Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Departement - Departementalreformen - Departementalstadgan - Departementalstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Departementalreformen—Departementalstyrelse
735
siastikdepartementet för kyrkoärenden samt
ärenden ang. undervisning, vetenskap och
konst; Jordbruksdepartementet för ärenden
om jordbruk, domäner och skogar samt
Handelsdepartementet för ärenden ang. handel,
industri och sjöfart. I sammanhang med de
ändrade departementsindelningarna utkommo
nya stadgar ang. ärendenas fördelning mellan
statsdepartementen 31 mars 1900 och 22 juni
1920. I dessa stadgar ävensom i 1840 års
stadga ha genom flera kungörelser
förändringar gjorts. K. m:t utfärdade instruktioner
3 juli 1840 för Justitiestatsexpeditionen
ävensom 10 juli 1840 för Lantförsvars- och
Sjöförsvarsdepartementens kansliexpeditioner samt
för Civil-, Finans- och
Ecklesiastikdepartementens civilexpeditioner. I var och en
anställdes en expeditionschef,
protokollssekreterare, en registrator, kanslister och kopister
samt dessutom i Justitiestatsexpeditionen
byråchefer och i de övriga däremot svarande
expeditionssekreterare. Enl. instruktion för
äm-bets- och tjänstemännen i K. m:ts kansli 7
juni 1878 anställdes vid dessa d. en
expeditionschef, kansliråd, kanslisekreterare, en
registrator och amanuenser samt i
Justitiedepartementet en byråchef för lagärenden. För
Utrikesdepartementet (se d. o.) gällde
särskilda bestämmelser. Enl. instruktion för
befattningshavare i statsdepartementen, utom
Utrikesdepartementet, 14 dec. 1917 blevo
expeditionschefernas göromål i Lantförsvars-,
Civil-, Finans-, Ecklesiastik- och
Jordbruksdepartementen uppdelade på en
statssekreterare och en expeditionschef i varje d. samt
kanslisekreterarnas på förste och andre
kanslisekreterare. I Civil- och Finansdepartementen
tillsattes en byråchef för lagärenden. Ny
instruktion utfärdades 31 dec. 1921. Vid 1926
års riksdag beslötos i samband med
bestämmelser om ändrat arbetssätt inom d.
indragningar av ett flertal befattningar, vilkas
innehavare skola överflyttas på övergångs- el.
indragningsstat. Statsdepartementen tillika
med Nedre justitierevisionen och
Justitie-kanslersämbetet bilda K. m:ts kansli (se
Kansli). Jfr »Historisk översikt av den
svenska statsförvaltningen»,
departemental-kommittérades betänkande, III (1913), och A.
Schotte, »Betänkande ang.
statsdepartemen-tens verksamhetsområden och arbetsformer
m. m.» (1917). — I de flesta länder motsvaras
de sv. d. av ministerier (se d. o.). I Norge och
Nordamerikas förenta stater benämnas de d.
I England kallas flera ämbetsverk el.
avdelningar i sådana d. (eng. department). Ldht.
2. Avdelning inom Arméförvaltningen.
3. Benämning på de olika avdelningarna
inom vart och ett av flottans varv.
4. I Finland till 1919 namn på de två avd.
(justitiedepartementet och
ekonomidepartementet), i vilka senaten var delad (jfr
Finland, historia).
5. Administrativt område (fr. departement)
i Frankrike, motsv. sv. län (se Frankrike,
736
författning), samt (sp. departimientos) i flera
central- och sydamerikanska republiker.
Departementalreformen. 1. Vedertaget namn
på den genomgripande förändring av
statsrådet och K. m:ts kansli, som vidtogs genom
grundlagsändring vid 1840—41 års riksdag,
då dels de gamla expeditionerna och
stats-sekreterarämbetena avskaffades och ersattes
med statsdepartement, vart och ett under en
statsrådsledamot som chef, dels antalet
stats-rådsledamöter väsentligen begränsades till
dessa departementschefer och tre konsultativa
statsråd. Jfr Departement 1.
2. Sammanfattningsnamn på de förslag i
fråga om statsdepartementens inre
organisation och ändring av de centrala ämbetsverkens
ställning till departementen, som med
utgångspunkt i det betänkande, vilket 1912
framlades av särskilda
departementalkommit-terade, sedermera i olika former tid efter
annan ånyo uppdyka. Förslagen 1912 gingo
ut på att de centrala ämbetsverken skulle
under namn av
departementalkon-t o r inflyttas inom departementen, varvid de
centrala ämbetsverkens chefer eller byråchefer
skulle bli föredragande inför
departementschefen och i statsrådsberedningen.
Enhetlighet vid ärendenas behandling skulle garanteras
genom en vid föredragningarna närvarande
generalsekreterare, som vore chef för ett inom
varje departement till upprättande föreslaget
departementskansli. Som reformens syfte
angavs att bereda erforderlig sakkunskap vid
ärendenas behandling i departementen,
undvika onödig omgång och tidsutdräkt samt
främja samarbetet inom statsförvaltningen.
Kommitterades förslag underkastades skarp
kritik från både praktiskt och teoretiskt håll,
varvid särskilt uttalades farhågor för att
verken och ämbetsmännen skulle mista den
frihet och det självansvar, som utgöra grunden
för den svenska förvaltningens enastående
objektivitet. Senare försök att successivt
genomföra departementalkommitténs åsikter ha
i regel mötts av motstånd från riksdagen.
Endast i den mån K. m:t kunnat på egen hand
vidtaga vissa anordningar (förordnande av
extra föredragande från verken i
statsrådsberedningen o. s. v.), har reformen delvis
kunnat införas men icke genomföras. Rid.
Departementälstadgan, en 16 maj 1840
utfärdad stadga om ärendenas fördelning mellan
statsdepartementen. Sådan fördelning har på
senare tid skett genom s. k. departementslagar
(av 1918 och 1919; se Departement 1).
Departementalstyrelse säges råda, då, som
i Sverige, konungen, »K. m:t», i konselj,
statsråd, fattar beslut i regeringsärenden
efter föredragning av vederbörande
departementschef och besluten expedieras genom
vederbörande departement. —
Ministerstyrelse säges råda, då, som i utländska
statsförvaltningar, beslutanderätten i de
flesta ärenden tillkommer vederbörande
fackminister. Ldht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
