Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delirium tremens - Deliska problemet - Deliska spelen - Delisle, Guillaume - Delisle, Joseph Nicolas - Delisle, Léopold - De l’Isle, Romé - Délit - Delitzsch, Franz Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Delirium tremens—Delitzsch, F. J.
688
Delirium trèmens, lat. (eg. »darrande yra»;
jfr D e 1 i r i u m), fyllerigalenskap, den
bekanta alkoholpsykos, vilken orsakas av
kronisk alkoholförgiftning. Sjukdomens utbrott
hos en individ, lidande av kronisk alkoholism,
kan framkallas el. påskyndas såväl av en
plötslig, fullständig återhållsamhet från som
av en plötslig stegring av
spirituosamissbru-ket, vidare av akuta febersjukdomar, ss.
lung-och lungsäcksinflammationer och rosfeber,
samt av yttre skador, t. ex. benbrott.
Hallucinationer kunna vid d. förekomma från
alla sinnen. Mest utpräglade äro dock
vanligen synhallucinationerna. I viss mån
karakteristiskt är, att den sjuke tycker sig se
en mängd mörkfärgade föremål, speciellt djur.
Sjukdomens prognos är oftast god. Med
lämplig vård, övervakning, i svårare fall helst på
sjukvårdsanstalt, rogivande medel,
vattenbehandling etc. kan sjukdomen ofta behärskas
och hälsan återvinnas. I. H.
Dèliska problemet, hävdvunnet namn på
uppgiften att konstruera en kub dubbelt så
stor som en given. Problemet dyker upp hos
de äldsta grekiska forskarna, hos vilka det i
enlighet med tidens sed omspinnes med myter.
Sålunda skola inbyggarna på Delos ha
rådfrågat oraklet i Delfi rörande en farsot, som
härjade på ön, och fått till svar, att de skulle
fördubbla altaret, som hade kubisk form;
sedan skulle de ha vänt sig till Platon, som
uppmanat dem att studera geometrien. Från
denna myt härleder sig namnet. —
Problemet är olösligt med endast passare och
linjal. Däremot kan konstruktionen
verkställas medelst koniska sektioner; det har också
en viss andel i uppkomsten av teorien för
dessa, i det att Menachmos genom detta
problem fördes in på ett systematiskt studium av
de kurvor, som uppstå vid skärning mellan
ett plan och cirkulära koner. T. B.
Dèliska spelen, se D e 1 o s.
Delisle [dolfl], Guillaume, fransk
kartograf (1675—1726). Utgav ett stort antal
kartor, på vilka han införde de nyaste geogr.
ortbestämningarna i st. f. de dittills använda
ptolemaiska longituderna. Hans karta över
Europa (1725) var den första naturtrogna, i
det att han reducerade Medelhavet från 62
längdgrader till 42. O. Sjn.
Delisle [dollT], J oseph Nicolas, fransk
astronom (1688—1768). Direktor för
observa-toriet i Petersburg 1725—47; led. av sv.
Vet.-akad. 1749. D. är mest känd för sin nya
metod att bestämma solparallaxen vid
Venus-passager. K. B.*
Delisle [døli’l], Leopold, fransk
biblio-teksman, paleograf och historiker (1826—
1910); tjänsteman vid nationalbiblioteket i
Paris 1852, bibliotekets chef 1874—1905.
D:säm-betsgärning var epokgörande för det franska
nationalbibliotekets utveckling (jfr B i b 1 i
o-t h è q u e national e); uppställningen och
inventariseringen av handskriftsbeståndet äro
i allt väsentligt hans verk, och han organi
serade katalogiseringen av bibi :s tryckta
böcker samt förarbetena till tryckning av den
stora katalogen (under
utgivning sedan 1897).
— D. har i sina
forskningar i medeltidens
paleografi nått
betydande resultat, vilka
han framlagt i en
mängd grundläggande
vetenskapliga arbeten,
ss. »Mémoire sur
d’an-ciens sacrementaires»
(1886), »Recherches sur
la librairie de Charles
V» (2 bd jämte
»Al
bum», 1907). Vidare må nämnas D :s »Le cabinet
des manuscrits de la bibliothèque nationale» (3
bd och »Planches», 1886—91) och kritiska
franska urkundseditioner. »Lettres de L.D.»
ut-gåvos 1911—14. Litt.: P. Lacombe,
»Bibliogra-phie’ des travaux de L. D.» (1902), med
»Supplement» (1911),upptagande 2,112 skrifter och
uppsatser; L. Pole, »L. D.» (1911); G. Perrot i
Bibliothèque de PÉcole des Chartes 1912. A. H-g.
De 1’Isle [dell’1], Romé, se Romé de
IT s 1 e.
Délit [deli’], fr., brott, anger i sin
vidsträcktare betydelse varje kränkning av
bestående rätt. I fr. straffrätt har man dock
redan 1791 indelat förbrytelserna i tre
kategorier efter straffets storlek: crimes, délitf
och contraventions (jfr tyska strafflagens
indelning i Verbrechen, Vergehen och
Übertre-tungen). Mot denna materiella indelning
svarar en processuell: crimes handläggas vid cours
d’assises, délits vid tribunaux correctionnels
och contraventions vid tribunaux de simple
police. — D. manqué, misslyckat försök till
förbrytelse, d. tenté, påbörjat, ofullbordat
försök. (-1m-)
Delitzsch [dèTitJ], Franz Julius, tysk
teolog (1813—90); teol. prof, i Rostock 1846,
Erlangen 1850 och Leipzig 1867. D. var en
av 1800-talets mest framstående teologer, vars
inflytande sträckte sig
vida utom Tysklands
gränser genom en av
alla erkänd lärdom,
parad med personlig
fromhet. En av sin
tids största
talmudi-ster, öppnade han
genom »Zur Geschichte
der jüdisphen Poesie»
(1836) för den kristna
världen ett dittills
alldeles okänt område.
Hans
författarverk
samhet var lika omfångsrik som grundlig,
med många geniala uppslag. Som gamma:
testamentlig exeget med stor auktoritet
intog han länge en ortodox-konservativ
ståndpunkt samt förhöll sig polemiskt avvisande
emot den nyare kritiken i den
kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
