Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Julius - De la Gardie, Maria Eufrosyne - De la Gardie, Pontus (Ponce d’Escouperie) - De la Gardie, Pontus Fredrik - De la Gardie, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
De la Gardie, M. E.—De la Gardie, R.
654
kollegium och var som sådan mycket
nitisk; var 1720 anhängare av Fredriks av
Hessen val till konung men övergick av
oro för hovets planer på ökad konungamakt
senare till holsteinska partiet. 1726 åter
verkade D., som av släkttraditioner och
böjelse var starkt franskvänlig, för anslutning
till hannoveranska alliansen. 1727 blev han
överste marskalk. Vid 1734 års riksdag ivrade
D. för närmare förbund med Frankrike.
Vintern 1736 öppnade han sitt hus för
regelbundna veckomottagningar, då en nyhet i
Sverige; det har sagts, att hattpartiet kom
till världen i D :s salonger. Hans dotter Eva
D. (1724—86), g. 1741 m. kanslipresidenten
greve C. Ekeblad, blev på grund av insända
hushållsrön led. av Vet.-akad. 1748.
De la Gardie [do la ga’rdi], Maria
Eu-f r o s y n e, dotter till pfalzgreven av
Zwei-brücken Johan Kasimir och Gustav II Adolfs
halvsyster prinsessan Katarina (1625—87); g.
m. M. G. D. Då
föräldrarna efter hennes
födelse ständigt
uppe-höllo sig i Sverige,
blev hennes
uppfostran h. o. h. svensk.
En tid åtnjöt hon
undervisning tills, m.
den nära två år yngre
drottning Kristina,
som stod under hennes
moders vård. Hon
förlovades 1645 med M.
G. D. Drottningen
höll 7 mars 1647 deras bröllop på Stockholms
slott. Äktenskapet synes ha varit lyckligt, men
de yttre omständigheterna förmörkades genom
reduktionen. Trots den nära släktskapen med
konung Karl XI, hennes brorson, utkrävdes
kronans fordringar strängt. Undergivet lär hon ha
burit prövningen. Hon dog l1^ år efter sin
man, som hon skänkt elva barn. Endast tre
av dessa överlevde henne. P. S-n.*
De la Gardie [da la ga’rdi], Pontus (urspr.
P o n c e d’E s c o u p e r i e), f rih. till
Ekholmen, fältherre (1520—85 8/n). D. föddes på
Bussol i Languedoc, uppges av samtida först ha
varit munk men blev
militär och deltog i
franska fälttågen i
Nederländerna och
Skottland. Gick i dansk
tjänst 1559,
tillfångatogs 1565 av
svenskarna och gick s. å. i
svensk tjänst. Han
sändes 1566 att värva
krigsfolk i Frankrike,
övergick 1568 från sin
gynnare Erik XIV till
dennes bröder
herti
garna och blev s. å. hovmästare hos Katarina
Jagellonica, 1569 riddare och överste vid hertig
Karls armé i Skåne samt 1571 frih. till
Ekhol
men i Uppland. S. å. sändes D. som legat till
Frankrike, Spanien, Lybeck och Hamburg och
1572 till hertigen av Alba i Nederländerna
samt till Frankrike. Han blev 1574
fältöverste i Livland, 1575 ståthållare i Reval och
över Livland. D:s märkligaste beskickning
var 1576 till kejsaren, påven och Neapel, dels
angående arvet efter Bona Sforza, dels även
för att verka för politiskt närmande och med
påven förhandla om svenska kyrkans
återförening med Rom. I sistnämnda hänseende
var den föga kyrkligt intresserade D.
personligen mindre lämplig — han betraktades också
i Rom som äventyrare och förlupen munk —,
men han åstadkom dock, att kurian sände
Possevino till Stockholm. D. äktade 1580
Sofia Gyllenhielm, Johan III:s
naturliga dotter. Han blev s. å. fältöverste i
Finland och började därmed, djärv och
framgångsrik, sin lysande fältherrebana. Han intog 5
nov. Keksholm, övergick på nyåret 1581 den
tillfrusna Finska viken och intog 4 mars
We-senberg. S. å. hämtade han förstärkningar i
Sverige, återvände och intog Hapsal, 6 sept.
Narva, 17 sept. Ivangorod, 24 nov.
Witten-sten (Weissenstein) och intågade i Reval. S. å.
hade D. blivit generalfältöverste och guvernör
över Livland. Han blev 1582 generalfältherre
och avslöt 1583 stilleståndet vid Pljusa,
varvid Sverige erhöll de av honom gjorda
erövringarna. 1585 blev han riksråd och
ståthållare i Estland och Ingermanland. Medan nya
stilleståndsförhandlingar förbereddes,
drunknade D. i Narovafloden och begrovs i Revals
domkyrka. Litt.: K Hildebrand, »Johan III
och Europas katolska makter» (1898); H.
Biaudet, »Mission en Italie de P. D.» (1912);
en del av D:s brevväxling är utg. av J.
Los-sius (1882). (H. A-t.)
De la Gardie [do la ga’rdi], P o n t u s
Fredrik, greve, riksråd (1630—92), son till
J. P. D. Blev 1658 överste vid Upplands
kavalleriregemente, generalmajor och
kommendant i Malmö 1664 samt vice
generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge 1665.
Han befordrades 1666 till riksråd med säte
i Krigskollegium och 1679 till president i
Dorpats hovrätt. Vid tiden för 1675 års
riksdag väckte han ogynnsamt uppseende som
ledare av ett försåt mot rikshistoriografen
Joh. Widekindi (se d. o.). (G. W-k.)
De la Gardie [do la ga’rdi], Robert, greve,
ämbetsman, riksdagsman (1823—1916), son till
A. G. D. (se släktöversikten). Blev fil. dr i
Lund 1844, tjänstgjorde några år i
civilexpeditionen och bedrev 1849—67 lantbruk på sin
gård Silvåkra, Malmöhus län. D. var
landshövding i Östergötlands län 1869 (t. f. 1867)—
1901. Han bevistade ståndsriksdagarna 1859
och 1865—66 samt var led. av Andra
kammaren 1867, 1874—75, 1889—90 och 1894—1902,
dess talman 1894—1902 samt led. av Första
kammaren 1879—88. D. hade även flerfaldiga
ut skottsuppdrag. Som led. 1864—66 av
grund-skattekommittén påyrkade han grundskatter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
