Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Davidson, Randall Thomas - Davids psalmer - Daviel, Jacques - Davies, sir John - Davies, William Henry - Davioud, Gabriel Jean Antoine - Davis, Andrew Jackson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Davids psalmer—Davis, A. J.
572
1920 riktade till frikyrkorna en kraftig
vädjan om kyrklig enhet, och ett visst närmande
har senare ägt rum. Däremot framkallades
åtskillig oro av D:s åtgärd att 1923 och 1924
utse engelska underhandlare med kardinal
Mercier. D. har med framgång fullföljt äldre
strävanden att skaffa engelska kyrkan en
representation med verklig beslutande
myndighet (se Episkopalkyrkan). Att engelska
kyrkan sökt förbindelser med den svenska
beror i mycket på D., som 1909 till Sverige
sände en kommission av anglikanska
kyrkomän och sedan medverkade till
Lambethkonfe-rensens beslut 1920 om nattvardsgemenskap
m. m. med svenska kyrkan. I sina strävanden
för allmänkyrklig och särskilt evangelisk
samling har ärkebiskop Söderblom haft ett
värdefullt stöd i D. På allmänkyrkliga konferensen
i Stockholm för praktisk kristendom 1925 lät
D. sig representeras av biskop Woods av
Winchester. I engelsk inrikespolitik har han som
överhusmedlem givit prov på samma medlande
läggning, som kännetecknat hans kyrkopolitik.
I »Life of archbishop Tait» (2 bd, 1891)
har D. tecknat sin svärfar och forne chef.
Bland hans övriga skrifter märkas »The
cha-racter and call of the church of England»
(1912), »The testing of a nation» (1919) samt
några samlingar tal och predikningar. Litt.:
Y. Brilioth, »Den anglikanska kyrkan» (i
Svenska Kyrkans Årsbok 1922—25); pseud.
A gentleman with a duster (H. Begbie),
»Pain-ted Windows» (1922; »Kyrkfönster», s. å.); Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria. III. Nyaste tiden
jämte nutiden» (1926). Hj. H-t.
Davids psalmer, se Psaltaren.
Daviel [daviä’1], Jacques, fransk
ögonläkare (1696—1762); efter 1746 bosatt i Paris,
1749 utnämnd till kungl. ögonläkare. Har
inlagt ovansklig förtjänst om den operativa
behandlingen av grå starr (d. v. s. grumling
av kristallinsen) genom att 1747—50 utarbeta
en metod att medelst ett snitt vid
hornhinne-randen ur ögat avlägsna (»extrahera») den
starrvandlade linsen. Extraktionen ersatte den
tidigare ända sedan forntiden använda
»depressionen» el. »reklinationen», vid vilken linsen
nedtrycktes i glaskroppen medelst ett i ögat
instucket nålformigt instrument. Enär endast
omkr. Vs av alla depressioner medförde
varaktigt användbar synförmåga, medan
extraktionen redan i D:s konstförfarna hand, alltså
långt före införandet av anti- och aseptiken,
gav mer än 80 % goda resultat och denna
proportion i vår tid ytterligare avsevärt
förbättrats, inses lätt, att starrextraktionen
räknas till ögonläkekonstens största
landvinningar. I Sverige utfördes D:s operation för
första gången 1759 av Olof af Acrel. K. G. P-n.
Davies [déi’vis el. -viz], sir John, engelsk
jurist och skald (1569—1626), ämbetsman på
Irland 1606—19 och därefter domare i
England. Som skald blev D. mest känd genom
en dikt om själens odödlighet, »Nosce te
ip-sum» (1599), vilken genom sin versbyggnad
är en förebild för Grays berömda elegi. Jfr
M. Seemann, »Sir John D.» (1913). (V. S-g.)
Davies [déi’vis el. -viz], William
Henry, engelsk skald (f. 1870), en av de mest
säregna förmågorna i den grupp lyriker, som
kallar sig »georgianer» (till skillnad från
»vic-torianerna»). Tillhör en walesisk
sjömans-släkt och förvärvade sitt vetande om livet
och världen »bland luffare i Amerika, på
krea-turstransporter över Atlanten och i tillfälliga
nattkvarter». En kort tid kunde han
tillfredsställa sin litterära hunger på ett
folkbibliotek i London, skrev länge utan att
lyckas få något publicerat och blev till sist
gård-farihandlande med knappar och snören för att
kunna trycka sina dikter. Med första
diktsamlingen, »The soul’s destroyer» (1904), blev
D. genast en berömd man. Hans lyrik har en
stilla och sällsynt ren ton och visar större
frändskap med gammalengelsk poesi än med
modern dikt. Vad han vill uttrycka är de
elementära livsvärdena; han är idylliker men
ingen grund natur. På prosa skildrade han
sitt underliga liv i »The autobiography of a
super-tramp» (1908; »En luffares
självbiografi», 1926>. Allt vad han skriver är
oförbehållsamt, av en enkel fromhet och i en
kultiverad stil. Ett urval ur hans många små
diktsamlingar är »Collected poems» (2 bd,.
1916). Hans senast utkomna arbete, »Later
days» (1925), skildrar hans erfarenheter, sedan
han upptagits i de litterära kretsarna. A. B-s.
Davioud [davio’], Gabriel Jean
An-t o i n e, fransk arkitekt (1823—81). Studerade
i Paris, där han utförde Trocadér opalatset (i
samarbete med J. D. Bourdais; fullb. 1878) samt
tidigare Fontaine S:t-Michel (1859), de båda
teatrarna vid Place du Chåtelet m. m. G-g N..
Davis [déi’vis], Andrew Jackson,
amerikansk spiritist (1826—1910),
»spiritismens-fader», född i staten New York. Båda hans
föräldrar voro psykiskt degenererade, fadern
notorisk drinkare, och redan tidigt
märktes-hos D. psykopatiska anlag, i synnerhet en
stark benägenhet för sömngångartillstånd och
hypnotisk trance. Vi(] 17 års ålder
upptäcktes han av en magnetisör, som en tid framåt
använde honom som medium för att i
somn-ambult tillstånd angiva personers sjukdomar
och medlen för deras botande, ett på den tiden
modernt förfaringssätt (se M e s m e r i s m).
Samtidigt började D. flitigt studera
medicinska och naturvetenskapliga avh., vilket
sattedjupa spår i hans framtida författarskap.
Efter några år lämnade han sin mesmeristiska
verksamhet och utarbetade tills, m. en präst,.
William Fishbough, i somnambult tillstånd ett
stort verk, »The principles of nature, her
di-vine revelations and a voice to
mankind»-(1847; 35 uppl. på 30 år). Detta verk
innehåller en underlig blandning av historia,
medicin, astronomi, geologi o. s. v. men framför
allt skildringar av andevärlden, vilka han
ansåg sig ha fått av framstående andar,
särskilt Swedenborgs ande — hela
framställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
