Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer, Charles (1747—1805) - De Geer, Dirk Jan - De Geer, Emanuel - De Geer, Gerard Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
De Geer, Ch____De Geer, G. J.
612
De Geer [do ja’r], Charles, frih.,
politiker (1747—1805), son till entomologen Ch.
D. Var 1762—64 fär.rik vid Livgardet oeh
blev 1764 kammarherie hos drottningen. Vid
faderns död 1778 blev
D. innehavare av
Leuf-sta fideikommiss m. m.
oeh ansågs som
Sveriges rikaste magnat.
Som
oppositionspolitiker debuterade han vid
riksdagen 1778. Vid
riksdagen 1786 var D.
vid sidan av Axel v.
Fersen oppositionens
främste ledare. Mera
het än den försiktige
Fersen, ledde han den
mot konungen fientligare gruppen, bl. a. i
bankoutskottet. D. hade nära förbindelser med
ryska ministrarna Markov och Razumovskij;
den senare klagade dock över hans
förbehåll-samhet. Anjalaförbundet sände till Fersen och
D. redogörelser för sina förehavanden.
Brevet till D. torde ej ha kommit fram, men i
olikhet mot Fersen gillade D. förbundets
strävanden, även hänvändelsen till kejsarinnan,
österrikiske ministern i Stockholm, greve
Stadion, som stod i kontakt med Petersburg,
ansåg, att penningar till främjande av planer
på författningsändring borde anförtros åt
D., Frietzsky och Stierneld. På riksdagen
1789 yrkade D. på räfst med de smädeskrifter,
vari adeln angripits, kämpade för att binda
hemliga utskottet genom instruktion och
invaldes i utskottet. Efter konungens
straffpredikan mot adeln under plenum plenorum
på rikssalen 17 febr. s. å. talade D. efter
Fersen för att försvara adeln. Jämte övriga
adliga oppositionschefer häktades han vid
statskuppen 20 febr, och gjordes därmed inaktiv
för återstående delen av riksdagen. D.
deltog i riksdagen i Gävle 1792 men var där
föga verksam. Vid 1800 års riksdag tillhörde
D. de moderata, som i allm. ogillade
»jakobi-nernas» mera demokratiskt-radikala
strävanden men dock troget vakade över riksdagens
rättigheter. D. var en ärlig förkämpe för
politisk frihet, men hans hetsighet som
partiledare bidrog att tillspetsa den
konstitutionella konflikten på 1780-talet. Led. av
Vet.-akad. 1790. L. S.*
De Geer [do ^è’r], Dir k Jan, holländsk
politiker (f. 1870); jfr släktöversikten;
holländska ättgrenen skriver sig de G e e r. Blev
jur. dr i Utrecht 1895, var kommunalman i
Rotterdam, borgmästare i Arnhem, led. av
pro-vinsialstaternas utskott i Zuid-Holland samt
1907—22 led. av generalstaternas andra
kammare. Som politiker anslöt han sig till
krist-ligt-historiska partiet. Sept. 1922 inträdde han
som finansminister i kabinettet Ruys de
Bee-renbrouck. Rådande arbetslöshet m. m. vållade
stora finansiella svårigheter, och ett
kommittéförslag om stora anslagsökningar till flottan på
bekostnad av övriga statsbehov orsakade
mycken ovilja i landet. Då
D: s regeringskolleger
likväl ville följa
kommittéförslaget, avgick
D. 11 aug. 1923. I
kabinettet Colijn blev han
inrikes- och
jordbruksminister 4 aug. 1925.
Efter ministerkris från
nov. s. å. bildade D.
själv ny ministär 4
mars 1926 och
övertog där
finansministerportföljen. B. H-d.
De Geer [do jä’r], Emanuel, frih.,
riksråd (1748—1803), son till entomologen Ch. D.
Tjänstgjorde 1764—71 vid Livgardet, blev
1771 kammarherre hos Lovisa Ulrika och var
1775—79 envoyé i
Haag. 1786 blev han
riksråd och fick jämte
J. G. Oxenstierna
konungens uppdrag att
handlägga
utrikesären-dena, medan
kansli-presidentsämbetet stod
obesatt efter Creutz’
död. Själv behöll
Gustav III dock den
verkliga utrikesledningen
och stod i direkt
förbindelse med
beskickning
arna. Oxenstierna och D. hade ej nog
erfarenhet och kunde ej hävda sin ställning mot
konungen utan fingo mest figurera vid
ceremonier, underteckna färdiga skrivelser o. s. v.
D., som var karaktärsfast och rättsinnig,
uppträdde frimodigt och inskred särskilt mot
pastoratshandeln men tröttnade snart och tog
redan 13 juni 1787 avsked. L. S.*
De Geer [do jä’r], Gerard Jakob,
friherre, geolog (f. 1858 2/io), son till L. G. D.
Blev student 1877, fil. kand, i Uppsala 1879,
geolog vid Sveriges geologiska undersökning
1885 och fil. hedersdr
vid jubelfesten i
Uppsala 1893. Han blev
1897 prof, i geologi
vid Stockholms
högskola, vars rektor han
var 1902—11. Sedan
1924, då D. som
emeritus avgick från
professuren, förestår han
det av honom s. å.
upprättade Geokronolo-giska institutet (se
d. o.). Han var 1900—
05 riksdagsman i Andra kammaren (för
Stockholms stad) samt 1914—18 ordf, i statens
järnvägars geotekniska kommission. D. är led. av
Vet.-akad. sedan 1902. Sällskapet för
antropologi och geografi tilldelade honom 1915
Vegamedaljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
