Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Jakob Pontusson - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
De la Gardie, M. G.
648
vid soldens utbetalning, samt sin egen misstro
mot tsaren, tågade D. efter förnyade löften
jämte ryssar under Dimitrij Sjujskij till
Smo-lensks undsättning juni 1610. Men redan vid
Klusjino angreps D. av den polske hetmanen
Zolkiewski 24 juni s. å. De utländska
legotrupperna övergingo till polackerna, och D.
måste ingå en kapitulation: han erhöll fritt
avtåg mot löfte att ej vidare stödja Vasilij.
Denne störtades, och Sigismunds son Vladislav
valdes till tsar. D. återtågade, ordnade
belägringen vid Keksholm och ryckte med
trupper, vilkas besoldning han själv måste
förskottera, åter in i Ryssland jan. 1611. Under
långa underhandlingar med vojevoderna i
Nö-teborg och Novgorod hävdade han Sveriges
territoriella ersättningsanspråk och yrkade
på val av en inhemsk tsar. Då ryskt lantvärn
organiserats under Prokopij Ljapunov, antog
D. dess ledares förslag att välja en svensk
prins till tsar men bemäktigade sig som pant
Novgorod, vilket stormades 16 juli 1611. D.
avslöt ett fördrag, vari Novgorod erkände
Karl IX som skyddsherre och lovade att med
det övriga Ryssland välja en av hans söner
till tsar. Som ståthållare i Novgorod sökte
D. fullfölja uppslaget och yrkade ivrigt på
Karl Filips sändande till Ryssland. Det nya
ryska lantvärnet under Pozjarskij (se d. o.)
ställde sig ej avvisande till planen, som dock
vann ringa anklang i Stockholm. I
förhalandet sågo ryssarna ett svenskt bedrägeri och
valde febr. 1613 Michail Romanov till tsar.
D., som s. å. blev generalfältherre, trodde ej,
att dennes välde skulle bestå, utan genomdrev
Karl Filips resa till Viborg 1613 och
utnämndes till en av kommissarierna där vid
underhandling med Novgorods sändebud. Misslynt
över att Henrik Horn som äldre riksråd
därvid fått främsta platsen, stannade D.
emellertid i Novgorod samt beklagade sig för Gustav
Adolf och rikskanslern. Underhandlingarna i
Viborg strandade, och D:s dynastiska plan
gick om intet. 1614 ankom Gustav Adolf för
att under D. lära krigskonst. D. hade
dessförinnan segrat vid Bronnitsy och Staraja
Russa. Vid fälttågets slut följde han
konungen. D. blev 1613 riksråd och 1615 greve
till Läckö.
Efter Stolbovafreden, där D. var
kommissarie och vars resultat i hög grad var hans
förtjänst, blev han 1617 vid Gustav Adolfs
kröning slagen till riddare. D. blev 1619
landshövding över Estland och ståthållare i
Reval samt tidigast 1620 riksmarsk. I kriget
i Livland var han befälhavare under
konungen, blev s. å. generalguvernör över Riga och
Livland, 1630 som riksmarsk ordf, i
Krigskollegium samt 1633 en av riksförmyndarna,
i vilkas krets han troget stödde Axel
Oxenstierna. Under sina sista år var han blind.
1618 hade han äktat E b b a B r a h e (se d. o.).
D:s brev 1611—50 till Axel Oxenstierna
utgåvos 1893. En stor del av hans
korrespondens finnes i Dorpat och har förtecknats av
J. Lossius (1882), varjämte B. Cordt utgivit
»Mittheilungen aus dem Briefwechsel des
Grafen Jakob D.» (i »Aeta . .. universitatis
jurievensis» 1894). Litt.: Biogr. av H.
Hamil-ton i »Sv. akad:s handlingar ifrån år 1769»,
d. 56 (1880); H. Almquist, »Sverige och
Ryssland 1595—1611» (1907) och »Tsarvalet år
1613» (i »Hist. studier tillägnade Harald
Hjärne», 1908). H. A-t.
De la Gardie [da la ga’rdi], Magnus
Gabriel, greve till Läckö och Arensburg,
rikskansler (1622 15/10—86 28/4), son till J. P. D.
Blev efter omsorgsfulla studier i Uppsala och
utrikes överste vid Livregementet 1645 och
gjorde sitt första fälttåg under Gustav Horn
i Skåne. Fulländad hovman och därtill
utrustad med ett vackert yttre och en livlig
begåvning, vars svagheter först småningom
trädde i dagen, vann han drottning Kristinas
synnerliga ynnest, sändes som ambassadör till
Frankrike 1646, blev riks- och krigsråd 1647
och förmäldes s. å. med pfalzgrevinnan Maria
Eufrosyne (se nedan, sp. 653). D. blev general
1648, deltog under sin svågers befäl i Prags
belägring, fick frikostig del av de tyska
satisfaktionsmedlen efter freden och hugnades
med talrika skänker och förläningar, bland
vilka främst märkes grevskapet Arensburg på
ösel (1648). D:s håg låg från början åt
krigaryrket, och som mål tänkte han sig ännu 1660
faderns höga värdighet. Sträng ordning och
sparsam hushållning voro ej hans sak, och
han sattes på en för honom främmande post,
när han efter kort tjänstgöring som president
i Kammarkollegium blev riksskattmästare i
dec. 1652. D:s verksamhet i detta nya kall
blev emellertid snart avbruten: invecklad
i ömtåliga tvister med medtävlare, som han
angripit med osanna eller halvsanna
beskyllningar, föll han i drottningens djupa
onåd och förvisades från hovet (dec. 1653);
Kammarkollegium fick i Herman Fleming en
ny ledare (med titel av president). Kristinas
tronavsägelse ådrog D. en ny förlust, i det
att Ösel med Arensburg lades till hennes
under hållsländer — likväl mot ett löfte om
restitution eller vederlag, som av Karl XI :s
förmyndare infriades genom överlåtelse tills
vidare av grevskapet Pernau.
Genom Karl X Gustav blev D. efter någon
tid återinsatt i utövning av sitt
skattmästar-ämbete (jan. 1655), men konungen, som
ingalunda för sig dolde sin svågers svaga sidor,
lämnade ej på allvar styrelsen av rikets
finanser i dennes händer. D. följde honom i
stället i det polska kriget, i det att han i juni
1655 utnämndes till generalguvernör i Livland
och tillika konungens ställföreträdare
(lieute-nant-général) i ledningen av hela
krigsväsendet i östersjöprovinserna. Ehuru han i sitt
nya värv ej kunde hindra ryssarna att taga
Vilna, förmådde han åtm. n. Litauens ständer
att giva sig under Sveriges konung, varefter
han (i dec.) förenade sig med den kungliga
hären vid Elbing, innan Karl Gustav skred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
