Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Departementschef - Departementsskrivare - Departementstidende - Departementsärenden - Departur - Depens - Depersonalisering - Depesch - Depew, Chauncey Mitchell - Depilation el. Depilering - Depken, Klas - Deplacement - Deploajering el. Deplojring - Depolarisator - Deponens - Deponent - Deponera - Deport - Deportation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Departementschef—Deportation
737
Departementschef. 1. I Sverige benämning
på de statsråd, som tillika äro chefer för ett
statsdepartement. D. åligger jämlikt §§ 7,
10 och 38 R. F. att bereda de till hans
departement hörande ärendena samt att
därför infordra upplysningar från vederbörande
ämbetsverk samt föredraga ärendena inför
konungen i statsrådet. Han äger även lämna
föreskrifter och erinringar om
verkställigheten av fattade beslut. Ett kungl. cirkulär
18 maj 1849 tillerkänner honom rätt att
bevista sessioner hos hans departement
underlydande verk och därvid deltaga i
överläggningarna. D. äger beslutanderätt i ett fåtal
fall, i s. k. departementsärenden, bl. a. i
fråga om antagande och avskedande av viss
personal, samt disciplinär bestraffning.
Justitieministern äger enl. Tr. O. en del
befogenheter vid tryckfrihetens övervakande,
meddelar tillstånd till utgivande av periodisk
skrift, belägger utkommen skrift med
kvarstad och anställer åtal. Jfr
Departement. Ldht.
2. Förr titel på svensk ämbetsman, som
nu benämnes byråchef.
3. I Danmark titel för ämbetsman, som
motsvarar svensk statssekreterare el.
expeditionschef.
Departementsskrivare, tjänsteman inom
departement i Arméförvaltningen.
Departementstidende [ ma’ns-], Norges off.
tidning, uppsatt 1829, utkommer en gång i
veckan.
Departementsärenden, se Departement 1.
Departur, avståndet mellan två orters
meridianer, mätt på deras medelparallell. D.
mätes i nautiska mil (om 1,852 m) och anger
sålunda det antal dylika, som en ort ligger
ö. el. v. om en annan. ö-g.
Depens [depa’ps] (fr. dépense), utgift. —
Verb: Depenséra [-paps-].— Depenslv
[-pap-], kostsam.
Depersonalisèring, se
Personlighets-klyvning.
Depesch (fr. dépèche, av dépécher, påskynda),
ämbetsskrivelse el. telegrafiskt meddelande
från ett utrikesdepartement till därunder
lydande diplomatiska agenter i främmande
länder och omvänt. Vid sidan av de officiellt
hållna d. märkas de personliga handbreven
med en mera förtrolig karaktär.
Depew [dipjö’], Chauncey Mitchell,
nordamerikansk finansman (f. 1834). Blev
1858 praktiserande advokat samt ägnade sig
från 1866 som jur. ombud åt de vanderbiltska
järnvägarnas tjänst. Han blev 1885 president
för det stora New York central and Hudson
river railroad company. 1899-—1911 var D.
av republikanerna i staten New York insatt
som medlem av unionens senat. D. har in i
sena ålderdomen hävdat sitt rykte som en av
Amerikas populäraste tillfällighetstalare.
Depilatiön (av lat. depilåre, avlägsna hår)
el. D e p i 1 é r i n g betecknar dels medfödd
738
hårbrist, dels avlägsnande av hår från huden
genom medicinskt el. röntgenologiskt ingrepp.
Medel för hårets avlägsnande pläga
sammanfattande kallas depilatöria. E.L-g.
De’pken, Klas, se Anckarström.
Deplaceme’nt (fr. déplacement), den
vattenmängd, som undantränges av en fartygskropp.
D. anges vanligast i ton (jfr d. o.). Vid ett
vanligt övervattensfartyg, som befinner sig
flytande i jämviktsläge, är därför d. lika med
fartygets vikt, last och utrustning däri
inberäknade. Ax. L.
Deploajéring el. Deplojèring (av fr.
déployer, utveckla), äldre, nu mera sällan
använt militärt uttryck för utveckling av en
trupp från en djupare form till linje i höjd
med täten (jfr Uppmarsch).
Depolarisätor, ett medel, som motverkar
polarisationen, t. ex. i galvaniska element.
Depönens, lat., verb, som har passiv form
men ej passiv betydelse, t. ex. hoppas.
Depone’nt, se Deposition 2.
Deponera (av lat. depönere, nedlägga),
lämna i förvar; undergå deposition (se d. o.).
Depo’rt (fr. déport, eg. uppskov), börsterm
vid terminshandel (se d. o.), betecknande den
skillnadsavgift, som skall avräknas mellan
baissespekulanten, som upplånar av honom
försålda men ej ägda värdepapper, och
långivaren därav. Benämnes även
backwarda-tion. Jfr Contango och Report. O. Å.
Deportation (lat. deportätio, av deportäre,
föra bort), förvisning antingen på grund av
dom el. genom administrativ åtgärd till en
bestämd, vanl. avlägset belägen plats,
varifrån den förvisade icke utan tillstånd får
avlägsna sig och där hans frihet även i övrigt
är på varjehanda sätt inskränkt. Detta straff,
känt ända sedan antiken, har brukats för att
avlägsna misshagliga el. för statens säkerhet
farliga personer el. för att straffa förbrytare,
varvid ofta tillkommit syftet att kolonisera
ouppodlade landsträckor. — Verb:
Deportera.
Av moderna stater är det eg. endast
England, Frankrike och Ryssland, som
anlitat deportationsstraffet. I England daterar
det sig från Elisabets tid, men först längre
fram på 1600-talet började man sända
förbrytare till de nordamerikanska kolonierna.
Sedan nordamerikanska frihetskriget gjort
slut därpå, började man, då fängelserna
be-funnos otillräckliga, deportera förbrytare till
Australien (de första, omkr. 800, år 1787, till
Port Jackson, där Sydney nu ligger). De
deporterade brukades sedermera dels till
offentliga arbeten, dels till hjälp åt nybyggarna,
men förbrytarimportens olägenheter väckte
dock småningom en storm av ovilja i
kolonierna, och 1840 förklarades Nya Syd-Wales
för fri koloni, varefter d. dit i huvudsak
avskaffades. Den fortsattes dock till
Västaustra-lien på de om den billiga arbetskraften
angelägna nybyggarnas egen anhållan och till
Tasmanien, men 1853—64 avskaffades depor-
V. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
