Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debeney, Marie Eugène - Deberitz, Per - Debes, Ernst - De Besche, ätter - De Besche, Gerard - De Besche, Gillis, d. y. - De Besche, Hubert - De Besche, Willem (Welam) - Debet - Debetsedel - Debetsida - Debidour, Antonin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Deberitz—Debidour
586
sept. 1914, stabschef vid ö. armégruppen jan.
1915, chef för en infanterifördelning maj 1915,
chef för 38 :e armékåren april 1916 (framför
Reims) och för 32 :a armékåren sept. 1916 (vid
Somme). Dec. 1916—maj 1917 förde han 7 :e
armén. Han blev jan.
1917 divisionsgeneral
och var maj—dec. 1917
generalstabschef hos
högste befälhavaren
(Nivelle, därefter
Pé-tain) samt från dec.
1917 till krigets slut
chef för 1 :a armén, på
vilken post han i
synnerhet var
framgångsrik, då han 8 aug.
1918 i förening med
engelsmännen
lycka
des kasta tillbaka tyskarna vid Montdidier
och därmed inledde den rad av segrar, som
möjliggjorde ententetruppernas allmänna
framryckning. D. är f. n. (april 1926) chef
för generalstaben. M. B-dt.
Deberitz, Per, norsk målare (f. 1880).
Påverkad av Cézannes stil men med självständig
och karaktärsfull begåvning, har D. målat
figurkompositioner, landskap och porträtt. H. W-n.
De’bes, Ernst, tysk kartograf (1840—•
1923). Anställdes 1858 vid J. Perthes’
geografiska anstalt i Gotha, där D. blev A.
Peter-manns förnämste medarbetare. 1872
grundläde han en egen kartografisk anstalt i
Leipzig (Wagner und D.), varifrån bl. a. utgåvos
goda skolatlaser och väggkartor samt »Neuer
Handatlas» (1894; 4:e uppl. 1912). O. Sjn.
De Besche [de bä’J’], adliga ätter, vilkas
stamfader, Wathier D. i Liége, nämnes 1397.
Till Sverige inkom 1595 hans ättling Willem
D. (se nedan), senare följd av sina bröder Gillis,
Hubert och Gerard D. (se nedan) och sist av
fadern, Gillis D. d. ä., köpman och arkitekt,
som slog sig ned i Nyköping 1606. Ättlingar
av de fyra bröderna naturaliserades på
rid-darhuset vid olika tillfällen under fyra olika
n:r, sist 1692 Hubert D:s son Gillis D.
(1624—1709), ansedd som sin tids rikaste
bruksägare i Sverige. Dennes gren utdog på
manssidan 1921; av övriga grenar kvarlever
en, härstammande från Gerard D :s son
bruksägaren G e o r g D. (1641—1711) till Forsmark
i Uppland. Jfr E. W. Dahlgren, »Louis De
Geer» (2 bd, 1923). B. H-d.
De Besche [do bä’/], Gerard, arkitekt och
bruksägare (1585—1656); jfr släktöversikten.
Uppförde 1613—19 de båda 1702 förstörda
tornspirorna på Uppsala domkyrka (se d. o.)
och var 1616—30 byggmästare vid Uppsala
slott. Byggde för kronans räkning Forsmarks
och Berkinge järnbruk i Uppland, inträdde
1624 i ett konsortium, som arrenderade
Forsmark, samt inlöste detta delvis 1646 och helt
1654. _ (B. H-d.)
De Besche [do bä’J‘], Gillis, d. y., arkitekt
och industriidkare (1579—1648), bror till
Ge
rard D. Anställdes vid Nyköpings slottsbygge
1603 och torde möjligen ha gjort ritning till
Vibyholms sedermera ombyggda slott. Var
ekonomiskt intresserad i sina bröders
bruksrörelse, särskilt i arrendet av de s. k.
Nykö-pingsverken. (B. H-d.)
De Besche [de bä’J], Hubert, arkitekt
och bruksägare (1582—1658), bror till de båda
föreg. Blev byggmästare vid Gripsholm 1609,
byggde 1613—18 Tyska kyrkans i Stockholm
torn (förstört av brand 1878) och blev 1620
byggmästare vid Stockholms slott. Som
industriidkare var D. mindre lycklig. Han
arrenderade Nora och Lindes bergslag 1623—26
och var även intresserad i de s. k.
Nykö-pingsverken (Nävekvarn m. m.). (B. H-d.)
De Besche [de bä’J’], Willem (W e 1 a m),
bruksägare (1573—1629), de tre föregåendes
bror. Var född i Liége, kom 1595 till Sverige,
som det uppges inkallad av hertig Karl, och
slog sig ned i Nyköping, där han ledde
tillverkning för hertigens räkning av järn- och
mässingstråd, drev kvarnrörelse samt var
byggmästare på slottet. Genom D. började
särskilt från 1615 hans landsman Louis De Geers
förbindelser med Sverige. Då D. 1618
arrenderade Finspångverken, var De Geer hans
förlagsgivare och blev 1627 delaktig i
arrendet liksom i det åt bl. a. D. från 1622
upprepade gånger givna privilegiet på
järnkanon-gjutning samt i det D. 1626 lämnade arrendet
av Upplandsbruken österby, Leufsta och
Gimo. D. avled vid Finspång. Jfr M. B.
Swe-derus i Jernkontorets Annaler 1905. B. H-d.
Debet, lat. (han är skyldig, näml, att
betala), skuld. I bokföring äro d. och kredit
varandra motsatta begrepp och utmärka från
företagets synpunkt:
Debet:
Ägande värden (föremål
el. fördelar).
Fordringar.
Kostnader och förluster
(kapitalminskning).
Kredit:
Skulder.
Vinster (kapitalökning).
Kapital.
Jfr Bokföring.
Debetsedel, en till den skattskyldige ställd
utmätningsbar räkning, som upptager de
skattebelopp, till staten eller kommunen, vilka
han har att betala.
Debetsida kallas den sida av ett konto, på
vilken alla debetpcster införas. I dubbelsidiga
böcker är d. vänstra sidan. Jfr Debet.
Debidour [debidö’r], A n t o n i n, fransk
historiker (1847—1917). Blev prof, i Nancy
1878 i geografi och 1880 i historia, var 1890—
1906 generalinspektör för undervisningen och
sedan prof, vid Sorbonne i kristendomens
historia under nyare tiden. Bland D :s arbeten
märkas den värdefulla handboken »Histoire
diplo-matique de 1’Europe» (för tiden 1814—78 i 2 bd,
1891, för tiden 1878—1914, bd 1 1916, bd 2,
2:a uppl., 1918) samt vidare »Histoire des
rapports de 1’église et de 1’état en Franee de
1789 ä 1870» (1898), »L’église catholique et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
