Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Degeberg - Degeberga - Degeberga—Brösarps järnväg - De Geer, ätt - De Geer, Carl - De Geer, Charles (1720—78)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Degeberga—Brösarps järnväg—De Geer, Ch.
610
D. kyrka (30 m ö. h.) jämte by och
stationssamhälle (400 inv.). 1,670 har åker, 1,915 har
skogs- och hagmark. Ingår i Vittskövle och
D. pastorat av Lunds stift, Gärds kontrakt.
Degeberga—Brösarps järnväg, se östra
Skånes järnvägar.
De Geer [holl. do ^è’r, sv. do jä’r], adlig ätt,
vars äldste kände stamfader var Lambert
de Geer de Chainée (d. 1399) i Liége, med
vars ättling i 6:e led Louis D. (se d. o.) ätten
inkom till Sverige och 1641 erhöll
svenskt adelskap. Från två av
Louis D :s söner stamma släktens
huvudlinjer. Till den äldre höra
friherrliga (från 1797) ätten D. a f
Finspång (av denna märkas
statsmannen L. G. D., hans söner
G. L. D. och G. J. D., den
sistnämndes son S. D., se nedan), de
holländska ättgrenarna (jfr här
nedan) samt friherrliga (från 1773) ätten D.
af Leufsta, till vilken hörde entomologen
Ch. D. (se d. o.), hans söner Ch. och E. D.
(se d. o.) och den förres son Carl D. (se d. o.),
som 1818 blev greve D. af Leufsta men
själv slöt sin gren 1861. Till ättens yngre
huvudlinje höra adliga ätterna D. i Sverige
samt i Finland (f. n. ej företrädd på dess
riddarhus), O. W. D. (se d. o.), som 1766 blev
frih. D. af Tervik och med vars son R.
W. D. (se d. o.) denna gren 1809 blev grevlig
i Finland (utgången på mansSidan 1855). I
Holland är huvudmannen för grenen de G e e r
van Jutphaas baron sedan 1822. Till
denna linje hörde baron Barthold J acob
Lintelo de Geer (1816—1903), jur. prof,
i Utrecht och led. av generalstaternas andra
kammare. Om hans brorson D. J. de Geer
se d. o. — Litt.: E. W. Dahlgren, »Ätten De
Geer. Stamtaflor» (1920). B. H-d.
De Geer [do jä’r], Carl, greve, politiker
(1781—1861), son till Ch. D. (d. 1805; se d. o.).
Var först militär men tog 1806 avsked som
ryttmästare. 1809 uppträdde han som
rid-darhustalare, var led.
av statsutskottet s. å.,
1810 och 1812 samt
dess ordf. 1815 och
1818. Som
lantmarskalk 1823 samt 1828
—30 var D.
synnerligen framstående
genom oväld, takt och
lugn. 1830 verkade han
kraftigt för
myntrealisationen. Efter 1830
undandrog han sig
offentliga uppdrag men
var alltjämt inflytelserik på riddarhuset.
Under ministerkrisen våren 1840 föreslogs, att D.
skulle bli lantmarskalk efter C. O. Palmstierna,
som skulle bli statsråd, men då D. fordrade, att
konungen i så fall skulle förbinda sig att ej
i förtid upplösa riksdagen, gingo dessa planer
om intet. D. och än mera hans maka, f.
Sprengtporten, ansågos vid denna tid stå vissa
oppositionskretsar ganska nära, och i deras
alla aftnar öppna salonger, Stockholms då
förnämsta, dryftades mycket politik. D. blev
1818 greve D. af Leufsta och s. å.
överste-kammarjunkare samt 1823 en av rikets herrar.
Led. av Vet.-akad. 1831. S. C.*
De Geer [do jä’r], Charles, friherre,
bruksägare, entomolog (1720—78), sonsons son
till L. D. 1723 åtföljde han sina föräldrar på
en resa till Holland och kvarstannade där till
1738. I Utrecht, där
han en tid studerade,
blev han bekant med
fysikern P. van
Mus-schenbroek, som väckte
hans intresse för
naturvetenskaperna. Vid
sin farbrors,
landshövdingen C. De Geers, död
(1730) ärvde D.
fideikommisset Leufsta.
Led.av Vet.-akad. 1739.
Han blev 1761
hovmarskalk och 1773 friherre.
— D. införde på sina bruk flera ekonomiska
förbättringar och inverkade genom sitt
föredöme gynnsamt på bruksrörelsen i hela
landet. Dock är det huvudsakligen genom sina
entomologiska studier han förvärvat sitt rykte.
Han ägde ett dyrbart bibliotek, som nästan
fullständigt omfattade den tidens entomologiska
litteratur, och en stor insektssamling, som han
själv ordnat. D:s storartade verk »Mémoires
pour servir ä 1’histoire des insectes» (8 bd,
1752—78), vartill han själv tecknat figurerna,
var ämnat att utgöra en supplerande
fortsättning till Réaumurs liknämnda arbete. Det
åtnjuter än i dag stort anseende för sin
författares noggrannhet och iakttagelseförmåga.
Bland D :s mindre skrifter kunna nämnas »Tal
om nyttan som insecterne ock deras
skärskådande tilskynda oss» (1744) och »Tal om
in-secternas alstring» (1754) m. m. Sina
naturhistoriska samlingar testamenterade han till
Vet.-akad. G. A-z.*
Huvudbyggnaden pä Degeberg.
V. 20
Ätten
De Geers
vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
