Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deklination - Deklinationsaxel - Deklinationscirkel - Deklinationsnål - Deklinatorium - Deklinometer - Dekokt - Dekolleterad - Dekomposition - Dekompositum - Dekonfityr - Dekontenansera - Dekor - Dekoration - Dekorativ - Dekorera - Dekorum - Dekrepit, Dekrepitus - Dekrepitera - Dekrescens - Dekret - Dekretal - Dekupirsåg - Dekuragera - Dekurion - Del. - del. - De la Barre, Reinhold Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€39
Deklinationsaxel—De la Barre
640
framställas med hjälp av isogoner, linjer,
dragna genom orter med samma d. Metoden
infördes av Halley (1700). Vid skärgårdar
och klippkuster förekomma ofta lokalt
begränsade stora avvikelser från det normala
värdet, s. k. anomalier. D. är underkastad
flera slag av förändringar eller
variationer, dels tillfälliga
(perturbatio-n e r), som ofta göra sig starkt märkbara i
samband med norrsken, dels periodiska.
Av de senare äro den dagliga och den sekulära
de förnämsta. Man har även påvisat en
månatlig av mindre betydelse samt en 11-årig. Den
dagliga förändringen visar sig i Europa på så
sätt, att d. blir mera västlig från omkring kl. 8
f. m. till 1 e. m., varefter den återgår. Största
skillnaden mellan de olika vinkelvärdena
uppgår i Sverige till 8’—10’. Den sekulära
variationen röjer sig i en stadigt fortgående långsam
förändring av d. F. n. går d. i Sverige mot
noll med omkr. 10’—12’ årligen. Man vet,
att den sekulära variationen under
århundradenas lopp åstadkommer en periodisk
förändring av d. från västlig till östlig och
tillbaka. D. var år 1926 i Stockholm (Fläsklösa,
observationspunkt nära Kungshatt) — 4° 0’;
Härnösand (Fridhem) — 4° 10’; Hälsingborg
(Sofiero) — 6° 40’. Bestämningar av d. i
Everige, särskilt längs kusterna, utföras
systematiskt av Sjökarteverket. — Se även J o r
d-magnetism. — Litt.: Nippoldt,
»Erdmag-netismus, Erdstrom, Polarlicht» (2:a uppl.
1912; i Sammlung Göschen). J. T.
Deklinationsaxel, se R e f r a k t o r.
Deklinationscirkel, se Deklination.
Deklinationsnål, en i horisontalplanet
rörlig magnetnål, avsedd för bestämning av den
magnetiska deklinationen. Se
Deklination 3.
Deklinatörium, ett instrument, som förr
användes vid mätning av deklinationen.
Deklinèra (lat. declinäre), avvika, missvisa
(om kompass); sjunka, förfalla; böja, i viss
ordning uppräkna ett ords former. Jfr D
e-k 1 i n a t i o n.
Deklinomèter, se Jordmagnetism.
Deko’kt (lat. deco’ctum, av deco’quere, göra
avkok), den medikamentsform, som erhålles,
då de lösliga beståndsdelarna i en drog
utdragas genom kokning med vatten. D. är en
medikamentsform, företrädesvis lämplig för
alla droger med icke flyktiga, mera
svårlös-liga beståndsdelar. Förhållandet mellan drog
och vattenmängd är i en d. vanl. 1: 10. (Ljd.)
Dekolletèrad (av fr. décolleter, urringa,
blotta halsen), djupt barhalsad, urringad.
Dekompositiön (av lat. de, av, isär, och
■composi’tio, sammansättning), sönderdelning,
förruttnelse, företrädesvis om människolik.
Dekompösitum, ord, som är sammansatt av
mer än två enkla ord, t. ex. var-dag s-språk.
Dekonfityr (fr. déconfiture), missräkning,
motgång.
Dekontenanséra (fr. décontenancer), bringa
mr fattningen, förvirra.
Dekor [-kä’r] (fr. décor), utsirning,
dekoration, t. ex. på keramik o. dyl.
Dekoration, eg. prydnad; utsmyckning i form
och färg (av en byggnad, ett bohagsföremål
etc.); den för en viss scenbild behövliga
utstyrseln av en teaters scen (jfr T e a t e r d
e-k o r a t i o n); ordenstecken, medalj el.
jämförligt hederstecken.
Dekorativ, utsmyckande, prydande. — D.
konst, eg. en sammanfattande benämning
på sådana konstarter, som nyttjas för fast
och lös utsmyckning av byggnader, även
liktydigt med konstslöjd el. konstindustri.
Dekorera, pryda, smycka, sira, förse med
dekoration (se d. o.).
Dekörum, se D e c o r u m.
Dekreplt, Dekrèpitus, se Decrepitus.
Dekrepitèra (av lat. crepitäre, smattra),
spraka, springa sönder med ett knastrande
ljud, t. ex. kristallers sönderspringande vid
upphettning.
Dekresce’ns, se Kristallstruktur.
Dekret (lat. decrètum, av dece’rnere, avgöra),
beslut, påbud, förordning av en myndighet. —
Dekretera, besluta, bestämma, påbjuda,
befalla. — Dekretörisk, beslutande,
ovillkorligt bestämmande, avgörande.
Dekretäl (lat. li’terae el. epi/stolae
decre-täles, av decrètum, påbud), skrivelse el.
påbud, som en påve i tvivelaktiga fall utfärdar
rör. kyrkodisciplin och kyrkotukt. D.
framträdde alltifrån 400-talet med anspråk på
obligatorisk åtlydnad, blevo likställda med
konsiliebesluten och intogos i den kanoniska
rätten. Största uppseendet väckte de s. k.
pseudo-isidoriska dekretalerna
(se d. o.). (M. Pf.)
Dekuplrsåg, en större lövsåg, driven med
fottrampa. Se S å g n i n g.
Dekuragera [-Je’ra], göra modfälld,
avskräcka.
Dekuriön, se D e c u r i o.
Del., förk. för staten Delaware i U. S. A.
del. 1. Vid korrektur förk. för lat.
deleä-tur, »det må utplånas»; borttages, utgår.
Tecknas vanl. ■&. — 2. Förk. för delineavii
(se d. o.).
De la Barre [do la ba’r], Reinhold
Johan, militär (d. 1724). Tillhörde en gammal
fransk ätt, som kom till Livland med D:s
farfar, Vilhelm D., död 1650 som svensk
generalmajor. Fadern, överste Antonius
D. (d. 1698), blev naturaliserad svensk
adelsman 1672. D. blev vid sachsarnas infall i
Livland 1700 ryttmästare vid H. H. v.
Tiesen-hausens livländska kavalleriregemente, var
med vid Narva och blev 1703 major. 1701—09
stred han mot ryssarna i Ingermanland. Han
blev överste vid Åbo och Björneborgs läns
kavallerireg:te 1712 och generalmajor samt
överste vid Nylands och Tavastehus läns
kavalleri 1713 och utmärkte sig i okt. s. å.
vid Pälkäne. Huruvida D., som uppgivits,
varit skuld till nederlaget vid Storkyro (febr.
1714) genom att före stridens slut avlägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
