplan hos ärkebiskop Tait 1877
—82 och hos
ärkebiskop Benson 1882—83
samt domprost (dean)
i Windsor och
drottning Viktorias
hus-kaplan 1883—91. D.
vigdes 1891 till biskop
av Rochester och
företog s. å. en resa till
Sverige. Redan då
framträdde hans stora
kyrkliga mål: att
inom England närma de
olika kyrkorna till
varandra och utom England söka anknytning
till kyrkor med apostolisk succession (den
ortodoxa och den svenska). Han blev 1895 biskop
i Winchester, var därjämte 1901—03 Edvard
VII:s hovpredikant och är sedan 1903
ärkebiskop av Canterbury. På denna
inflytelserika post har hans läggning fört honom till
att söka moderera, kompromissa och utjämna,
med klar blick för det praktiskt möjliga och
utan att svika sin hovsamma högkyrkliga
åskådning. Då och då har väl missnöje yppats
mot hans försiktighetspolitik, och bekant är
det kritiska omdömet om honom: »det är
måhända orimligt att begära höjd och djup, där
det finnes så utomordentlig bredd». Genom
sin vidsynthet oeh klokhet är D. dock en
bland de främsta sammanhållande krafterna
i Englands splittrade kristenhet, ej minst
genom sin strävan att leda krafterna över i
praktiskt missionerande och evangeliserande
arbete. Den av D. ledda Lambethkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
