Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delitzsch, Franz Julius - Delitzsch, Friedrich - Delius, Frederick - Dell, Ethel - Dell, Floyd - Della Maria, Pierre Antoine Doménique - Della Robbia - Della Santa, Luigi - Delldén, Karl Olof - Dellen, Norra och Södra - Dellenit - Delling - Del Lungo, Isidoro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Delitzsch, F____Del Lungo
690
tar till G. T., som han tills, m. C. F. Keil
utgav och där han skrev kommentarerna till
Psaltaren (1859—60; 5:e uppl. 1894; sv.
bearbetning av A. Hammar, 1890), Job (1864;
2:a uppl. 1876), Jesaja (1866; 4:e uppl. 1889),
Ordspråksboken (1873), Höga visan och
Predikaren (1875). Men mot slutet av sin levnad
närmade sig D. betydligt den nya kritiska
riktningen och upptog i huvudsak
Wellhau-sens exegetisk-kritiska principer. Uttryck för
denna ändrade ståndpunkt är hans »Neuer
Kommentar über die Genesis» (1887). D:s
1890 (2:a uppl. 1899) utg. »Messianische
Weis-sagungen» röjer likaledes stark påverkan från
det kritiska hållet. Som nytestamentlig
exe-get utgav han bl. a. »Der Brief an die
He-bräer» (1857), »Jesus und Hillel» (1867; 3:e
uppl. 1879), »Jüdisches Handwerkerleben zur
Zeit Jesu» (1868; 3:e uppl. 1879), »Ein Tag
in Kapernaum» (1871; 3:e uppl. 1886). De
tre sistnämnda äro övers, till svenska.
Judemissionen låg D. varmt om hjärtat.
Han grundade på nytt 1880 Institutum
judai-cum i Leipzig och 1886 ett seminarium för
prästkandidaters utbildning till
judemissionärer samt utgav 1863—79 en tidskrift för
judemissionen, Saat auf ’ Hoffnung. 1877 utgav
D. av N. T. en hebreisk övers., som blev vida
spridd bland judarna. J. P.*
Delitzsch [déJitJ], Friedrich, tysk
assy-riolog (1850—1922), en av den assyriologiska
forskningens äldste och främste i Tyskland,
son till F. J. D. Var e. o. prof, i Leipzig, ord.
i Breslau och Berlin.
Han var tillika
föreståndare för
Berlin-museernas västasia-tiska avdelningar och
deltog verksamt i
organiserandet av Tyska
orientsällskapet. D.
utgav bl. a. »Assyrische
Studien» (1874),
kres-tomatien »Assyrische
Lesestücke» (1876; 5:e
omarb. uppl. 1912),
»Wo lag das Para-
dies?» (1881), »Assyrisches Wörterbuch» (1887
ff.; blev ej fullbordad), »Assyrische
Grammatik» (1889; 2:auppl. 1906), »Assyrisches
Hand-wörterbuch» (1894—96), »Die Entstehung des
ältesten Schriftsystems oder der Ursprung der
Keilschriftzeichen» (1896—97) och »Das
babylo-nische Weltschöpfungsepos» (1896). Hans
föredrag om »Babel und Bibel» (1902 ff.; »Babel
och bibel», 1903—05) väckte stort uppseende
och gåvo anledning till en mängd motskrifter.
Tills, m. P. Haupt utgav D. »Assyriologische
Bibliothek» (1881—1920) och »Beiträge zur
Assyriologie und semitischen
Sprachwissen-schaft» (1889—1913). (P. L.)
Delius [dflios], Frederick, engelsk
tonsättare (f. 1863); sedan 1890 bosatt i
Frankrike. Har gjort sig känd genom flera
orkesterkompositioner, däribland »Lebenstanz»
(uppf. i Sthlm 1913), en norsk svit, en
pianokonsert i c moll, körverken »Seadrift» och »A
mass of life» samt några sceniska verk. T. N.
Dell, Ethel, engelsk författarinna, g. 1922
m. överstelöjtnant G. T. Savage. Hon har
blivit mycket populär genom inemot tjugu
förströelseromaner, nästan alla övers, till sv.
Dell, F 1 o y d, amerikansk författare (f.
1887), tidningsman, tidskriftsredaktör. Har
författat romaner, bl. a. »Moon-calf» (1920;
»En gröngöling», 1922) och »The briary-bush»
(1921; »Törnesnåret», 1922), värdefulla
nutidsskildringar, och enaktare. R-n B.
Della Mari’a, Pierre Antoine
Do-m é n i q u e, fransk tonsättare av italiensk
härkomst (1769—1800). Sedan 1796 bosatt i
Paris, där han särskilt vann framgång med
operorna »Le prisonnier» (1798; »Den unge
arrestanten», Sthlm 1799), »L’Opéra-comique»
(Sthlm 1803) och »L’oncle valet»
(»Morbrodern dräng», Sthlm 1802).
Della Ro’bbia, italiensk konstnärsfamilj, se
R o b b i a.
Della Sa’nta, L u i g i, italiensk
operasångare (f. 1822, dödsåret okänt). Kom 1848 till
Stockholm, där han till 1853 var anställd vid
Kungl. teatern; vann rykte särskilt genom
sina ypperliga tolkningar av Verdis operor.
Delidén, Karl Olof, universitetslärare
(1800—54). Fil. mag. i Uppsala 1821, docent
i praktisk filosofi 1822, jur. dr 1827, adjunkt
i juridiska fakulteten s. å. och prof, i svensk
statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och
folkrätt 1844. D. utgav bl. a. »Anmärkningar vid
lagcommittéens förslag till allmän civillag»
(1829), varvid han företrädde en rent
konservativ uppfattning, »Försök till granskning
af lagcommittéens förslag till handelsbalk»
(1830) och »Rättegångssättet i Sverige» (1842).
Dellen, Norra och Södra (Della
r-n a), två intill varandra liggande sjöar i n. ö.
Hälsingland, 42 m ö. h., förenade genom den
korta Norrboån (kanaliserad). Till Norra D.
(80 kvkm) flyter Svåga älv, från s. ö. ändan
av Södra D. (50 kvkm) avflyter Delångersån
(se d. o.) till Bottniska viken. Vackra
omgivningar; i v. rika bygder. Ångbåtstrafik från
Näsvikens station
(Ljusdal—Hudiksvallsba-nan). — Omkr. 60 kvkm under och emellan
sjöarna utgöra ett av Sveriges få
ungvulkaniska områden (jfr De 11 en i t).
Dellenlt (av D e 11 e n, se d. o.), av W. Chr.
Brögger 1895 föreslaget namn på sådana
vulkaniska bergarter, som till sin kemiska
sammansättning motsvara de djupbergarter, som
kallas adamellit. Ex. på d. är den på edet
mellan Dellensjöarna förekommande och av
F. Svenonius 1888 såsom andesit (se d. o.)
beskrivna bergarten av möjl. tertiär ålder. N.Zn.
Delling (isl. Dellingr), den strålande
(mor-gonrodnaden?), i nordisk mytologi fader till
Dag, av asarnas ätt.
Del Lu’ngo, I s i d o r o, italiensk
litteraturhistoriker (f. 1841). Har författat bl. a. en
monogr. över krönikeförfattaren D. Compagni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
