Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deflation - Deflegmator - Deflektor - Defloration - Defoe el. De Foe, Daniel - De Forest, Lee - Deformera - Defosforisering - Defregger, Franz von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Deflegmator—Defregger
606
pande sedelstock, sänkning av prisnivån och
återställande av penningens köpkraft m. m.
Åtgärderna bestå främst i höjda räntor och
kreditrestriktioner (se Diskonto och D i
s-kontopolitik) men kunna givetvis
utsträckas och varieras, t. ex. med
sedelindragning och genom direkta skatter. E. F. K. S-n.*
Deflegmator, se Destillationsapparat.
Defle’ktor, navigationsinstrument, varmed
kompassens riktkraft ombord kan mätas och
därigenom storleken av de deviationsalstrande
krafterna och deviationen själv bestämmas.
Mest använda äro Thomsons d. och Clausens
d. I båda dessa utgöres instrumentets
huvuddel av magnetstänger, vilkas inbördes lägen
kunna förändras. Kortfattad beskrivning av
Clausens d. finnes i Nautisk Årsbok 1920.
Se Deviation och Kompass. ö-g.
Defloratiön (av lat. defloräre, avplocka
blommor från), berövande av mödomen.
Defoe el. De F o e [defäu’], Daniel,
engelsk författare (1659 el. 1660—1731); hette
urspr. F o e. Han skulle först bli präst men
blev sedan affärsman och måste 1692 inställa
sina betalningar. Vid denna tid var det, som
han började publicera sina otaliga broschyrer,
och snart var han en av regeringen besoldad
skribent. Sin första stora framgång vann han,
då han i den på vers skrivna satiren »The
trueborn englishman» (1701) hånade
angreppen på konungen som utlänning. Skriften
såldes i 80,000 ex., och författaren
presenterades för konungen. Illa råkade han
emellertid ut under drottning Annas tid, då han 1703
för sin skrift »The shortest way with the
dissenters» dömdes till kåkstrykning; av
folket hyllades han emellertid under exekutionen
med skålar och tal. Han satt i fängelse till
nov. s. å. I febr. 1704 började han utge
varannandagstidningen The Review, som han
skrev själv; den pågick till 1713. Hans
publicistiska verksamhet, som är av icke ringa
betydelse för den engelska pressens
utveckling, fortgick fram till 1726. Allt som allt
bar han författat omkr. 250 skrifter av
mycket växlande innehåll. — Hans berömmelse
vilar emellertid på »The life and stränge
surprising adventures of Robinson Crusoe of
York», som utkom 1719, då författaren redan
var nära sextio år. Genom detta verk, för
vilket en på den obebodda ön Juan Fernandez
landsatt sjöman Alexander Selkirks
dagböcker i någon mån voro en källa, förvärvade
han europeiskt rykte. Aldrig förut hade man
hört äventyr berättas med en så levande
åskådlighet och trovärdighet. Detta arbete
översattes till nästan alla europeiska språk
(på sv. »Den engelske Robinson Crusoes
underliga och sällsamma resor och lefvernes
be-skrifning», 1752; 2:a uppl. 1772, sedermera
många uppl., senast 1922) och har givit
anledning till en mängd efterbildningar (se R
o-binsonader). Denna romans betydelse är
omätlig. Dess realistiska skildringssätt blev
bestämmande för den borgerliga roman, som
Richardson och Fielding ett par årtionden
senare skapade. I Frankrike fann D. strax
efterbildare, och det var Rousseau, som genom
sin »Émile», där han sätter D. främst bland
alla tiders uppfostrare, drog hela den bildade
världens uppmärksamhet till honom. Trol.
hade D. redan skrivit flera liknande arbeten,
i varje fall trycktes redan 1720 tre långa
romaner av samma karaktär, »Mr Duncan
Campbell», »Captain Singleton» och »Memoirs
of a cavalier»; före slutet av 1722 hade han
ytterligare ökat denna lista med »Moll
Flan-ders», »A journal of the plague year» (som
tagits för ett historiskt aktstycke) och
»Colo-nel Jack». Den sista av hans berömda
romaner är »Roxana» (1724). 1726 blevo emellertid
hans förbindelser med regeringen kända, och
han utsattes för häftiga angrepp. D:s arbeten
ha utgivits av sir G. C. Lewis (20 bd, 1840—
41; ny uppl. 1857 i 7 bd), i urval av Aitken
(16 bd, 1895). Litt.: W. Wilson, »Memoirs of
the life and times of D. D.» (3 bd, 1830); Th.
Wright, »The life of D. D.» (1894); W. P.
Trent, »D. D.» (1916), och P. Dottin, »D. D. et
ses romans» (1924). D:s porträtt återges på
vidstående plansch. J. M.
De Forest [da få’rist], Lee, amerikansk
radiotekniker (f. 1873), graduerad från
Yale-universitetet. D. har uppfunnit flera bemärkta
apparater och anordningar för trådlös
telegrafi och telefoni samt rundradio. Särskilt är
D. bekant för den av honom först använda
katodrörsdetektorn el. audionröret (se Tel
e-g r a f). G. H-r.
Deformera (lat. deformäre), omforma;
vanställa. Subst.: Deformering. — D e f
or-rn i t è t, missbildning; genom yttre inverkan
åstadkommen anatomisk formförändring. —
Jfr H u v u d p 1 as t i k.
Defosforisèring, bortskaffande av fosfor ur
järn. Från tackjärn avlägsnas en större el.
mindre del av fosforinnehållet på så sätt, att
det smälta tackjärnet behandlas med en
kalk-och järnoxidrik slagg i en med basiskt
material infodrad ugn. Om temperaturen därvid
hålles relativt låg, avlägsnas fosfor i
avsevärda mängder ur järnet, innan kolet
syr-sättes. D. av stål sker genom någon av de
basiska färskningsmetoderna, basisk bessemer
el. basisk martin, vid vilka kalk sättes till
chargen i en basiskt infodrad ugn, då
fosforn syrsättes och förenar sig med kalken till
fosforsyrad kalk. Till följd av den i ugnen
rådande höga temperaturen sker fosforns
syr-sättning först sedan allt kolet bortfärskats
och ej som vid ovannämnda behandling av
tackjärn före kolet. E. S. B.
Defre’gger, Franz von, tysk målare (1835
—1921), lärjunge till Piloty i München, där
han sedan mestadels var verksam. D. vann
ofantlig popularitet genom sina
bondelivs-målningar, älskvärt uppfattade och livligt
framställda med vänlig humor, friskhet och
god personkarakteristik. Framför allt blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
