Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Defregger, Franz von - De frie - Deg - Dégagement - De gamlas dag, Föreningen - De gamles råd - Degas, Hilaire Germain Edgar - Degeberg - Degeberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
De frie—Degeberga
608
tyrolarnas nationelle målare, ej minst genom
sina skildringar ur frihetshjältarna Andreas
Hofers oeh Joseph Speckbachers liv.
Genretavlor som
»Danslektionen», »Brottarna»,
»Den prisbelönta
hästens återkomst till
byn»,
»Salongstyrola-ren», »Det sista
uppbådet» tillhöra det allra
mest omtyckta inom
tysk modern
genrekonst. Monogr. av A.
Bosenberg (1896) och
Meissner (1901). Ett
»D.-Album» utkom
1890—92. G-gN.
De frie, svensk konstnärsgrupp av unga
målare, de flesta av Parisskola. Anordnade
under denna benämning utställningar i
Stockholm 1902 ff. Flera av deltagarna bildade
sedan gruppen Falangen (se d. o.).
Deg benämnes vanl. den blandning av mjöl,
vatten el. mjölk, som vid bakning hopknådas
till en tjock, plastisk massa. Degberedningen
kan ske antingen för hand el., som fallet är
i större bagerier, i särskilda baknings- el.
knådningsmaskiner (se Bröd och
Brödtillverkning). — Med d. i allm. avses
en plastisk massa av liknande konsistens
som mjöldeg. Vanligare är dock att
uttrycka denna likhet med beteckningen
deg-konsistens. E-t N-n.
Dégagement [dega^mä’], fr., lösgörande,
befrielse; förflyttning av det egna vapnet under
och till andra sidan av motståndarens, varvid
armen sträckes och vapnets spets beskriver en
utdragen spiral i riktning mot målet. Jfr C o
u-pé. — Deg agera [-/é’ra], frigöra; utföra
d. i fäktning. U.
De gamlas dag, Föreningen, stiftades
1912 i Stockholm för att fortsätta en två år
tidigare startad insamling för äldre
stockholmare, särskilt pauvres honteux. Till en
början skedde insamlingen under en el. flera
»dagar», men sedan ha medel anskaffats
genom bidragsteckning på listor, medlemmars
bidrag, donationer o. s. v. Föreningen har
utdelat gåvor i kontanter el. in natura åt
behövande gamla men söker framför allt bereda
dessa tillfälle till stärkande lantvistelse, bl. a.
å sin fastighet Malmberga i Huddinge, där
föreningen låtit inreda ett sommarhem.
Föreningen har hittills för sitt ändamål använt
över 750,000 kr.; dess fonder uppgå nu (31
dec. 1925) till 330,327:27 kr.
De gamles råd, se Direktorium.
Degas [doga’], Hilaire Germain E
d-g a r, fransk målare (1834—1917). övergav
snart det akademiska måleri han slagit in
på efter sin studietid i École des beaux-arts
och utställde med impressionisterna 1874 ff.
men drog sig snart undan allt
utställnings-väsen och förblev därför föga känd, tills han
på gamla dagar blev allmänt hyllad som en
av det samtida måleriets huvudmän. Hans
område blev nästan uteslutande dels jockejer
och kapplöpningsmotiv, dels kvinnor vid
toaletten och ej minst balettflickor, vilka han
framställde i deras dagliga arbete, i skolan
och på scenen.
Påverkad av japanerna, är
D. ensamstående i
modern konst i
raffinerad, nyckfull
komposition, i förakt för
all konvention och
alla skolregler. Hans
teckning går lös på
verkligheten med den
mest hänsynslösa
skärpa, med
skoningslös uppriktighet och
orygglig säkerhet i
återgivande av karaktär och form. Teckningens
mest vanskliga problem, de svåraste
förkortningar, ögonblickliga ställningar och rörelser
återger han med en ojämförlig och
förbluffande träffsäkerhet. Hans färg är av högsta
delikatess, djärv i sammanställandet av
dissonanser, känslig i samspel av raffinerade
Ijus-och reflextoner. D har nått individualismens
höjdpunkt under ett ytterligt energiskt
studium efter sitt eget sinne av de små vråar
av tillvaron, som rymmas inom hans
intresseområde. Han har påverkat ett stort antal
tecknare och målare i olika länder men förblev
trots den vunna ryktbarheten ett
osällskapligt och buttert original, förde en
anspråkslös borgerlig tillvaro och var absolut fiende
till all publicitet. Under de senast gångna
åren ha likväl hans alster — oljetavlor,
pasteller, teckningar, litografier, raderingar, även
små modellerade figurer, dansöser, hästar i
språng — funnit väg till samlare och museer.
Han är nu rikt och fylligt representerad t
Louvre och i Luxembourgmuseet i Paris,
flerstädes i Tyskland, England, Amerika och även
i de skandinaviska länderna (3 nummer i
Nationalmuseum i Stockholm, utmärkta målningar
i Köpenhamn). En specialutställning hölls i
Stockholm 1920. Monogr. av M. Liebermann
(1899), Grappe (1908), P. Lafond (1918—19),
Meier-Græfe (1920), F. Fosca (1921) m. fl. samt
R. Hoppe, »D. och hans arbeten i nordisk ägo»
(1922). G-gN.
Degeberg, gods i n. v. Västergötland, 11
km n. v. om Lidköping; Rackeby socken,
Skaraborgs län; 575 har, därav 225 har åker.
Tax.-värde 213,000 kr. (1924). E. Nonnen
inrättade där 1834 det första skandinaviska
lantbruksinstitutet. Det nedlades vid
Non-nens död 1862. Jfr F. Hallenborg, »Edward
Nonnen» (1925). Se bild sp. 610.
Degeberga, socken i s. Skåne, Kristianstads
län, i s. delen av Gärds härad; 39,25 kvkm,
1,363 inv. (1926). Är belägen på
Linderöds-åsen och dess östsluttningar kring
Vitt-skövle- och Segesholmsåarna; där
Vittskövle-åns dalgång öppnar sig mot slätten, ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
