Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekkan (Deccan) - Dekker, Eduard Douwes - Dekker, Thomas - Deklamation - Deklamatorium - Deklaration - Deklarera - Deklassera - Deklination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Dekker—Deklination
638
i s. (Cardamombergen) bildar en avskild
del. I naturhänseende råda stora olikheter
mellan olika landskapsdelar. Nordvästra D.
faller geologiskt inom Indiska halvöns
basalt-område och har ställvis en genom förvittring
bildad synnerligen bördig jordmån (»svart
bomullsjord»). Sydvästmonsunen träffar
utsidan av Västra Ghats; de talrika floderna ha
här uteroderat djupa dalgångar, medan
läsidan är torrare och jämnare. Det inre D.
utgöres i allm. av skoglösa, vågiga slätter,
och odlingen är här koncentrerad i de
vattenrikare dalgångarna, östsidan utmärkes
genom stora deltabildningar. Den sydligaste
delen av D. har jämnt ekvatorialklimat,
norrut och i det inre tilltaga
temperaturdifferenser och årstidsmotsatser. Jfr Indien. —
Politiskt är platålandet uppdelat på inhemska
staterna Haidarabad och Mysore samt
presidentskapen Madras och Bombay. Kustlandskap
i v. äro bl. a. Konkan, Kanara samt Malabar,
och hela kusten kallas Malabarkusten; i s. v.
ligga staterna Cochin och Travancore.
Östkusten, som faller inom presidentskapet
Madras, har kallats Koromandelkusten; dess s.
huvuddel bildar landskapet Karnatik.
De’kker, Eduard D o u w e s, holländsk
författare (1820—87). Var tjänsteman på Java
till 1856, då han nödgades taga avsked på grund
av sin opposition mot kolonialregeringen. D.
lärde känna förhållandena där i grund och
utgav 1860 under signaturen Multatuli
den märkliga romanen »Max Havelaar» (8:e
uppl. 1912; sv. övers. 1902), som väckte
oerhört uppseende. Den är ett stycke
självbiografi, vari D. skildrade den infödda
befolkningens liv på Java och sina egna försök att
hjälpa den mot holländarnas egennytta och
utsugningssystem. D. var en stolt och
hänsynslös natur, ständigt på krigsfot med sin
nations flertal och mot härskande åsikter.
Han skrev själv: »Min olycka är, att jag är
född i Holland, där det bara finns en lag, en
tro, en gud: penningen». Hans skrivsätt är
aforistiskt och har i sin eld ooh styrka
någonting vulkaniskt. Sina mestadels bittra tankar
om livet och människorna nedlade han bl. a.
i »Minnebrieven» (1861) och »Ideen» (7 bd,
1862—77). Hans drama »Vorstenschool» (1872;
6:e uppl. 1911) var ett omtyckt
repertoarstycke i Holland. D. levde under sina senare
år i frivillig landsflykt i Tyskland. Hans brev
utgåvos i 10 bd 1890—96, 2 bd 1906, saml.
arbeten i 10 bd 1888—89 (flera uppl.). Jfr
»Multatuli» (samlingsverk; 1920).
Dekker [de’ko], Thomas, engelsk
dramatiker (omkr. 1570—1641). Om hans liv är
föga känt. Han råkade i tvist med Ben
Jonson; denne hade angripit D. i »The poetaster»
och fick svar i D:s »Satiromastix». Dels
ensam, dels i samarbete med andra skrev D.
ett mycket stort antal dramer, av vilka den
drastiska samtidsskildringen »The
shoema-ker’s holiday» (1600), utmärkt av sceniskt liv,
den rått naturalistiska »The honest whore»
ooh lustspelet »The malcontent» må nämnas.
På prosa utgav han åtskilliga skarpa och
träffande sedeskildringar, bl. a. »The seven
deadly sins of London» (1606), »The raven’s
almanack» (1609) och »The gulFs hornbook»
(s. å.). D:s verk äro av intresse som bilder av
Londonlivet på hans tid. D:s samlade
»Dra-matic works» utkommo 1873 (4 bd), ett urval
1904. Monogr. av Hunt (1911). R-nB.
Deklamation (lat. declamätio}, högtidligt tal,
oration; föredragningskonst, konstnärlig
uppläsning (särskilt av vers); uppstyltat föredrag,
högtravande patos, svammel, tomma fraser; i
fråga om sångtext: återgivandet i musikalisk
form av textens karaktär. — D ek 1 a m
a-t Ö r, uppläsare (särskilt av vers). — Adj.:
Deklamatorisk. — Verb: D e k 1 a m è r a.
Deklamatörium (av lat. declamatörius, som
hör till muntligt föredrag), tryckt samling
övningsstycken för välläsning; en av
musikackompanjemang beledsagad uppläsning av
någon längre dikt; den för sådant ändamål
komponerade musiken. — D. framgick ur den
sceniska melodramen (se d. o.) och blev
i Sverige en populär form av konsertstycke
med 1820-talets slut, då särskilt F. F. E.
Brend-ler (se d. o.) komponerade sådana. T. N.
Deklaration, förklaring, utläggning (t. ex.
av en lag); kungörelse; uppgift om inkomst
(se Inkomst- och
förmögenhetsskatt och Självdeklaration);
förklaring om betalningsinställelse; uppgift på
varor och gods (vid tullstationer o. dyl.). —
Deklarativ el. Deklaratörisk,
förklarande, upplysande. Jfr
Värdedeklaration.
Deklarera (lat. declaräre), eg. göra klar,
förklara; tillkännagiva (ett beslut); uppgiva
sina inkomster (se Inkomst- och
förmögenhetsskatt och
Självdeklaration); uppgiva, anmäla (varor till
för-tullning). Jfr Deklaration.
Deklassera (fr. déclasser), sänka socialt,
flytta ned i en lägre samhällsklass;
deklasserad, stundom = avsigkommen.
Deklination. 1. Se B ö j n i n g. — 2. En
himlakropps höjd över himmelsekvatorn. En
storcirkel, lagd genom de båda världspolerna
och ifrågavarande himlakropp, kallas d e k 1
i-nationscirkel. Den båge därav, som
ligger mellan himlakroppen och ekvatorn, är
deklinationen. D. är nordlig (+) eller sydlig
(—), allteftersom himlakroppen är belägen
n. eller s. om ekvatorn. Se
Astronomiska koordinater. — 3.
Missvisning, den vinkel, som en fritt upphängd
horisontal magnetnål bildar med en orts
astronomiska meridian eller den geografiska
n.—s.-linjen. Det vertikalplan, som lägges genom
nålens riktning, kallas den magnetiska
meridianen. Man säger därför även, att d. är
vinkeln mellan den magnetiska och den
astronomiska meridianen. Är d. västlig (Europa),
räknas den negativ, är den östlig, räknas den
positiv (Stilla oceanen). På kartor brukar d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
