Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delibes, Léo - Delicato, Delicatamente el. Con delicatezza - Délice - Deliciae - Delictum - Deliern - Deligeorgis, Epameinondas - Delijannis - Delikat - Delikt och Kvasidelikt - Delikvescent - Delikvescera - Delila (Dalila) - Delille el. Delisle, Jacques - Delineavit (del.) - Delinkvent - Delirant - Delirera - Delirium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Delicato—Delirium
686
manskvartetter och. romanser m. m. Biogr. av
E. Guiraud (1892). T. N.
Delica’to, Delicatam e’n te el. C o n
delicatezza [-te’tsa], it. (musikterm),
läckert, med utsökt finhet.
Délice [-i’s], fr., njutning. — Delicios,
läcker, utsökt.
Deli’ciae, lat., förlustelser, nöjen; på
1600-talet omtyckt titel på antologier.
DelFetum (plur. deli’cta), lat., fel,
förbrytelse, missgärning.
Dèliern, se D e 1 i a.
Deligeorgis [delijå’rgis], Epameinondas,
grekisk statsman (1829—79). Tillhörde
oppositionen mot konung Otto och var under
konung Georg flera gånger konseljpresident, bl.
a. 1872—74. Som finansminister 1877—78 i
Kanaris’ koalitionsregering sökte D. förgäves
hindra sitt lands deltagande i kriget mot
Turkiet.
Delija’nnis, se D e 1 y a n n i s.
Delikat (lat. delicätus), läcker; grannlaga,
taktfull. — Delikat e’s s (fr. délicatesse),
läckerhet (särskilt om matvaror);
grann-lagenhet.
Deli’kt och K v as i d e 1 i’k t äro romerska
rättsvetenskapens uttryck för vissa
omständigheter, som föranleda uppkomst av
skuldförhållanden (obligationer). Som d. (lat.
de-li’ctum, fel, förbrytelse) upptogs i romerska
rätten framför allt rättsstridigt skadande av
annans sak (damnum injuria datum}, vilket
föranledde ersättningsanspråk enl. den s. k.
lex Aquilia. Påföljden av begånget d. var
skadestånds- el. restitutionsskyldighet och, i
särskilda fall, böter. — Uttrycket k vasi•
d e 1 i k t har bildats efter de justinianska
institutionernas (se I n s t i t u t i o n e s)
rubrik »De obligationibus quae quasi ex delicto
nascuntur» (om skuldförhållanden, som
uppkomma likasom av brott). Under denna
rubrik heter det bl. a., att skeppare, gästgivare
el. stallvärd, som under sin yrkesutövning
mottagit främmande egendom, kan åläggas
att med dubbla beloppet ersätta den skada
hans folk vållat å egendomen. Till
kvasi-deliktsobligationerna ha ock hänförts
slavägares ansvar för slavens d. och husdjursägares
ansvar för skada, som djuret på oförutsett vis
orsakat (»noxalanspråk»). — Även i modern
rätt talas någon gång om d. i betydelsen
skadegörelse som anledning till ett
skuldförhållande (»deliktsobligation»; jfr Fordran och
Skadeersättning). C. G. Bj.
Delikvescent [-J"e’nt], se Delikvescera.
Delikvescera [-Je’ra] (av lat. delique’scere),
flyta sönder. Vattenlösliga ämnen d., när de
upptaga så mycket fuktighet ur luften, att de
lösas i det upptagna vattnet och följaktligen
flyta sönder i luften. Sådana ämnen äro t. ex.
kalciumklorid, kaliumhydroxid och järnklorid;
de kallas delikvescent a.
Delila (D a 1 i 1 a), »den smäktande», en
fi-listeisk kvinna, som intog den israelitiske
domaren Simsons hjärta och slutligen
förrådde honom åt sina landsmän (jfr Dom.
16: 4 ff.); i bildlig betydelse en förförisk och
trolös kvinna.
Delille el. Delisle [dell’1], Jacques,
fransk skald (1738—1813). Framträdde 1770
med en översättning av Virgilius’
»Ge-orgica» och invaldes 1774 i Franska akad.
Påverkad av Rousseaus
natursvärmeri och den
beskrivande engelska
dikten, uppträdde D.
1780 som självständig
författare med
lärodikten »Les jardins
ou Fart d’embellir les
paysages», vari han
målar en serie
ideallandskap. Han är en
av föregångarna till
romantikens
naturpoesi. Under revolutionen
emigrerade D. till Schweiz. Där fullbordade han
1802 »L’homme des champs», som skildrar
lantlivets fröjder. Han återvände 1802 till
Paris, där han stod i högt anseende under
hela kejsardömet. 1804 översatte han
Virgilius’ »Æneis» och 1805 Miltons »Paradise
lost». Efter hans död utkom hans övers, av
Popes »Essay on man» (1820). D:s arbeten
utgåvos 1824. Litt.: Sainte-Beuve, »Portraits
littéraires», II. J. M.
Delineävit, förkortat d e 1., lat., »har
tecknat», uttryck, som vid signering av ritningar,
teckningar och gravyrer tillfogas efter
tecknarens namn. Jfr Pinxit och Sculpsit.
Delinkve’nt (lat. deli’nquens, av deli/nquere,
förbryta sig), brottsling, som skall undergå
straff. Jfr Delictum.
Delira’nt, lidande av delirium (se d. o.).
Delirèra, yra, vara angripen av delirium
(se d. o.).
Delirium, lat. (av de, ur, och lira, fåra, »ur
fåran», yra), betecknar ett mer el. mindre
förvirrat, av fantisering och hallucinationer
utmärkt själstillstånd och används som
medicinsk term huvudsaki. för vissa former av
sinnessjukdom. D. kan härvid uppträda dels
som en mera fristående form av funktionell
psykos (d. hallucinatorwm}, dels som ett
symtom vid andra sinnessjukdomar, ss.
manode-pression, dementia praecox, paranoia m. fl.
Hallucinatoriskt d. förekommer ofta i
begynnelsestadiet av flera olika sinnessjukdomar.
— Lättare och hastigare övergående former
av d. förekomma dessutom stundom vid akuta
febersjukdomar i samband med hög feber;
vidare, ehuru sällan, i anslutning till
hysteriska och epileptiska anfall, vid diverse
hjärnsjukdomar, ss. vid syfilitiska förändringar,
svulster och blödningar i hjärnan och vid
höggradig blodbrist. Med den speciella
termen d. cordis betecknades förr en höggradigt
påskyndad och oregelbunden hjärtverksamhet.
— Se vidare Delirium tremens. I.H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
