Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desinfektion - Desinfektionsmedel - Desinfektör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Desinfektionsmedel—Desinfektör
784
träda i dessa; 6) efter gasbehandlingens
början observation av samtliga bebodda
lägenheter, särskilt grannlägenheter; 7)
gasbehandlingen bör i regel endast äga rum om dagen;
8) vid utvädring iakttages, att den
utströmmande gasen icke intränger i grannlägenheter,
trappor el. andra utrymmen och att stoppade
sängplatser och sängkläder uttagas i det fria
för piskning och vädring under flera timmar.
Först sedan all lukt av cyanväte försvunnit,
få rummen tagas i bruk. — På liknande sätt
sker avlusning av fartyg. De olycksfall på
grund av cyanvätebehandling av bostäder,
som de senaste åren inträffat i Sverige, ha
alla uppkommit genom försummelse att
noggrant tölja Medicinalstyrelsens föreskrifter.
— 2. Avlusning av bostäder genom
svavel-syrlighet sker genom förbränning i större
järngryta av stångsvavel el. kolsvavla i
mängder av 50—100 g per kbm. För att lätt tända
svavel övergjuter man detta med 40 kbcm
de-naturerad sprit per kg svavel. Kolsvavla
försättes före antändningen med 5 % vatten och
5 % sprit för att hindra den annars
explosionsartade tändningen. Före
gasbehandlingens början ingnidas blanka metallföremål
med fett, emedan svavelsyrlighet angriper
metaller. I fråga om utförandet av
behandlingen av bostäder med svavelsyrlighet
iakttages i tillämpliga delar det, som ovan sagts
om gasbehandling med cyanväte. I saknad av
ovan angivna hjälpmedel kan avlusning av
bostäder ske genom tvättning och skurning
med het såplösning (golv, träföremål), genom
kokning (tvättkläder), bränning (halm,
värdelösa saker), genom borstning med förutnämnda
lösningar av desinfektionsmedel (stoppade
föremål) m. m. G. Wrgn.
En avlusningsanstalt består alltid av två
skilda avdelningar: den »rena» och den
»orena» sidan. Mellan dessa ligga
behandlings-och desinfektionsrum. Avlusning av personer,
kläder o. a. föremål sker enligt ovan
angivna metoder.
I Stockholm finnes en dylik anstalt vid
Ropsten. Under världskriget upprättades dylika
bl. a. i etappområdena och på gränsen mellan
krigsort och hemort. Vid en enda tysk
avlusningsanstalt kunde då antalet per dygn
avlusade soldater uppgå till 12,000. Även flyttbara
anstalter, som utgjordes av järnvägståg,
bestående av desinfektionsvagn, badvagn,
ång-pannevagn och expeditionsvagn, förekommo.
En av de viktigaste och mest svårlösta
frågorna vid avlusningsanstalter, sjukhus och
bostäder är skyddandet av personalen för
smitta genom stick av löss, infekterade med
fläcktyfus, återfallsfebersmitta el. dyl. Av
chefläkaren för svenska ambulansen i Polen
1920, dr C. Näslund, nyttjades med utmärkt
resultat en dräkt av i princip följande
utseende. Den är sydd av tvinntyg med ärmar,
benkläder och huva i ett stycke och pådrages
genom en öppning i bröststycket.
Benkläderna sluta blint i sockor, händerna skyddas
genom gummihandskar och ansiktet genom en
3 cm hög, utstående ring av förnicklad
mässing, som omger ansiktsöppningen och på
vilken lössen ej kunna hålla sig kvar.
Bröstöppningen slutes med en tvärs över bröstet
gående gummimanschett, som hoprullas.
Efter arbetets slut för dagen genomgår även
hela personalen en noggrann avlusning,
innan den tager på sig rena kläder. Med
arbetsdräkten förfares därpå som med vanliga
lusbehäftade kläder. E. L-g.
För avlusning av djur användas
följande förfaringssätt.
Då ohyran förekommer i större mängd och
utbredd över större delen av kroppen, böra
djuren först klippas. Klippningen bör ske
utanför stallet och det avklippta håret
uppbrännas. Stallet rengöres därefter grundligt
genom skurning med het sodalut och
över-spolning med en 3 % lösning av kresolsåpa,
tillsatt med 1/3 fotogen, samt kalkstrykning.
Det mest verksamma medlet mot ohyra är
s. k. gråsalva (kvicksilversalva), som dock
på grund av sin giftighet bör användas med
största försiktighet och endast efter
veterinärs föreskrift. Den vanliga behandlingen
består i användning av vissa parasitdödande
medel, såsom en blandning av 100 g kreolin,
100 g sabadillättika och 600 g grönsåpa till
tvättning med riklig mängd varmt vatten.
Då emellertid endast de utvecklade
individerna men ej äggen därav dödas, böra
tvättningarna upprepas minst 3 ggr med en
veckas mellantid, då möjligen befintliga ägg
hinna kläckas och vid en följande tvättning
oskadliggöras. För underlättande av äggens
förstörande kan även tvättning med ättika
företagas, varigenom deras kalkhaltiga skal
upplösas. Ett gott och ofarligt medel är även
ingnidning med bomolja, vilket i synnerhet
visat sig lämpligt mot ohyra hos svin. Hos
fjäderfä nyttjas, om ohyran är inskränkt
till huvud och hals, inpensling med
perubal-sam, utspädd med lika delar sprit, eller
kreosot, löst i sprit (1: 10). Är ohyran utbredd
över större delen av kroppen, kan
insmörj-ning mellan fjädrarna av anis- eller
rosmarinolja, blandad med vanlig matolja, eller
grundlig ingnidning med persiskt
insektspulver användas. Mot den hos fjäderfä svåraste
ohyran, »hönshusvägglusen» (Dermanyssus
gal-linae), som endast nattetid angriper djuren
men om dagarna håller sig dold i springor
i väggarna, hjälper endast grundlig
rengöring av hönshuset och desinfektion med
fotogenemulsion, beredd genom upplösning av
kg simpel tvål i 41/2 1 kokande vatten,
varefter under stark omvispning tillsättas 41/2 1
fotogen. Vid användningen utspädes
emulsionen med 5 dir vatten. E. T. N.
Desinfektionsmedel, se Desinfektion.
Desinfektör (fr. désinfecteur), apparat för
verkställande av desinfektion. I Sverige
person, som har till yrke att verkställa
desinfektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
