Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desideria (Eugenia Bernhardina) - Desiderio da Settignano - Desiderius - Desinfektera, Desinficiera - Desinfektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Desiderio da Settignano—Desinfektion
776
juni s. å. och flyttade på hösten åter in i sitt
hus i Paris. Då Karl Johan som en av de
förbundna furstarna vistades i Paris 13—30
april 1814, sammanträffade makarna, och D.
höll då ett litet hov med rysk hedersvakt.
Hon led mycket under första restaurationen
av smädelserna mot Karl Johan som
»förrädare» och av sin egen ställning som »parvenue
révolutionnaire». Sedan Karl Johan bestigit
Sveriges tron, lät emellertid Ludvig XVIII göra
D. sin uppvaktning genom hertig de Richelieu.
Sommaren 1822 vistades hon i Aachen jämte
systern Julie och återsåg där sin son Oskar.
Detta uppväckte D :s önskan att återförenas
med familjen; hon stärktes häri av systern
Julie och svågern Joseph Bonaparte. Tills, m.
kronprins Oskars brud, Josefina, landsteg D.
13 juni 1823 vid Manilla på Djurgården.
Hon kröntes 21 aug. 1829 i Stockholms
Storkyrka. Änka blev hon 1844. Gång på gång
tänkte D. återvända till Paris, där hon
bibehöll sitt hus. 1853 kom hon på utresa så
långt som till Karlskrona, då modet svek
henne. Hennes liv blev med åren alltmera
tillbakadraget och isolerat.
I sin ungdom en skönhet, var D. godhjärtad
och älskvärd men häftig till lynnet och för-
Carlo Marsuppinis gravvård i kyrkan Santa Croce i
Florens, utförd av Desiderio da Settignano. Senare
delen av 1450-talet.
blev hela sitt liv ett stort barn, som med
»förvåning» betraktade sitt egendomliga
livsöde. Utan djupare intressen, lät hon dock läsa
högt för sig på franska om svensk historia
och litteratur samt framför allt franska
memoarer från sin egen samtid. Svenska lärde
hon sig aldrig. D :s levnadssätt var
egendomligt genom hennes vana att göra natten till
dag och dagen till natt samt att alltid komma
för sent. På återvägen från ett operabesök
avled hon vid ingången till sin våning på
Stockholms slott. — Litt.: C. F. L. Hochschild,
»Désirée, reine de Suède et de Norvège» (1888;
sv. uppl. 1889); Comtesse d’Armaillé, »Une
fiancée de Napoleon. Désirée Clary» (1897);
Uno Brander, »Bernadotternas stammoder
in-time» (1923). H. W. (B. H-d.)
Deside’rio da Settignano [-inja’nå],
florentinsk bildhuggare (1428—64). Utförde figurala
skulpturer och större, dekorativa arbeten i
marmor; hans mest kända arbete är Carlo
Marsuppinis gravvård (se bild). D. tog
intryck av Donatellos och Luca della Robbias
konst; hans senare arbeten utmärkas av vek,
förfinad form, rik och originell ornamentik
samt elegant marmorbehandling.
Karakteristiska för denna sida av hans alstring äro de
tämligen talrika madonnarelieferna i
arkitektonisk omfattning samt porträttbysterna,
oftast av unga kvinnor; båda utmärkas av
fin psykologisk uppfattning och behagfull
lyrisk hållning. I motsats till den tidigare
ungrenässansens kärva naturalism står D. som
banbrytare för den mera veka och sensitiva
uppfattning, som kännetecknar den
florentinska konsten under 1400-talets senare del. —
Jfr W. Bode, »Florentinische Bildhauer» (2:a
uppl. 1910). H. W-n.
Desidèrius, langobardernas siste konung
(reg. 756—774). Stödde efter Karlmans död 771
dennes änka och barn mot Karl den store,
besegrades av denne, togs till fånga och sändes
i kloster. Sagan har mycket utsmyckat hans
historia. Se vidare Langobarder.
Desinfektèra, Desinficièra, avlägsna
el. döda smittämnen, se Desinfektion.
Desinfektion (fr. désinfection), avlägsnande,
oskadliggörande eller dödande av
smittämnen. Sedan äldsta tider har man anat, att
vissa sjukdomar spridas genom smitta, och
lika länge har man använt en del medel att
hindra dennas spridning, desinfektionsmedel.
Redan Mose ger anvisningar till skydd mot
smittsamma sjukdomar, såsom handtvagningar
och uppbränning av föremål, som
misstänktes för att sprida sjukdom. Till d. av bostäder
brukades tidigare bl. a. svavelrökningar och
s. k. mineralsura rökningar; andra
desinfektionsmedel voro het luft (bakugnar för d. av
kläder) och kokande vatten, vilka alltjämt
användas. Den vetenskapliga desinfektionsläran
fick sin första grund genom Pringle 1750 och
utvecklades vidare av R. Koch (1881) och hans
lärjungar. Flera faktorer inverka på
desinfek-tionsresultatet: medlets art och
koncentra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
